nej, hallå där – inte över 2 grader!

Svt vetenskap har gjort ett reportage om vad som händer om vi ger upp 2-graders målet. Vissa politiker diskuterar nu nämligen istället för 2 grader - ett mål om 3,5 grader! Enligt flertalet forskare är det katastrof att ge upp 2 graders målet nu, eftersom det får så stora konsekvenser.

En av Sveriges ledande klimatforskare, Johan Rockström, vid Stockholm Resilience Centre menar att det är fullständigt vansinne att flytta tvågradersmålet till 3,5 grader. Redan två grader saknar vetenskapligt stöd som en ”säker” gräns. Det är snarare tydligt att vi får svåra problem redan vid 1.5 grader. Kom ihåg att 2 grader i medelvärde globalt innebär 3-4 grader i Arktis. Han fortsätter: – Om det här är en trend, att ge sken av att en större temperaturökning är acceptabel, så är det mycket farligt, djupt oetiskt, och totalt verklighetsfrånvänt.

Verklighetsfrånvänt är väl å andra sidan ganska mycket av politiken i dagsläget kan tyckas, men jag måste ta mig friheten att fundera över varför man är politiker om man inte är intresserad av att styra och förändra. Var är den politiska viljan är någonstans? Snacka om att bara lägga sig ner på marken och dö en smula, samt lämna efter sig en hel radda problem att lösa för kommande generationer. Det är smått vansinnigt. Det är dags att ta ansvar! Politik är ju till för att förändra – så varför inte göra det nu då? Visst kan vi nå ett mål på 2 grader om vi vill – jag tror t o m vi kan nå längre än så.

Jag tror mycket på att gräva där man står. Förändring på hemmaplan; energieffektivisering, bygga smart, smarta transporter mm mm. Jag och Per-Inge skriver idag i VF om att vi vill rädda världen - och att vi börjar i Karlstad. Jag vet dock att alla inte håller med. I senaste byggindustrin varnar bostadsminister Stefan Attefall (KD) för kommunala energikrav (för att det skulle blir färre antal byggprojekt med sådana)  och han har vid flera tillfällen sagt att det inte är kommunerna som räddar världen. Jag tror tvärtom att det faktiskt är det.

Karlstad träffar värmlandsbänken

Sedvanligt kommunalrådsmöte på förmiddagen. Sedan lunch och träff med riksdagsledamöter på värmlandsbänken. Det finns många frågor att diskutera kring, men denna gång handlade det om Karlstads roll i länet, universitetets framtid och kommunikationer till och från Karlstad.

De två timmarna gick ganska fort och det finns all anledning att återkomma i denna konstellation. Oavsett partiernas olika infallsvinklar och åsikter om olika saker, finns några gemensamma värmlandsfrågor som vi måste verka för gemensamt för att nå någonstans med. Inte minst när det gäller att påverka järnvägsutbyggnad, sjöfart och andra områden där det händer mycket på ”utredningfronten”.

 

hoppet står till förhandlingarna i Durban!

I en FN-rapport som släpptes i onsdags är de globala ansträngningarna för att minska utsläppen av växthusgaser långt ifrån tillräckliga. Avståndet mellan vad som krävs för att klara klimatutmaningarna och vad som görs är skriande stort redan till år 2020. Världen är på väg mot mycket farliga nivåer av klimatförändringar om det inte vidtas kraftfulla åtgärder.

Den goda nyheten är att UNEP bekräftar att vi fortfarande kan komma på rätt spår. Bland annat måste vi agera snabbt för att stoppa avskogningen och satsa på en övergång till förnybar energi.

Lösningarna finns för att komma tillrätta med problemen, och enligt WWFs chef för Globala klimat och energiinitiativ, handlar det enbart om politisk vilja och ledarskap. Mod helt enkelt. Frågan är om de som åker till Durban har det modet med sig eller mandat av mod från sina länder. Jag hoppas verkligen det.

En del är naturligtvis att minska utsläppen, en annan del är att sluta använda sig av kreativ bokföring för att komma undan så billigt som möjligt. Det gäller till exempel i beräkningsregler för hur marken används som koldioxidsänka, där Sverige tidigare fått skarp kritik för sin linje. Något för den svenska regeringen att verkligen ta itu med och visar att man menar allvar med att driva miljöpolitik.

Det som behövs är snabba åtgärder för ökad energieffektivitet, övergång till förnybar energi, minskad avskogning och förbättrade jordbruksmetoder. Åtgärder för att bekämpa utsläpp från internationellt flyg och sjöfart – som nu är oreglerade – kan också bidra.

Sedan måste EU åta sig minst 30 procents utsläppsminskningar till 2020, och JA här borde alla svenska EUparlamentariker tillsammans med EUs miljöministrar (inkl Lena Ek) att driva på för att minska utsläppen från dagens 20 procent till 2020 till 30% inom samma tidsspann.

Durbanmötet, COP17, äger rum 28 november – 9 december. Kyotoprotokollet är den bindande grunden i det internationella klimatsamarbetet med 176 länder som undertecknare. Målet är att halterna av växthusgaser ska stabiliseras så att medeltemperaturen inte stiger mer än 2 grader. USA står utanför och Kina, Indien, Brasilien och Sydafrika m fl omfattas inte av några åtaganden men har rapporterat in sina ambitioner till 2020 till FN. Kyotoprotokollet är indelat i olika åtagandeperioder där den första löper från 2008 till 2012.

det går att förändra världen – vi börjar i Karlstad!

