mindre plats för bilar, mer plats för människor

I senaste numret av Byggindustrin (14/2013) finns ett reportage om attraktiv stadsutveckling där bl a Alexander Stråhle, som är stadsbyggnadsforskare på KTH, pekar på William H Whytes ”the power of ten” (en bra plats är en plats där du kan utföra minst tio olika aktiviteter, tio sådana platser ger en bra stadsdel, tio sådana stadsdelar ger en bra stad). För inte så länge sedan lyssnade jag också på en annan forskare (Charlotta Mellander) som pratade om attraktiva städer. Hon menade att människor vill vara där andra människor är, där det finns mångfald, tolerans, spännande aktiviteter och kultur. En del i detta är såklart en attraktiv boendemiljö.

Parker, butiker, folkliv och snabb och smidig kollektivtrafik är givna faktorer som höjer attraktiviteten i staden.

Att bygga hållbara städer diskuteras allt mer i stadsbyggnadskretsar,
lite försent kan tyckas, men bättre sent än aldrig. Vad handlar det om då? Ofta
utpekas förtätning som den onda stadsutvecklingen som tar alla gröna ytor till bostäder. Jag ser det snarare tvärtom – mer plats för boende och grönytor och mindre till gråytor som parkeringsplatser eller industrier i attraktiva (ofta sjönära). Det är också så jag skulle vilja att Karlstad utvecklas.

Stråhle har vidare satt upp fem faktorer, viktiga för en stads attraktivitet: Utbud av handel, restauranger och kultur, Tillgång till parker och vatten, Kvartersformen (det ska vara slutna gårdar), Närhet till snabb kollektivtrafik, Befintligt gatunät för gång och cykel. Stråhle menar också att tätheten är avgörande, inte minst för att bilar får mindre plats och mer plats ges åt människor. Tätheten i staden är viktig utifrån både Stråhles och Mellanders perspektiv, eftersom tätare stad ger mer människor på en viss yta, vilket gynnar antalet interaktioner, möten, mötesplatser men som givetvis ställer krav på staden och dess olika delars utformning, inte minst tillgången på grönytor.

Precis som forskningen också påvisar blir gröna ytor istället allt viktigare om man ska bygga fler bostäder. Både för människors upplevelse, men också för omhändertagande av t ex dagvatten. I Karlstad finns gott om grönytor, vilket vi ska värna och utveckla och i så stor utsträckning som möjligt bygga på gråytor. Tillsammans ger dessa mindre utrymme för bilar och mer för människor, och visst är det väl så att staden är till för människorna?

jordtimmen – om att inte ge jorden feber

Ikväll höll jag tal på torget med anledning av att Glokal Respekt anordnade Earth Hour-firande i Karlstad.

För några veckor sedan var jag sjuk med feber. Jag hade runt 39 grader i några dagar och kände mig ganska svag och bräcklig där jag låg hemma i soffan. När temperaturen sedan sjönk med två grader till de mer normala 37 kändes det som om livet lekte igen.

Varför berättar jag då det?

Jo för att den temperaturökning som jorden står inför handlar om 4 grader. Och även om det givetvis inte är direkt överförbart till människor tror jag att vi behöver något att relatera den temperaturökningen till. De två grader som min temp höjdes med gjorde mig helt utslagen, vad är det då vi egentligen gör med den jord vi lever på om vi inte gör något åt att vi står inför en fyra grader höjning av temperaturen?

Det känns som om det är väldigt svårt att ta på och det känns som om det är svårt att få världens makthavare att enas kring ett mål om att vi ska göra allt som står i vår makt för att det inte ska bli verklighet. Men vi kan inte ge upp hoppet. Det faktum att vi idag tillsammans släcker ljuset är en signal att vi är många som vill uppmärksamma frågan om klimatförändringar.

Förutom att släcka ljuset handlar Earth Hour om att försöka leva lite grönare i vardagen. Det finns mycket vi kan göra. Åker du bil till jobbet – testa att åk buss i en månad, eller varför inte cykla alla dagar det inte regnar? Mitt tips är att du gör ett val och utmanar dina kompisar att göra det lika bra – eller bättre. Om vi utmanar varandra att leva mer klimatsmart, så kan vi gemensamt hantera vår stora utmaning klimatförändringarna bättre.

