sverigedemokrater

Ingen har säkert missat att Sverigedemokraterna ska ha möte i stan i helgen. Detta tillsammans med fint väder, Valborg, 1 maj och annat har gjort att både polisen och sjukvården har rustat för eventuella bråk och stridigheter. 

Givetvis är det bra att beredskapen är hög ifall något skulle inträffa, samtidigt tycker jag att det är synd att partiet får så mycket uppmärksamhet hela tiden utan att egentligen åstadkomma något. Det räcker med att ett hotell bestämmer sig för att partiet ska få ha sitt möte där så är debatten igång och media skriver sida upp och sida ner.

Nu låter det kanske som om jag vill tysta ner debatten kring sverigedemokraterna och andra liknande partier och det stämmer väl till viss del. Men jag tycker det är oerhört viktigt att debatten förs utifrån sakpolitiken och inte utifrån huruvida ett hotell vill husera deras partimöte eller ej. Den uppmärksamheten borde man inte ge dem.   

 

nedräkning

Har precis lämnat manus till handledarrådet nu, vilket innebär att jag om 24 timmar vet om jag ska gå till tryckeriet med mitt lilla manus eller gå hem, bädda ner mig och gråta. Nu finns inget mer jag kan göra, annat än att vänta.

Som tur är är vädret ganska bra att vänta i. Kanske kan kosta på mig en glass i eftermiddag, går det bra kan jag ju för-fira lite, går det åt skogen kan jag ju börja tröstäta redan innan. Eller nåt.

Eftersom min tid här på KAU är slut i vilket fall som helst har jag påbörjat en utstädning av mitt arbetsrum, gamla anteckningar från rättsvetenskapen, statistiken och biologin från Örebrotiden har nu lämnat detta jordelivet och tagit plats i återvinningskorgen tillsammans med mängder av artiklar och annat smått och gott jag samlat på mig under 12 år studier. Herregud! 12 år (och mer därtill om jag räknar med gymnasie- och grundskoletiden)! Nu är det verkligen dags att göra nåt annat! 

illamående

Hörde nyheten redan i morse på väg till jobbet, men dagens budgetprocessande och avhandlingstänkade har liksom slagit bort tanken, tills nu. Läser på aftonbladets nätupplaga om Pappan som hållit sin dotter fängslad i källaren, utnyttjat henne sexuellt och som om inte det var nog så har hon fött sex barn varav tre bodde med henne i källaren. Världen är galen.

spurt

Kommande helg är den sista helgen som jag kan jobba med avhandlingen. Nästa vecka ska allt till tryck (om nu allt går som det ska förståss). Det ska visst bli kanonväder i helgen, men vad spelar det för roll om man snart kan sitta ute i solen även på en vanlig veckodag, i väntan på tryckeri, spiktider och annat?

Om någon trodde att jag skulle bli sysslolös efter inlämnat manus är det fel. Nästa vecka drar den kommunala budgetprocessen igång med allt vad det innebär av funderingar, prioriteringar och långa möten…  så det lär finnas saker att stå i ändå, även om avhandlingsarbetet FÖRHOPPNINGSVIS är över.    

sol och helg

Så kom då solen och värmen till sist. Och jag jobbar. Nyss kom en Sequritasvakt hit och bad mig stänga fönstret, larmet går tydligen när man öppnar fönstret på helgerna. Så nu sitter jag här instängd. Som tur är har jag inte så mycket kvar så jag kan nog dra mig hemåt snart. Nu återstår återigen en granskning från handledarna, sen börjar det bli dags att layouta.

BTW måste jag bara grymta lite om att helgens mest ombloggade nyhet är att Katrin Schulman inte vill ha barn. Hallå? Är det något nytt? Nej, hon vill inte ha barn, och samhället är inte egentligen inte gjort för att kvinnor överhuvudtaget ska skaffa barn, men är detta en nyhet?

sill

Varför kan ingen hitta på en liten smartare behållare till matjesill? För det första blir man nästan alltid kladdig när man öppnar en burk därför att locket skvätter upp sillspad på den stackare som försöker öppna den. För det andra kan man ju inte försluta burken. Jag och sambon lyckas aldrig äta upp en hel burk vilket innebär att det nu står en gammal öppnad sillburk i vårt kylskåp och stinker.

upplopp

Jag har aldrig varit en tävlingsmänniska annat än i mycket specifika fall. Kanske beror det på att jag alltid varit ganska dålig på sådana traditionella tävlingsgrenar i småskolan som ”kast med liten boll” och sådant som fått mig att tappa lusten. Skyttet i högstadiet, där jag ändå var bra gick bättre, likaså när det handlar om att tävla i kunskapsspel eller liknande, så kryper det i bland fram en liten tävlingsinriktad djävul som sätter sig på axeln. 

Nu sitter den där igen. Detta på grund av att det finns personer som uttryckt att det kanske, möjligen, vore bättre om jag disputerade efter sommaren. Varför och vad jag i så fall ska leva av under sommaren, var mitt arbetsrum ska vara (eftersom det jag har nu ska rivas) och vad som i så fall fattas i avhandlingen och måste tillföras är svårt att helt få klarhet i. Djävulen sitter där på axeln och skriker i örat att jag inte ska ge dem rätt. Således har jag gett mig f*n på att jag ska bli klar nu! 

Nu går jag således in på upploppet. Från och med nu räknas dagar och timmar, inte veckor. Vi ses på andra sidan!

nationen konfunderas..

..över fallet i Västerdalarna där Engla nu hittats, precis som hennes mördare. Inte minst märks det på sms, mail, tända ljus och antalet bloggar och tidningsnotiser som berör allt det hemska som är svårt att förstå och ta till sig.

Att en tjej inte ska kunna cykla hem ensam efter en fotbollsträning utan att bli bortförd och mördad ger inget hopp om mänskligheten direkt. På något sätt är det också enkelt att relatera själv till händelsen. Antingen har man barn som precis som Engla tar sig fram och tillbaka till olika träningar på egen hand. Eller så har har man själv transporterat sig mellan gymnastiken, ridhuset och hemmet. Oftast utan en tanke på att man skulle bli kidnappad, mördad eller våldtagen.

I Aftonbladet skrivs det att han inte planerat mörda flickan, att det skedde av en händelse för att han råkade träffade på henne där på vägen. Det är där all rim och reson försvinner. Det är här jag inte förstår annat än att personen ifråga måste vara svårt sjuk.

Må jag falla död ner om jag för för mig att skada eller döda en människa som jag råkar möta eller köra förbi cyklande på en landsväg. 

scones

Sambon överraskade med en massa nybakta scones i morse. Så många att vi fick springa upp till grannarna med några. Men det gjorde ju inget, de blev ju ganska glada.

hopplöst

Jag ska skriva en sammanfattning på engelska. Jag inser att jag är ganska dålig på det, eller iallafall väldigt ringrostig. Jag får skrivkramp, får inte ur mig några ord alls. Och skulle jag läsa igenom känns det så där lagom svengelskt. Kan jag inte få köra en muntlig sammanfattning istället?

Nåja, jag ska åka och handla lite mat nu. Sen ska jag försöka igen. Igen. Och igen. Tills det blir klart.