Så här när tiden börjar rinna ut i ett projekt, som exempelvis mitt avhandlingsprojekt, är det ju ofta läge att fundera över vad man ska göra sen. Jag har alltid tyckt att det har varit spännande och lite läskigt att slänga sig ut i något som man inte riktigt vet vart det ska sluta. Inte trodde jag väl att jag skulle hamna i Karlstad, via Örebro, Eskilstuna och Uppsala, när jag precis hade gått ur gymnasiet i Filipstad? Alla uppbrott och läskiga förändringar har emellertid enbart varit positiva för mig och jag nästan längtar tills jag om några månader på allvar ska fundera på vad jag ska göra härnäst.
Nu är det väl inte riktigt så att livet ligger helt oskrivet och öppet, för om allt går som det ser ut nu och inget annat inträffar, börjar jag att jobba som politisk sekreterare igen i vår.. vilket givetvis blir kul, och det finns fortfarande en halvtid att spela med. Vad ska jag göra då? Skriva en bok? Börja fotografera? Börja måla? Börja sjunga i kör och ta sånglektioner igen? Bli ”god man” och hjälpa andra människor? Delta i alla möten och föreningar som jag inte hunnit med under avhandlingstiden? Arbeta för de mest utsatta i samhället? Bli kontaktperson för ett flyktingbarn? Det finns ju tusen olika roliga saker att välja bland!
Ofta när jag börjar prata om att jag nog egentligen inte riktigt vet vad jag ska göra om ett halvår eller berättar om alla visioner, blir jag nedtagen till jordskorpan av någon välmenande person som påpekar att en halvtidstjänst kan man ju inte leva på. Heltid ska man väl jobba? Hur ska det annars bli med a-kassa, föräldrapengar eller annat? Suck, tänker jag, måste vi ta det nu? men det måste vi tydligen, och jag kommer alltid att tänka på en av frågorna på vår interna partienkät om sociala trygghetssystem. ” Samhället är beroende av det obetalda arbetet” (eller nåt i den stilen tror jag frågan löd)? Givetvis, tänker jag, och framförallt kan arbete kan vara så mycket mer än lönearbete… Men hur ska jag förklara det för någon som är så totalt fokuserad på att man ska jobba heltid – för det är det enda rätta, det är så man gör om man är ansvarstagande.
Hur kan ansvarstagande vara att jobba heltid? Ja, visst förstår jag att det är viktigt att vi får in skattepengar i samhället så att vi har resurser till det gemensamma. Jag säger inte heller att vi inte ska lönearbeta eller jobba heltid, men frågan är om vi lever för att jobba eller jobbar för att leva. Om jag kan överleva på en halvtid och samtidigt ägna mig åt saker som jag tycker är roligt och som i viss mån gynnar samhället – är inte det bra? Jag kommer inte ha lika mycket pengar att konsumera för – trist för mig kanske, men jordklotet blir gladare. Nej, jag kanske inte kan åka på semester till Thailand, köpa nya Gucciväskan eller gå på spa en gång i månaden. Men kanske är det också så att livet är lite mer än produktion, konsumtion och lönearbete? Tänk om jag får tid att göra allt det där jag vill göra? …… Åtminstone under en period, tills det blir dags för nästa förändring och det är dags att kasta sig ut i det där läskiga okända igen…!
Vad gäller de sociala trygghetssystemen kan du läsa mer här http://mp.se/templates/Mct_78.aspx?avdnr=12324&number=142739