Jag är politiker, mitt uppdrag, som jag ser det, är att underlätta för människor att göra miljösmarta val. Skapa strukturer i samhället som gör det enkelt att agera klimatsmart. Jag vill inte att karlstadbor och andra ska ha klimatångest över att det är svårt att hitta rätt produkter i affären, att det är svårt att välja kollektiva transporter eller otryggt att cykla eller gå. Jag tror vi alla vill göra det som är bra, politikens uppgift är att levererar lösningar på det. För alla.

När jag var sjuk, var det enda jag ville vara frisk. När jag väl sedan blev frisk, blev det en massa andra frågor som jag tyckte var viktigare än min hälsa. Men det är värt att tänka på och viktigt att komma ihåg. Jag är övertygad om att när vi står där med 4 graders temperaturökning bara kommer att prata om hur skönt det vore med normaltemp. Därför är det viktigt att vi nu ser till att vi agerar så gott vi kan innan.

Earth hour handlar ju dels om att skapa uppmärksamhet för klimatfrågan. Det handlar också om att visa på att vi tillsammans kan göra skillnad. Vikten av att visa på att saker spelar roll och att vi är många som bryr oss.

Det omöjliga tar bara lite längre tid. Tappa inte tron på att vi kan förändra världen.

byt ut kärnkraft till förnybart!

Miljöpartiet är den absolut största motståndaren till kärnkraft. Vi ser inte det som en del av framtidens energikällor och är tydliga med att vi vill, så fort det bara är möjligt, ha 100% förnybar energi. MP föreslår att all el- och värmeproduktion år 2030 ska vara helt förnybar, främst ska detta göras möjligt genom fördubblad utbyggnadstakt av förnyelsebart, vindkraft, ökad stöd till solkraft  och energieffektiviseringsprogram för te x företag.

I en artikel i lördagens nwt framgår att miljöpartiets lokalavdelning i Filipstad inte vill bygga ut vindkraften i kommunen. Argumentet för detta kan vara många, det kan te x handla om att platsen som är tänkt för de planerade vindkraftverken är olämplig, att det finns natur- och kulturvärden som man vill bevara och värna, vilket jag till fullo förstår och respekterar.

Argumentet som lyfts fram är däremot att vi har ett elöverskott och att ny el inte behövs, eftersom det finns kärnkraft. Det argumentet är för mig mycket märkligt eftersom det snarare är så att vi behöver byta ut och avsluta alla fossila energikällor. För att detta ska vara möjligt krävs att andelen förnybar energi ökar så att vi kan stänga kärnkraftverken – för att den energi vi behöver tillverkas genom bättre, säkrare och mer miljövänliga energikällor, tex genom vindkraft.

centerpartiet – grönt eller ”grönt”?

EUs klimatmål 2050, innebär en minskning av växthusgaser med 80-95%, vilket innebär att Sveriges utsläpp av växthusgaser måste minska kraftigt de kommande åren. Istället visar det sig att minskningen av utsläpp går långsammare än vad som skulle behövas för att nå målet, och med den takt som klimatarbetet i Sverige nu håller, kommer det att ta 200 år för Sverige att nå dit.

I samband med den intensiva klimatdebatten i början av 2007 tillsatte regeringen en parlamentarisk utredning som fick till uppgift att komma med förslag på ny klimatpolitik. Avsikten var att resultatet skulle vara ett underlag för en klimatpolitisk proposition 2009. Den 18 februari 2008 presenterade Klimatberedningen sitt förslag med en rad åtgärder för att minska Sveriges inhemska klimatutsläpp. Fem år senare har endast två av de tio förslagen genomförts.

Centerpartiet poängterar gång på gång sitt miljöengagemang, som enda parti i Alliansen. Jag tvivlar verkligen inte på vissa centerpartisters engagemang i klimatfrågan, som tex Anna-Karin Hatts (vilket också påtalas i denna artikel) men däremot Centerpartiets förmåga att få med sig övriga partier i Alliansen på tåget i en fråga som är i särklass den viktigaste vi har att hantera nu och framöver. Eftersom övriga partier uppenbarligen inte tycker frågan är viktig, eller Centerpartiet inte lyckats få med sig flera i viktiga miljöfrågor är varje år med Alliansstyre ett förlorat år för klimatet och miljön.

