En av de bloggar jag följer är fotbollsfrun. Hon har på senare tiden fått en hel del synpunkter på hur hon och hennes sambo lägger upp föräldraledighet, uppdelningen av hemmets göromål och annat.
Om det är något som jag lagt märke till under tiden jag varit hemma på heltid är det att det är oerhört känsligt detta med föräldraledighet och jämställdhet. Å ena sidan är det inte bra att jobba – för det innebär ju att du inte skulle vilja vara med ditt barn hela tiden. Delar man lika på föräldrapengarna är man lite konstig som kvinna – jaha, du vill inte vara hemma du nehej.. delar man inte lika suckas det över att vi inte har ett jämställt samhälle där båda föräldrarna tar lika mycket ansvar. Det är knappt så att jag vågar diskutera eller berätta hur vi gör och har tänkt hemma hos oss längre, eftersom det känns som att hur man än gör är det fel – i andras ögon.
För vissa passar det att vara hemma 24-7, vissa tycker det är underbart att laga mat, tvätta och underhålla barn, andra gör det inte. Vissa har svårt att vara borta från sina jobb, andra mindre svårt, vissa vill jobba, andra inte. Vissa delar upp hemarbetet, andra inte. Vissa kör med millimeterrättvisa, andra inte. Alla vill alldeles säkert umgås med sina barn, men kanske i olika utsträckning och i kombination med andra saker.
Saken är väl kanske just den, att man får fokusera på att man löser det så bra som möjligt för sin egen lilla familj, men lite ödmjukhet för hur andra löser sitt livspussel skadar inte.