Ibland blir man bara så obeskrivligt glad och stolt över att vara ordförande i en stadsbyggnadsnämnd med ansvar för kollektivtrafik och stadsutveckling. 

Tankesmedjan Global utmaning skriver: Mest tankeväckande var ändå det som hänt inom kollektivtrafiken i Karlstad. Det kommunala bolaget Karlstadsbuss gör det möjligt att leva stadsliv utan bil. Med stort engagemang driver bolagets chef, Sören Bergerland, stadsbyggnadsfrågor, busslogistik, marknadsföring och opinionsbildning – allt med det imponerande resultatet att resandet med buss ökat med mer än 50 % på sex år. Samma antal bussar, en medveten strategi och bra samspel med stadsplaneringen i Karlstad är några nyckelfaktorer för framgången. Det enda man undrar över är varför inte fler städer arbetar på samma sätt? Handlar framstegen om hur busstrafiken planeras, förankras eller organiseras? Kan det röra sig om några andra särskilt goda förutsättningar i Karlstad? Carl-Johan Engström, KTH, har utvärderat arbetet i Karlstad och ser den största framgångsfaktorn i samspelet; genom dialoger med brukarna, bra management och strategisk stadsplanering.

Det går att förändra världen! … och början sker ute i kommunerna, kära vänner.

S goes bananas

S har problem, inte bara på riks och med Juholt, utan också lokalt i Karlstad. Det är inte så att jag och Peter Kullgren är överens om allt, men det här blogginlägget kan jag verkligen skriva under på. S är inte nöjda med majoriteten i Karlstad, och ska naturligtvis inte vara det heller, men lite rim och reson skulle inte sitta fel mellan varven.

Igår skickades också ett pressmeddelande ut från socialdemokraterna om att majoriteten mörkar i frågan om Eriksberg. Anledningen till pressutskicket var att de på onsdagens nämndmöte ville ha in ett ärende om utställning av FÖP Eriksberg. Jag tillsammans med en majoritet av nämnden valde att inte ta upp det ärendet på dagens lista.

Först lite fakta i målet: Varje ledamot har rätt att väcka ärenden och nämnden beslutar om den vill ta upp ärendet eller inte. Det är majoriteten som avgör om ärendet ska tas upp och nu röstade vi för att inte ta upp det. Så långt allt gott och inga konstigheter.

Anledningen är naturligtvis enbart så enkel som att jag tillsammans med tjänstepersoner varje månad sätter en lista kring de ärenden som är genomarbetade och färdiga. Det finns en priolista som man arbetar och fördelar resurer efter. Ett sådant viktigt ärende slänger man inte heller upp frågan på sittande bord. Det handlar, enligt mig, enbart om att skapa konflikt och medialt utrymme kring en fråga. Inte ett ärligt försök att komma någonvart och lösa den. Och så är det i flera frågor, man är inte intresserad av att diskutera frågor, utan kommer gärna på sittande bord och lägger egna yrkanden. Det är naturligtvis helt ok att göra så – om det inte vore för att man sedan säger att majoriteten inte lyssnar och inte är intresserade av dialog.

Och i just frågan om att mörka saker, undrar jag om man inte skjuter sig lite i foten. Ibland dyker det nämligen upp ärenden i kommunen där både det ena och det andra lovats av tidigare företrädare för majoriteten, men som det inte finns några som helst papper och beslut på.

det går fort när man har roligt

Jag brukar alltid säga att november är årets värsta månad. Men med tanke på hur fort jag upplever att november farit förbi och att det sägs att tiden går fort när man har roligt, måste november vara det roligaste månaden på året. Från att det har varit början på november, är det nu snart första advent. 

I veckan som gick fattades beslut på kommunfullmäktige om Regional kollektivtrafikmyndighet och vindplan för Karlstads kommun. I morgon är det kommunstyrelse – med bl a nya ägardirektiv för kommunens bolag, nya kollektivtrafikpriser och investering i nytt kraftvärmeverk. Saken som alla på olika sätt bidrar till kommunens utveckling i mer hållbar riktning. 

Samarbetet med de andra partierna fungerar också bra. Även om åsikterna och grundinställningen skiljer oss åt ibland, finns en ömsesidig respekt som gör det lätt och roligt att arbeta tillsammans. Peter blir för övrigt föräldraledig från och med december månad. Otroligt bra att vi tydliggjort regler och riktlinjer för förtroendevalda så att det går att vara hemma med barn även om man har ett förtroendeuppdrag, som te x kommunalråd.  

Möte kring västkust

I går kväll hade stadsbyggnadsnämnden och teknik- och fastighetsnämnden en gemensam informationskväll ihop med de företag som ska bygga bostäder i området grundviken på Karlstads västkust. Det är det första projektet vi gör som samverkan mellan företag och kommunen sker i ett så tidigt skede kring ett utvecklingsområde.

Mycket spännande, eftersom vi kommer börja under mandatperioden och förmodligen 10-tals år framöver.

20111104-090837.jpg