Den som tydligast bär ansvaret för att dessa åtgärder inte genomförts är givetvis finansminister Anders Borg. Men med någon form av godkännande från övriga partier. Vinner C verkligen så mycket på samarbetet i övriga frågor att miljöfrågan är värd att offras? I så fall är väl inte miljö och klimatfrågor så prioriterade? Hur regeringen kommer att agera för att öka takten i klimatarbetet är svårt att se när man kategoriskt tar ställning emot de förslag som läggs fram. Och i takt med att de förlorade åren för klimatet blir allt fler verkar också stödet för centerpartiets politik minska. Borde ingen ta sig en funderare på det?

Min vision om ett starkt grönt mittenblock kvarstår dock. Jag tror att vi har tillräckligt många gemensamma frågor för att komma överens och sätta press på både grå, blå och röda partier i en rad viktiga framtidsfrågor. Miljöpartiet är visionsbärare, det är bara att hänga på, men då gäller det att bestämma sig om en vill vara grön eller ”grön”.

inga kommunala särkrav på klimatsmart byggande?

Vänsterpartiet har lagt en motion om att ställa krav på klimatsmarthet vid byggnation av hus i Karlstad. Idag behandlades den motionen på stadsbyggnadsnämnden för vidare behandling av kommunstyrelse och kommunfullmäktige. Ämnet är aktuellt i och med den byggkravsutredning som precis presenterats och som gör gällande att särkrav t ex gällande energi och miljö inte ska tillåtas, för att det fördyrar byggandet.

I dagsläget är det egentligen inte mycket annat än att vänta och se vad som beslutas på området. Intressant i sammanhanget är SKLs artikel på ämnet, där företrädare för alla partier (utom SD) skrivit under.

Att vänta och se blev också svaret på motionen på dagens sammanträde. Men det innebär ju inte att jag tycker att det är bra. Jag tycker verkligen att kommuner borde få gå före när det gäller miljösmart byggande.

Bostadsminister Attefall har gjort gällande att det inte är kommunerna som ska driva hållbar utveckling. Frågan som jag gång på gång ställt mig är då, vem som ska göra det? För regeringen gör ju inte mycket på den här fronten. Att inte få ställa kommunala särkrav är bara bra OM regeringen börjar prioritera miljö och klimat och låter Boverket ställa krav på byggbolagen och byggherrarna att bygga så klimatsmart som man faktiskt kan. Boverkets regler för t ex energiförbrukning är i dag ett slag i luften – när flertalet visar på att man faktiskt kan bygga mycket mer miljö- och klimatsmartare än så. Flertalet byggbolag har redan kört förbi både politik och riktlinjer för att de verkligen vill visa på att de vill vara med och bygga framtidens Sverige och framtidens bostäder. Varför kan då inte politiken stötta, snarare än att bromsa den utvecklingen?

behövs en nationell stadspolitik för hållbar stadsutveckling?

I flera fora och olika sammanhang lyfts nu gång på gång frågan om det behövs en nationellt sammanhållen och samordnad politik för våra städer. Politikerna själva verkar inte så intresserade av en nationell politik för området, om man ska tro den enkät som genomförts med ett antal riks- och kommunpolitiker, som jag skrivit om tidigare. De som jobbar med stadsutveckling, rent praktiskt, verkar dock i större utsträckning se behovet. Är det så att det är politikerna som hindrar en hållbar stadsutveckling? 

Det är många olika viljor att ta hänsyn till som lokal politiker, är det så att det traditionella tänkandet (det kanske mer ohållbara) ibland får stå framför nytänkande, förslag på nya alternativa lösningar, eller mer hållbara? Jag säger inte att det är så, men min korta erfarenhet säger mig att det är lätt att formulera övergripande idéer kring den hållbara staden, inte lika lätt att fatta konkreta beslut som går i linje med detta. Och det är definitivt inte enkelt att vara ense över alla partigränser om det, även om detta verkligen är beslut som borde fattas i konsensus.

