I senaste numret av Byggindustrin (14/2013) finns ett reportage om attraktiv stadsutveckling där bl a Alexander Stråhle, som är stadsbyggnadsforskare på KTH, pekar på William H Whytes ”the power of ten” (en bra plats är en plats där du kan utföra minst tio olika aktiviteter, tio sådana platser ger en bra stadsdel, tio sådana stadsdelar ger en bra stad). För inte så länge sedan lyssnade jag också på en annan forskare (Charlotta Mellander) som pratade om attraktiva städer. Hon menade att människor vill vara där andra människor är, där det finns mångfald, tolerans, spännande aktiviteter och kultur. En del i detta är såklart en attraktiv boendemiljö.
Parker, butiker, folkliv och snabb och smidig kollektivtrafik är givna faktorer som höjer attraktiviteten i staden.
Att bygga hållbara städer diskuteras allt mer i stadsbyggnadskretsar,
lite försent kan tyckas, men bättre sent än aldrig. Vad handlar det om då? Ofta
utpekas förtätning som den onda stadsutvecklingen som tar alla gröna ytor till bostäder. Jag ser det snarare tvärtom – mer plats för boende och grönytor och mindre till gråytor som parkeringsplatser eller industrier i attraktiva (ofta sjönära). Det är också så jag skulle vilja att Karlstad utvecklas.
Stråhle har vidare satt upp fem faktorer, viktiga för en stads attraktivitet: Utbud av handel, restauranger och kultur, Tillgång till parker och vatten, Kvartersformen (det ska vara slutna gårdar), Närhet till snabb kollektivtrafik, Befintligt gatunät för gång och cykel. Stråhle menar också att tätheten är avgörande, inte minst för att bilar får mindre plats och mer plats ges åt människor. Tätheten i staden är viktig utifrån både Stråhles och Mellanders perspektiv, eftersom tätare stad ger mer människor på en viss yta, vilket gynnar antalet interaktioner, möten, mötesplatser men som givetvis ställer krav på staden och dess olika delars utformning, inte minst tillgången på grönytor.
Precis som forskningen också påvisar blir gröna ytor istället allt viktigare om man ska bygga fler bostäder. Både för människors upplevelse, men också för omhändertagande av t ex dagvatten. I Karlstad finns gott om grönytor, vilket vi ska värna och utveckla och i så stor utsträckning som möjligt bygga på gråytor. Tillsammans ger dessa mindre utrymme för bilar och mer för människor, och visst är det väl så att staden är till för människorna?



