Ärligt talat tycker jag att blockpolitik är oerhört tråkigt. Speciellt eftersom jag personligen känner mig varken höger eller vänster utan nåt mittemellan på nån helt annat skala. Men hur man än vänder sig har man ändan bak och när alla andra partier cementerat sig på olika kanter är det ganska svårt att försöka vara fristående från detta sätt att se på svensk politik. Ett exempel är nu, när vi sitter i ett samarbete med S och V och samtidigt väljer att precis som alla andra tidigare val gå till val på vår egen politik och söka stöd för majoritet efter valet.
Ett exempel är igår på kommunfullmäktige. Miljöpartiet fick kritik för att vi tar en budget för kommande år gemensamt med S och V, trots att vi sagt att vi håller alla dörrar öppna för andra samarbeten efter valet. Och visst kan jag förstå att det kan te sig märkligt. MEN ett valår är alltid den budget som tas innan valet högst preliminär, och OAVSETT vilka som har makten efter valet kommer justeringar och förändringar att ske.
Varför ta en budget alls då? Jo, för att nämnder och förvaltningar måste ha riktlinjer att planera efter även om det är valår – och därför är det viktigt att man ger dem de riktlinjerna.
DESSUTOM har vi ju ett samarbete med S och V nu som sträcker sig fram till valdagen och till årskiftet i nämnder och bolag. Även om vi i vissa frågor har samma åsikter som alliansen och t o m gjort gemensamt utspel lägger alltid en styrande majoritet en gemensam budget. Annat är knappast seriöst.
Det som var lite roligt med gårdagens kommunfullmäktige var diskussionen om höghus i centrum, som delade blocken och genast gjorde debatten lite mer spännande. MP, C och KD förespråkade lägre hus, medan övriga partier ville ha högre. Övriga partier vann.
PS. Även om jag tycker att blockpolitik är trist, har jag full förståelse för att rödgröna på riks samarbetar. Alternativet vore mycket sämre.