Delegationen för hållbara städer har på regeringens uppdrag undersökt vilka system och strukturer som hindrar en hållbar stadsutveckling. I den rapport som överlämnats till regeringen lyfter delegationen fram femton övergripande och framträdande hinder för en snabb och långsiktigt hållbar omställning av städerna. Delegationen ger även förslag på statliga åtgärder som kan driva på arbetet och ge städerna bättre förutsättningar att utvecklas i en hållbar riktning.

Några hinder som lyfts fram i rapporten:
• Värden kopplade till människors livskvalitet och städernas attraktionskraft ges inte tillräcklig tyngd i planeringen
• Ohållbara livsstilar och beteenden
• Otillräcklig dialog med medborgare om stadens utveckling
• Stuprörstänkande försvårar helhetslösningar
• Bristande samordning inom och mellan olika nivåer
• Bristande incitament för långsiktigt hållbara beslut
• Otillräckliga statliga investeringar i samhällsviktig infrastruktur kopplat till städernas utveckling och behov

Förslag på statliga åtgärder:
• En nationell stadspolitik för bättre samordning av statens sektorsintressen som inbegriper en strategi där hållbarhet är ett överordnat mål i praktiken
• Fortsatt satsning på en nationell arena som kan samla aktörer för hållbar stadsutveckling
• Ökade resurser till kunskapsutveckling inom hållbar stadsutveckling i form av forskning och utveckling, innovation, systematisk uppföljning och utbildning
• Fortsatta satsningar på pilot- och demonstrationsprojekt

En tydlig statlig politik på området, skulle kunna stötta lokala politikers ställningstaganden för att främja hållbar stadsutveckling. Det är emellertid väldigt viktigt att den politiken inte på något sätt sätter för låga krav, eller blir för urvattnad, eftersom det snarare skulle försämra möjligheterna för hållbar stadsutveckling än förbättra den. Det skulle kunna vara någon form av ”lägsta golvnivå” – för hållbar stadsutveckling, men möjlighet och stöttning i att göra mer. Den stora risken, som jag ser, är att flertalet politiker skulle nöja sig med det staten föreskriver och inte vilja göra mer. I dagsläget, då det inte finns några generella riktlinjer, kan man istället hitta lokala anpassningar och lösningar som både kan vara mer effektiva, men som också sätter staden på kartan. Många kommuner har idag ett långt mer framskridande miljö- och hållbarhetstänkande kring stadsutveckling, kollektivtrafik och klimatarbete än vad regering och riksdag kan frambringa. Kommuner måste även framledes gå före och vara mer offensiva och det vore förödande om den positiva utvecklingen som flera av landets kommuner ändå har på hållbarhetsarbetet avstannade.

från plats 16 till plats 12, med mål om topp 10

I flera kommuner än någonsin styr Miljöpartiet tillsammans med andra partier. Flera av dessa kommuner visar nu på ett gott miljöarbete i olika rankningar, med miljöaktuellts miljökommunsrankning som den senaste. Eskilstuna, Örebro och Malmö var miljökommunernas topp 3.

I Karlstad har vi under flera år, tillsammans med fler andra partier, försökt förenkla för människor att agera klimatsmart. Vi har kommit en bit på väg, men kan och behöver göra mer. I miljöaktuellts miljökommunsrankning har Karlstad förbättrat miljöarbetet och stiger därmed från plats 16 till plats 12. Det är glädjande och handlar framförallt om ett systematiskt och prioriterat arbete med bra kollektivtrafik och bra cykelvägar. Med en politik som prioriterat och kompetenta och duktiga tjänstepersoner har Karlstad utvecklaten av Sveriges bästa kollektivtrafik. Vi satsar också på att vidareutveckla den, liksom att utvidga cykelvägnätet så att människor enklare och snabbare kan transportera sig på flera olika sätt.

