Idag var delar av stadsmiljögruppen i kommunen tillsammans med fastighetsägare i Karlstad på studiebesök i Göteborg för att studera samarbete kring stadsutveckling, träbyggnation vid ValöFyr samt byggande på naturens villkor vid Hallsås i Lerum. Alla på olika sätt intressanta projekt som ger mycket idéer att ta med hem.
Idag var infrastrukturminister Chatarina Elmsäter Svärd här på besök för att träffa Region Värmland, Karlstadsbuss och Vänerhamn. Syftet var att kolla av läget i länet samt diskutera nya kollektivtrafiklagen. Dessutom kom vi ju naturligtvis in på att karlstadsbuss är sverigeledande på kundnöjdhet och har en resandeökning på 23%, samt att biltrafiken i Karlstad har minskat.
Onsdag -torsdag förra veckan var det årsmöte med svensk kollektivtrafik, där bl.a. en ny styrelse valdes. För första gången (tror jag) valdes en miljöpartist in i styrelsen i form av Karin Svensson Smith, och jag kan verkligen inte tänka mig en bättre lämpad person att sitta i den styrelsen!
Vi fick också en föreläsning om Apotekets varumärkesresa, vilket var mycket intressant eftersom man skulle kunna liknar delar av den omregleringen med den som kollektivtrafiken står inför i och med nya kollektivtrafiklagen. Hur bevarar t ex Karlstadsbuss sitt goda varumärke framöver? Här i Karlstad har vi sett en stor resandeökning och vi har bäst betyg i landet. Det gäller att både förvalta och utveckla det vidare för att behålla topplaceringen och resan mot ett mindre bilberoende Karlstad.
Efter en fantastisk förra vecka och relativt lugn helg är det äntligen måndag igen. Vi träffas och går igenom veckans åtaganden och sammanfattar läget. Som vanligt är det en hektisk vecka som ligger framför oss.
Under lång tid har Miljöpartiet drivit på medborgarinflytandet i Karlstads kommun. I våra handlingsprogram har vi haft med medborgarpanel, medborgarförslag, folkomröstning, rådslag, sänkt rösträttsålder. Vi tror nämligen att medborgare både kan och vill var aktiva och delaktiga i beslut som rör sin vardag.
Det finns dock alltid en rädsla för att det ska minska intresset för de politiska partierna, om man kan påverka kommunen utan att vara medlem i ett politiskt parti. Vi tror tvärtom att intresset för de demokratiska processerna och beslutsfattandet ökar. Är man intresserad av en fråga – och inte vill ställa upp på ett helt partipolitiskt program- är det väl också rött juste att man får vara delaktig i den fråga man berörs av. I ett senare skede kanske det är en annan fråga – och vips kanske man fattar tycke för att parti. Min personliga uppfattning är dock att det inte finns något självändamål med de politiska partierna.
I Karlstads kommun har vi sedan några år tillbaka medborgarförslag. Vi har också haft medborgarpanel – men avskaffat den och jobbar istället mer via sociala medier. Kommunen på facebook har på ett mycket positivt sätt bidragit till kommunens dialog med karlstadbor och andra. Hittills har det varit tjänstepersoner som haft dialog med medborgarna.
Idag lade den politiska majoriteten ett initiativ för att även politiken ska ta steget ut på facebook, twitter eller andra sociala medier. Jag och flera med mig tror att vi måste förnya vårt sätt att skapa och vara en del av samhällsdebatten. Vi måste ta frågorna till där människorna finns. Om än inte IRL.
I mitten på veckan gjorde lokala svt-redaktionen ett reportage om att kommunstyrelsens utskott var på studiebesök i Barcelona. Vinklingen var att vi reste dit på skattebetalarnas bekostnad och det visades bilder på badstränder och hotell med pool. Däremot sades egentligen inget om vad syftet med resan var och vad vi skulle kunna ta med oss hem som skulle kunna bidra till Karlstads utveckling.
Visst är det skattebetalarna som står för notan, det är de som betalar hela kommunens organisation, skola, vård, omsorg och den politiska organisationen. Helt riktigt. Men det fanns definitivt inte någon tid för bad, sol och liggande vid poolen (och de flesta hotell i Spanien har nog faktiskt pool – det var inget lyxhotell!) Istället var det långa dagar, vi var där för att lära oss av de som är bland de bästa i Europa på innovation, samarbeten och dialog. Det är klart att det underlättar att vi har en direkt flyglinje till Girona! Om vi skulle kunna få till samarbeten över nationsgränser kring de här frågorna och dessutom utveckla turism både här och där är jag övertygad om att varje satsad krona på den här resan återbetalas flerfaldigt.
Jag känner egentligen inget behov av att försvara resan, möjligen att genom detta och tidigare inlägg tydliggöra syftet med den, för som kommundirektören och kommunstyrelsens ordförande uttryckte sig: De flesta människor i världen bor utanför Karlstads kommun. Och visst vore det både insnöat, inskränkt och oansvarigt om vi inte skulle intressera oss för det som var utanför kommungränsen?
