Omställning kan handla om att klimatanpassa samhället, men också av klockan. Smart drag av partiet att placera 30årsfesten på den natt man får sova (eller festa) en timme extra.
Tycker egentligen inte att en timme skulle spela så stor roll, men mörkret på kvällen har en stor effekt på både mig och barnet – och att gå och lägga sig kl 21-22 så här ”dagen efter” känns helt ok..
Grön Ungdoms ena språkrör Rebecka Carlsson skriver ett mycket bra blogginlägg om att brinna utan att brinna upp. Mycket läsvärt och tänkvärt för alla kvinnor som knöker in alla möjliga viktiga engagemang i kalendern. Var rädda om er – och jag ska försöka vara rädd om mig också!
Så var då kommun- och landstingsdagarna i Västerås till ända. Partiet firade 30 år som parti under parollen ”framtidstro sedan 1981″ – och när man hörde de ”gamla” språkrören som bildat och utvecklat partiet allt sedan dess, är det en tydlig röd tråd som funnits med hela tiden. Hoppet om att det går att förändra världen är ständigt närvarande.
Fokus under helgen har, förutom att fira 30 år, legat på ett antal viktiga frågor som måste prioriteras om vi vill uppnå miljöpartiets visioner 2025. Det innebär bland annat att:
I dagens DN skriver Anders Wallner, Helens Öberg och Gustav Fridolin om att partiet framförallt ska inhämta kunskap från de som idag inte är engagerade inom politiken. Genom samtal med människor från landets alla hörn ska vi forma framtidens idéer och förändra samhället. Detta är ett utmärkt arbetssätt för att forma framtidens politik – för att få den att angå människor. I dagens avslutningstal poängterade Gustav att miljöpartiet ska prata mer med människor än om människor.
För egen del bidrog jag med att bjuda in företrädare för träbyggnadskansliet och diskutera träbyggande. I sista sekund hoppade också Camilla Schlyter in och berättade om träbyggnadsprojekt som tar hänsyn till den specifika platsen. Seminariet var välbesökt och det uppkom många funderingar och frågor kring detta, dels om det var så bra som de presenterade det som, hur konsekvenserna för skogen blir, samt hur man kan driva sådana här frågor i kommunen. Genom att tillsammans diskutera frågor får vi en gemensam idébild, men den samlade kunskapen gör också att vi kan ifrågasätta på ett bättre sätt.
Imorgon ska jag agera moderator för ett seminarium på miljöpartiets kommun -och landstingsdagar kring träbyggande och träbyggnation.
Jag gillar trähus, och vi jobbar aktivt med att få till mer träbyggnation i karlstads kommun. När jag efter valet blev stadsbyggnadsnämndens ordförande och en del trästadsutskottet, som är en del av projekt Trästad2012, kände jag att vi som miljöparti borde fundera kring om detta är en fråga vi ska driva. Därför frågade jag om jag fick möjlighet att hålla seminarium på temat – för att få en diskussion i kommunerna om detta är en fråga miljöpartiet ska driva.
Frågorna som vi kommer att prata kring är framförallt:
Träbyggnation sägs vara en viktig del i framtidens byggande av den hållbara staden – varför?
Vad är det med träbyggnation som är så bra?
Skillnad traditionellt (betong) byggande – träbyggnation?
Hur ser prisbilden ut?
Varför skulle det här vara en viktig fråga för miljöpartiet?
Om man vill att sin kommun ska börja bygga i trä – vad gör man /hur kan man gå till väga. Finns några styrmedel – riktlinjer man kan luta sig mot?
Goda exempel?
I helgen träffas miljöpartister från hela landet i Västerås för att fira att vi haft framtidstro sedan 1981 och lära oss mer om hur vi skapar ett bättre samhälle framöver.
På torsdagens kommunfullmäktige debatterades vårdnadsbidrag. Det blev en bra debatt där kanske framförallt kristdemokraterna och miljöpartiet debatterade.
Jag gillar verkligen att kf kan vara en plats där alla partier kan debattera mot varandra (även inom majoriteten) utan att det behöver betyda mer än att vi inte håller med varandra i den specifika frågan. Det är viktigt att ta till sig att olikheter inte är farligt, utan snarare kan leda till något positivt och peka på att det faktiskt finns skillnader mellan politiska partier i Karlstad – det är väl det vi vill att väljarna ska förstå?
För någon dag sedan rapporterades om att svenska kvinnor i allt större utsträckning vill vara hemmafruar. Svenska medier lyfte upp nyheten som att det är trendigt att vara hemmafru och att det var något som svenska kvinnor alltmer strävade efter att få vara.
Lena Sommestad skriver om detta i sitt blogginlägg ”svajig debatt om hemmafrun” där hon bland annat skriver om pinsamheten i att svenska medier så okritiskt lyfter fram en undersökning som är gjord på så litet underlag som dessutom är långt ifrån representativt för svenska kvinnor. Jag håller med henne i detta och undrar dessutom om det inte i lika stor utsträckning gäller svenska pappor som mammor. Jag tror nämligen att både män och kvinnor kan tänka sig att vara hemma mer och umgås och ta hand om barn i större utsträckning än vad många har möjlighet till idag.
Jag skulle personligen inte ha några som helst problem med att vara hemma mer, men jag skulle för den skull absolut inte vilja bli försörjd eller ekonomiskt beroende av min partner. Och jag tror att när det kommer i ett skarpt läge så är det fler som håller med mig om det. Det är en viktig del i arbetet med jämställdhet att båda parter i ett förhållande kan försörja sig själva, eftersom samhället i dag är uppbyggt kring vad du tjänar för att erhålla pension är det inte minst en viktig faktor att ta hänsyn till på längre sikt. Flera äldre kvinnor skulle idag inte klara sig som ensamstående utan ekonomisk hjälp från samhället, just för att de tagit ansvar för hem och familj under lång tid – och därmed inte få tillräckligt med pension insparat. Det ger kvinnor ett inskränkt handlingsutrymme och ett beroende som in många fall kanske inte är önskvärt. Det är heller inte något som tillhör ett jämställt samhälle.
