Vi hade en hel del ris som vi eldade upp och passade samtidigt på att fira Valborg. Sen blev det korvgrillning.
Att den från början ganska varma dagen byttes mot en mer traditionellt kyligt, gjorde att planerna på att picknicka ute fick strykas. Köksbordet är faktiskt rätt ok det också!
Helgen innebar fyra helt lediga dagar – helt utan vare sig måsten eller borden. Vi har åkt runt och hälsat på släkt, fixat i trädgården, grillat, solat och sovit ut. Denna vecka har skoleleverna påsklov, vilket också oftast innebär att det är mötesfri vecka. Mötesfri arbetsvecka innebär dock inte arbetsfri arbetsvecka och det är en hel del att ta tag i ändå, inte minst inför stundande budgetprocessarbete. Men just med tanke på denna (budgetprocessen) är det också väldigt klokt att försöka ta det lite lugnt medans man kan.
Fullt upp. Minst sagt. Ramlar mellan möten till andra möten till kvällsmöten, till hemmet, till sängen och så börjar det om igen. När man kommer hem sent flera dagar i veckan och man måste sticka iväg innan familjen vaknat så undrar jag verkligen vad jag pysslar med. Helgerna har också varit uppbokade på sistone. Förra helgen i Stockholm och avslutning på mentorsprogram och kommunalrådsträff på riksdagen. Nu i helgen gick i allafall halva söndagen åt majoritetsträff i Sutterhöjden. Allt är oftast väldigt intressant, roligt och trevligt, men blir det för mycket kan man liksom inte njuta av allt det roliga utan får mest lite panik över att man vill åka hem till familjen.
Jag försöker verkligen lägga in tid för annat än möten och prioritera detta. Men ibland är det svårt, det kör ihop sig och det blir för mycket måsten.
Imorgon och några dagar framöver är det dock tid för familj, trädgård och sol! Ska bli fantastiskt skönt och I´m totally worth it!
Idag presenterades den utredning som Karlstads kommun beställt gällande möjliga framtider i regionfrågan. Anledningen till att Karlstads kommun valt att göra en egen utredning är förståss att se på vad de olika alternativen skulle innebära för Karlstads räkning. I samband med detta fick företrädare för alla partier också ge sina synpunkter på hur man ser på regiondiskussionen.
Frågan ligger precis som förut på partiernas regionavdelningar att avgöra, och för miljöpartiets del diskuteras frågan på ett medlemsmöte den 16 april. Tidigare har Värmlandsavdelningen sagt att värmland bör vara kvar som egen region, och om inte det går ska vi samarbeta med västra götaland. Sedan dess har det dock hänt mycket och flera utredningar pekar i olika riktiningar och åsikterna skär mellan majoriteter, oppositionen och inom partier. Folk i allmänhet har genom den senaste tidens allt mer uppmärksammande kring frågan också fått upp ögonen för den, men här finns mer att göra.
Så vad tycker jag?
Värmland har aldrig klarat sig själv, och kommer inte att göra det i framtiden heller. Vi måste samarbeta med andra för att överleva. Om vi gör det bäst genom att vara egen region eller ingå i en större region är svårt att veta. Värmland kanske inte ens får vara egen region, och om alla andra län och kommuner ingår i en storregion kan det vara svårt för Värmland att stå ensam.
Om det är bäst att samarbeta med västsverige eller med Örebro är om möjligt ännu svårare att veta. Värmland, Örebro, Västmanland och Sörmland är ett fullt möjligt alternativ till västra götaland. Vilket alternativ det än blir måste kollektivtrafiken till den andra regionen vara superb…! Östvärmlänningar måste kunna pendla till Örebro och västvärmlänningar till västsverige. På tal om östvärmlänning så kan jag ju inte sticka under stol med att jag vurmar lite för Örebroalternativet.
Sen var det ju det här med medborgarna. Ska en sådan här avgörande fråga avgöras av politiker? Ja, de flesta verkar ju tycka det. Vår ordf i regionen, Jesper Johansson, gick för en tid sedan ut i media och krävde istället att en folkomröstning om alternativen ska hållas. Jag håller med honom om det. Det är självklart att medborgarna ska få säga sitt i den här frågan. Det här var ingen jättestor fråga i valrörelsen och jag tror inte det var många av väljarna som visste de olika partiernas ståndpunkter i frågan när de gick till valurnorna. Beslutet om allas vår framtid måste därför avgöras i en folkomröstning, där alla får säga sitt.