I måndags tog kommunstyrelsens två utskott med vidhängande tjänstepersoner flyget till spanska Girona. Syftet med resan var att lära mer om hur Barcelona arbetat med stadsomvandling, turism, medborgardialog och integration.
Måndagen gick som vanligt av stapeln i Stadshuset, men istället för att åka hem, åkte vi istället till flygplats och åkte till Girona, och vidare bussresa till Barcelona. Vi kom fram sent på måndag kväll/natt och startade tidigt på tisdagen med ett studiebesök på 22@Barcelona.
22@Barcelona arbetar med att omvandla ett äldre industriområde till ett kompakt stadsdel där forskning, nyföretagande, och boende ska samsas. Konceptet går i korthet ut på att bygga upp en helt ny stadsdel med arbetsplatser, bostäder och fritidsaktiviteter utifrån att attrahera människor arbetande i de kluster man satsar på i Barcelona.
I gentrifikationen har man sett som viktigt att de människor som tidigare bott i området kan bo kvar och har därför tillskapat såväl billigare boende som mer exklusivt – därför att man tror på att olikheter berikar staden. I arbetet har man också satsat på att få in mer grönytor i staden, något det inte funnit mycket av tidigare. Besöket på 22@ var givetvis väldigt intressant för en planeringsnörd som jag, tillika stadsbyggnadsordförande – och även om Karlstad jobbar i en helt annan skala än mångmiljonstaden Barcelona finns en hel del att ta med sig hem och fundera över.
Samma dag besökte vi också Barcelona Activa – som jobbar med att få arbetslösa ut i arbetsliv – med nyföretagande som grundidé. Under ett och samma tak finns allt man kan tänka sig från idé, praktisk hjälp med att testa ideérna, marknadstester och finansieringshjälp. En Park124, i ett mycket större format!
Sista stoppet för dagen var ett besök på Barcelona Turisme – som är huvudinstitution för turistnäringen och samägs av kommun och handelskammare. Här har man ett helhetsgrepp på turismnäringen och gör alltifrån att föreslå ideér till att besluta och implementera.
Dag 2 åkte vi till grannkommunen Sitges, som är en kommun med ca 26 000 invånare som satsat mycket på medborgardialog. Bland annat använder man sig av olika råd för att kommunicera och involvera medborgarna i beslutsfattandet. Det kan handla om t ex kultur, idrott eller barnfrågor.
Vidare reste vi till ESADECreapolis som är handelshögskolans center för tvärvetenskaplig innovation, där företag och forskare tillsammans arbetar för att ta fram nya produkter och tjänster.
På torsdagen träffade vi personer från Barcelona kommun som berättade hur deras kommunorganisation är uppbyggd, hur man jobbar med medborgardialog och dess olika processer. Det som ständigt påpekades här är vikten av att göra saker fullt ut om man verkligen menar allvar med medborgardialog. Avser man att låta medborgarna vara med och bestämma, måste de också få vara det, även om det slutliga ansvaret givetvis ligger på de valda politikerna. Här pratade vi också en del om medborgarbudget, där en del av den kommunala budgeten är medborgarstyrd. Något som givetvis är viktigt när det kommer till medborgarinflytande är att ha en fungerande organisation som sammanlänkar medborgarna med de styrande. möjliggör deltagande och underlättar dialog mellan medborgare med olika intressesfärer, samt skapar förtroende för representanter och engagemang för olika slags frågor. Det alla hade märkt av var att med ökad medborgardialog ökade också samhällsintresset, engagemang i föreningslivet (tom i politiska partier) och jag tror att vi ska vara ödmjuka inför att det är lättare för människor att engagera sig i frågor som man brinner för – än att köpa ett helt koncept av frågor, som det innebär att vara med i ett parti. Däremot kan engagemang i en fråga leda vidare till att man har lättare att förstå processer och till slut engagerar sig öven i ett politiskt parti.