Kristdemokraterna som sedan länge drivit debatten om vårdnadsbidrag, de hurrade förståss över nyheten kring att svenska kvinnor vill vara hemma med sin barn mer – och tog det som ett tecken på att vårdnadsbidrag är önskvärt av fler. Jag är definitivt för att möjligheterna att vara hemma med barn och förena familjeliv och arbetsliv ska bli fler och mer gynnsamma än idag, men jag ser inte att vårdnadsbidrag är vägen att gå. Eftersom det handlar om så liten summa, är det troligt att de som tjänar minst får vara hemma – vilket oftast är kvinnor och då hamnar vi fortfarande i samma sits som innan, att kvinnor inte kan försörja sig själva på längre sikt.
På kvällens kommunfullmäktige kommer en motion om vårdnadsbidrag att hanteras och debatteras. Det är Sverigedemokraterna som motionerat om att kommunen ska införa vårdnadsbidrag, och Kristdemokraterna som sedan länge haft det bland sina vallöften stödjer den. I dag skriver de på NWTs debattsida kring detta. På kommunfullmäktige i kväll kommer sannolikt detta vara en av några stora debatter, där dock flertalet partier är eniga om att vårdnadsbidrag inte ska införas i Karlstad.
Jag tror i så fall mer på miljöpartiets förslag om barntid, som i högre utsträckning än vårdnadsbidrag möjliggör en kombination av arbetsliv och familjeliv och som uppmuntrar båda parter att vara hemma. Föräldrar har möjlighet att båda jobba deltid och på så vis dela på ansvar för familjens försörjning, hem och familj.
Den här veckan präglas Karlstad av solidaritet med människor i hela världen och natur i dess helhet. Globala veckan innebär ett antal seminarier, workshops tillsammans med att edbergsstipendiet delas ut. Denna gång gick priset till Sarrah Abdelrahman som varit (och är) en av alla de revolutionära unga människor som gjorde demokratin i Egypten möjlig genom sociala medier och demonstrationer.
Som en start på den globala veckan fick också kommunen pris -som just global kommun – och ett intyg på att vi är millenniekommun.
För egen del ska jag delta i seminarium innovationer och hållbart företagande, samt RAMP, på torsdag och sen är det seminarium om hållbart stadsbyggande på fredag fm som jag hoppas får ett stort deltagande. Hör finns mycket att göra och lära.
Häromdagen blev det klart att Karlstads flygplats får nya flyglinjer, en till Oslo och en till Bromma. En nyhet som naturligtvis är väldigt dubbelbottnad för en miljöpartist. Inrikesflyg på så korta sträckor är inget vi jublar över, oavsett vad om vi sitter i majoritet i kommunledningen eller inte. Samtidigt är det med dagens osäkra järnvägsförbindelser viktigt med bra kommunikationer för näringsliv och kan på sikt också medföra att skattebetalarnas kostnader för flygplatsen minskar.
Det som var skönt var att klimatfråga lyftes i nyhetsrapporteringen kring de nya linjerna. Något som inte hade skett på samma sätt som för några år sedan, och säkert inte heller om miljöpartiet inte hade drivit på frågan om att korta flygsträckor är av ondo för klimatet. På nåt vis känns det som en liten vinst i allt annat.
När det kommer till flygplatsen har Miljöpartiet i Karlstad sagt att vi på sikt vill att den avvecklas genom att den blir utkonkurrerad av bra järnvägsförbindelser. Med den här takten på utbyggnaden av järnvägen känns det ibland tveksamt om det någonsin kommer att ske, men man ska ju inte ge upp hoppet. Dessvärre kommer det alltid att blir problematiskt för Per-Inge och mig, och partiet, om det blir stora nysatsningar på flyglinjer och järnvägssatsningarna lyser med sin frånvaro. Inte minst kommer det att bli problematiskt för klimatet och miljön.
När vi skulle ta över flygplatsen ville vi att regionen skulle ta ett större ansvar – så att det blev en regional flygplats och ingen kommunal. Tyvärr ville inte regionen ta ett ansvar och Karlstad kommun står nu ensam som ägare. Miljöpartiet ville då att vi åtminstone minskar skattebetalarnas kostnad för flygplatsen – och där fick vi igenom att de som flyger och använder flygplatsen ska betala mer. Vi har dock ännu inte fått någon återrapportering i den fråga, så några detaljer kring hur det går finns ännu inte att berätta om. Verksamheten ska också klimatkompenseras, för att minska miljöpåverkan. Vi tyckte att vi gjorde vad vi kunde för att driva på verksamheten i någorlunda rätt riktning. Tilläggas ska också att vi som parti har varit ganska ensamma om att diskutera flygplatsen och dess verksamhet i termer av klimatpåverkan. Inga andra partier har på samma tydliga sätt tagit strid i frågan.
Det är på ett sätt intressant att Socialdemokraterna, som bara för någon vecka sedan, anklagade majoriteten och miljöpartiet för att vara dåliga på att driva miljöpolitik, inte gör sin röst hörd när det gäller flygplatsen och dess klimatpåverkan. Hur går det ihop med de ökade kraven i klimat- och miljöstrategin?
Några bilder från resan till Växjö, Biskopshagen och Limnologen.
Slutligen också vikten av samverkan mellan det offentliga, akademi och näringsliv.
