Igår kom så kraven från EU gällande minskandet på medlemsländernas klimatpåverkande utsläpp. Sverige ska således vara ledande när det gäller att minska på utsläppen och också skapa förnybara energikällor! Regeringen var emellertid inte stolt över detta , istället påpekade man stolt att man hade lyckats förhandla ner Sveriges ambitioner och åtaganden något “eftersom vi redan hade gjort så mycket”. Nu var det minsann andra länder som också var tvungna att dra sitt strå till stacken menade regeringen.
I dagens NWT finns en liten notis på ledarsidan där man uttrycker att EU:s politik havererat när man gör det så orättvist som när de som redan har gjort mest ska göra ännu mer och så vidare…
Är det verkligen så jobbigt att vara bäst i klassen, undrar jag. Har det inte snarare varit regeringens politik att man ständigt ska förbättra sig och att alla ska kunna utvecklas individuellt? Vad är det för j-kla sosse-snack om att alla ska göra precis på samma sätt och att det ska vara millimeter-rättvisa? Skärpning! Givetvis ska Sverige gå före i klimatarbetet och göra allt vad vi kan för att få till en bättre miljö och mindre utsläpp samt smartare energilösningar med förnybara bränslen.