Vi fick också guidning i deras fantastiskt vackra stadshus, som var imponerande på många sätt, innan vi åkte vidare till grannkommunen Sant Boi de Llobregat, som var det sista besöket för resan, där borgmästaren och andra politiker som berättade om sitt arbete med integrationfrågor. Kommunens invånarantal har sjudubblats på 20 år, vilket inneburit stor utveckling i form av infrastruktur, men också krävt ett stort arbete med att få in nya invånare i gemenskapen. Vikten av att lära sig språk och att få ett arbete var något som poängterades här. Generellt har landet och området en ganska hög inflyttning och man välkomnar alla som vill komma till området. Kravet för att vara ”katalan” är att kunna katalanska, vilket de flesta också lär sig. Det finns ett stort befolkningsproblem i Spanien där nativiteten är låg och man i stort sett kommer att halvera befolkningen på en generation, så inflyttningen är verkligen en viktig del i landets framtida möjlighet att ta hand om äldre och ekonomin i stort. Inte helt olikt Värmland. Anledningen till den låga nativiteten är förmodligen arbetstiderna, som är mellan 9-14 och 16-19, (dagis stänger kl 18) vilket gör det svårt att kombinera familjeliv och arbetsliv. Man blir beroende av att ha far- eller morföräldrar i närheten, svart arbetskraft eller att en av föräldrarna helt enkelt jobbar halvtid/deltid. jag har personligen svårt att se hur man skulle få ihop livet med de arbetstiderna – och hålla ihop förhållanden och sig själv. Enligt uppgift är spanjorerna de som sover minst av europeerna och det kan jag förstå. Jag behöver definitivt mer sömn än vad det livet skulle kunna ge mig.
Under fredagen var det fri tid fram tills det att bussen avgick mot flygplatsen kl 13.30. Några gick på museum, andra turistade och några shoppade. Generellt sett var dagarna långa och mycket innehållsrika och det det var garanterat inte bara jag som kände mig trött och mör efter planet landat i Karlstad på fredagskvällen.
Lunchen idag intogs i skogen. Och så hittade vi lite svamp också!
Är i Rättvik för att delta i trästadsutskottsarbete och swedish wood expo. Det händer fantastiskt mycket på träbyggnadsområdet och flera kommuner är redan långt framme. Karlstad är med i trästad2012, men några stora projekt är ännu inte genomförda.
Det som är fantastiskt med det här trästadsprojektet är alla duktiga människor som är ambitiösa, drivna och duktiga på olika aspekter av träbyggnation. Otroligt inspirerande art få vara med! Sen är det väldigt vackert här vid Siljan också.
Jo, jag vet att man inte behöver berätta vem man röstar på i det här landet. Samtidigt vet jag också att det finns uppfattningar om att jag skulle vara väldigt ”höger”. Ska väl börja med att säga att jag inte tycker det är fel att vara ”höger” eller ”vänster” – men att jag själv inte känner mig hemma i något av begreppen, och därför känner ett behov av att klargöra bakgrunden till detta felaktiga påstående – om att jag är ”höger”.
Det hela grundar sig på att jag i en tidningsintervju berättade att jag bla röstat på kristdemokraterna vid ett tillfälle. Jag hade innan dess också röstat på M och S i olika frågor. Så här i efterhand ska ju erkännas att jag röstade på M mest bara för att visa att jag minsann inte var S – som ”alla andra” i den valkrets jag röstade i för första gången.
Vad var då anledningen till min röst på KD? Jag skulle nog kunna säga att det handlar om att jag, som så många andra, var fokuserad på en eller några enskilda frågor. Jag hade under flera somrar jobbat inom äldreomsorgen – kristdemokraterna ville ha mer pengar till äldreomsorgen. Jag var också intresserad av miljöfrågor – och kristdemokraterna vill se en grön skatteväxling. Dessutom tyckte jag på den tiden att Alf Svensson var en ganska trovärdig och karismatisk politiker. Mer än så krävdes således inte för att få min röst 1998.
I samma val röstade jag också på FP och S i landstings- respektive kommunval. Av ungefär samma anledningar som jag röstade på KD i riksdagsvalet.
Så här i efterhand kan man ju undra varför jag inte röstade på MP. Men sanningen var nog den att partiet inte riktig nådde ut med sin politik då. Inte i min något begränsade studentvärld i allafall, och jag var heller inte speciellt intresserad av politik. Jag fick lite broschyrer, läste på lite – och gick och röstade. Det var liksom inte mer med det.
Jag har alltid varit intresserad av miljöfrågor, men inte av politik. Men ju mer jag läste kulturgeografi och fick mer kunskap om relationer mellan rika och fattiga länder, miljöpolitik och samhällsplanering desto mer växte också intresset. Efter valet 1998 blev jag uppringd av SCB, som undrade hur jag röstat och jag uppmanades att gå in på deras valenkät – för att se om mina åsikter stämde överens med det parti jag röstat på. Det gjorde det ju inte.Jag blev istället kategoriserad som MP-ist.
Jag blev således nyfiken – och läste på mer. Ungefär ett år senare gick jag med i miljöpartiet, efter att ha läst ett partiprogram och känt att ”det här partiet tycker ju precis som jag”. Sedan dess har jag enbart röstat på MP i alla kommun-, lanstings- och riksdagsval, men var således klassisk röstsplittrare, innan jag hittade ”hem” till MP. Och en av de absolut mest tilltalande idéerna med partiet att man inte ens behöver fundera på ”höger” eller ”vänster” utan formulerar vår politik utifrån solidaritet med det ekologiska kretsloppet, kommande generationer och världens alla människor.
