Helgen var på många sätt fantastisk! Var på ett något försenat 30-års kalas på lördag och plockade potatis och jordgubbar vid Ängebäck i söndags. I går em dök några kompisar upp på fika, solen sken och allt kändes bara sådär semestrigt, avslappnat och härligt!
Denna vecka har jag jour.
När min bror har jour (som elektriker) innebär det att han inte får åka för långt bort från jobbet och ska kunna rycka ut och laga någon ledning eller så om något händer. Allt för att kommunens invånare ska ha den elektricitet de betalar för att få.
Som politisk sektererare är det inte lika ansvarsfyllt skulle jag vilja påstå. Uppdraget består i att bevaka media och vara på g att skriva debattartiklar, insändarsvar och möjligen bistå det jourhavande kommunalrådet med något. Dvs ungefär det som det dagliga arbetet går ut på, med undantag att alla andra sekreterare är på semester och inget k-råd är på plats annat än virtuellt och via mobil. Så det är inte så arbetssamt, men väldigt roligt att kunna säga att ”jag har jour”…
Igår kom äntligen omslaget till avhandlingen. Så nu sitter den där uppspikad med omslag och allt! 
Ibland fattar jag lite för snabba beslut, som när jag t e x ringde och undrade vad lönekontoret håll på med och varför de betalat ut fel lön. Nu visade det sig att jag idag fått rätt lön och att pengarna i onsdags var semesterersättning från mitt gamla jobb på universitetet.
Förlåt Förlåt!
Inte nog med att man blir kategoriserad på Af, nu ka man bli registrerad som bloggare också. Allt enligt ett nytt förslag från det fantastiska EU: att registrera bloggare. Ledamoten som föreslagit detta tycker det finns alltför mycket skräp i cyberrymden och vill ha en kvalitetsstämpel på bloggarna, i realiteten vill hon veta vem som skriver och varför.
Nog för att jag har hör många dåliga förslag från EU, men detta är nog ett av de värre. Inte nog med att vår post ska läsas (på universitetet), FRA-lagen röstades igenom och våra mail ska scannas, nu ska våra åsikter uttryckta i bloggform registreras också. För att ytterligare bättra på kontrollsamhället antar jag, hur skulle det se ut om människor gick och fritt uttryckte saker till höger och vänster hela tiden? Det skulle ju kunna leda till ett levande samhälle där människor faktiskt kan diskutera, kritisera och ställa krav på (bland annat) makthavare, politiker och andra. Tydligen vill ledamoten inte ha ett sådant samhälle.
Som gammal medlem i grön ungdom får jag nog räkna med att bli både avlyssnad, scannad och registrerad misstänker jag. Så för att underlätta det hela finns det en del material sparat om hur jag blev som jag blev – allt för EU eller staten att sätta tänderna i. Det finns t ex ett gäng gamla kärleksbrev i förrådet, det finns mer eller mindre läsvänliga berättelser från resor jag gjort med tåg genom Europa med tillhörande foton, dagböcker från högstadie- och gymnasietiden där jag vissa dagar uttryckte en viss aversion mot mina föräldrar, skrev om kärleken till skogstjärnan och beskrev hur jag eller någon av mina kompisar råkade må illa bakom Parkhallen. Misstänker att den informationen är mycket mumsigare än det jag skriver om här på bloggen.
..att betala ut rätt lön? Jag har förgäves försökt reda ut detta idag, men det finns ju lite annat att göra så det verkar som om jag får ägna mig åt denna aktivitet imorgon också, om jag nu inte hinner ordna det innan lönekontoret går hem för dagen förståss.
.. att leverera omslaget till avhandlingen? har besökt universitetet två gånger idag och ingen av gångerna fanns det något omslag att hämta, trots att det utlovades idag. Inte för att det är någon direkt panik kanske, men jag skulle ju vilja skicka ut den till (möjliga) intresserade för att sedan kunna fokusera på annat roligt, som t e x semester!
Jag kan inte bortse från att jag tycker det är rätt ok om det inte är 35 grader i skuggan, men lite varmare än så här kan det väl ändå vara på sommaren? Sockor och tröja tillhör liksom inte sommaracessoarerna direkt.
Vf rapporterar om att hovrätten fastställer tingsrättens dom mot de som orsakade dödskörningen i Molkom förra året. Resultatet blev två års fängelse. Att döda två människor genom att köra rattfull och för det få två års fängelse är mycket mycket märkligt i min värld. Borde vara minst 10 år!
Igår presenterade SVT en undersökning om partistödet. Partistödet har under en period ökat med 40% enligt undersökningen, detta varierar givetvis mellan olika kommuner. Upplägget på reportaget var givetvis att partierna tar medborgarnas pengar och stoppar dem i egen ficka för att propagera för sina åsikter. Givetvis ligger det något i detta, medborgarnas skattepengar går ju de facto till partierna.
Samtidigt bör väl i rimlighetens namn politikerna kunna gå på utbildningar och liknande för att på så sätt kunna sköta uppdrag och på ett så bra sätt som möjligt representera väljarna. Inte alltför sällan hör jag uttryck om ”inkompetenta politiker”, något som säkert stämmer stundtals – men det blir ju inte färre inkompenenta politiker av att utbildnings- och fortbildningsmöjligheterna försvinner.
Givetvis ska inte partistödet ligga på allt för hög nivå, allt handlar ju om en balansgång. Men jag tror inte heller på att låta politikerna betala det själva. Förutom att man ”förlorar” fritid, pensionspengar och annat ska också en del av lönen, eller det lilla arvodet, gå till partiet. Det skulle i så fall innebära (tror jag) slutet för många fritidspolitikers engagemang. Förutom att man får skäll för att man fattar dåliga beslut (vilket man får oavsett vilket beslut man fattar), ska man offra några kvällar i veckan på att läsa handlingar. De 400 kr som man får ut för ett sammanträde, är inte så oumbärliga (och handlingarna är inte alltid så roliga) att det är värt att ytterligare skänka arvodet eller lön från sitt ordinarie arbete på politik och utbildning.
Tvärt om vad många tror är ju de flesta politiker fritidspolitiker som vid sidan av det ordinarie arbetet prioriterar in politik mellan familj och övriga intressen. Något som gör att allt färre har tid och ork att vara politiker överhuvudtaget.
Igår gjorde jag och arbetsförmedlingen upp en handlingsplan för mitt jobbsökande. Det var inte så lätt. Problemet låg främst i att min utbildning inte alls stämmer överens med de kategorier som arbetsfömedlingen satt upp. Däremot hittade jag flera jobb som jag kan söka, som jag inte alls matchas mot i systemet – just på grund av den märkliga kategoriseringen.
Lite roligt är det givetvis att precis ha skrivit en avhandling om just kategoriseringsproblematik, även om det inte var just i arbetsmarknadssammanhang, och sedan i praktiken inse att det är precis så det är.
I vilket fall som helst fick jag en väldigt trevlig och mänsklig arbetsförmedlare så ingen skugga faller på henne. Även hon pekade på bristerna i systemet.