Vi kan givetvis inte sätta oss ner och vara nöjda med det här. Nästa rankning bör vi, enligt mig vara med i toppstriden och definitivt med bland topp 10.

bättre förutsättningar för satsning på biogas ett måste

Det kom ett mail som uppmanade mig att skriva på ett upprop för ökad biogasproduktion i Sverige. Jag skriver såklart på och delar dessutom informationen här, så fler kan sprida och skriva på.

Sverige har länge varit ett föregångsland inom biogasproduktion. Tack vare politiska beslut har produktionen av biogas kunnat växa och skapat en marknad för fordonsgas. Men nu tappar vi fart.

Intresset från regeringen verkar ha avstannat. Flera viktiga ekonomiska styrmedel går ut nästa år och det saknas förslag för att öka biogasproduktionen. Efter att i flera år väntat på politiska signaler börjar allt fler aktörer tveka och volymerna stagnerar. Detta måste regeringen inse och därför gör vi detta upprop. Alla som vill kan skriva under och skicka en signal till regeringen att detta är viktigt.

Vi vill att regeringen:

• Inför kraftfulla och långsiktiga styrmedel för biogas
• Ger marknaden en tydlig politisk signal om biogasens värde i omställningen
• Fortsätter att prioritera det svenska försprånget inom biogasområdet

Vill du också att regeringen ska agera? Skriv under vårt upprop här: http://www.energigas.se/Aktuellt/Biogasupprop

Jag tycker det viktigaste vi ska jobba med framöver – förutom de tre ovanstående, mer övergripande punkterna – är att:

1. Få fler tankställen: Får några år sedan diskuterades krav på biogas på tankställen, precis som det för några år sedan infördes krav på tankställen att de skulle ha etanol. Idag finns etanol på alla större mackar, och det är ingen svårighet att ha etanolfordon i det här landet. Biogasbil är enkelt på vissa håll i landet, men i Värmland finns enbart ett tankställe – i Karlstad, vilket i princip gör det omöjligt för flertalet värmlänningar att köra på biogas. Kan man inte tanka kan man ju heller inte köpa en biogasbil, och bli lite mindre fossilberoende.

2, Det måste vara enklare att starta biogasproduktion: Kommuner som har utsortering av matavfall och företag som är intresserade av produktion måste på ett mycket enklare sätt än idag kunna starta projekt tillsammans och börja producera gas. Idag är det lagstiftning som både hindrar och begränsar en sådan utveckling som vi skulle behöva för att ställa om i tillräcklig fart för att minska klimatpåverkan.

låt de som kan åka kollektivt!

Jag har tidigare skrivit både ett och två blogginlägg om kollektivtrafik, mestadels i stadsbyggnadsperspektiv eller generellt som en viktig del av en stad. Inte så ofta har mina kollektivtrafik-utspel handlat om kollektivtrafik på landsbygden.

Vi har en bra kollektivtrafik i Värmland, vi har fungerande tåg, vi har samhällen längs med järnvägen. Vi har stombusslinjer och håller på att bygga upp en bra turtäthet som baseras på attd et ska vara enkelt att hålla ordning på när och var bussarna går. Kollektivtrafiken har alla möjligheter att vara ryggraden i värmland och utgöra en bra grogrund för tillväxt och ge bra möjligheter till pendling.

Bra kan givetvis bli bättre. Men grundförutsättningen måste vara att de som kan åka kollektivt också gör det. Vi vet att det inte är möjligt i många människors vardagsliv med förskola, skola och en mängd aktiviteter som ska passa in mellan 00-24. Jag är övertygad om att bilen kommer att vara ett alternativ på svensk gles- och lansbygd, även framgent, fast med andra drivmedel än idag. Och eftersom många inte kommer att kunna få ihop vardagen med kollektivt åkande, är det ju desto viktigare att de som kan åka kollektivt gör det. Då är det ju också viktigt att inte minska möjligheterna till det, t ex genom att inte stanna tågen, i de samhällen där det idag finns flera som stiger på.

Just nu finns ett förslag om att stanna tågen på färre ställen än tidigare längs med värmlandsbanan och fryksdalsbanan, något som sägs förkorta restiden – för de som kan åka med. Istället borde man titta på hur tågen tidigare körts (där det funnits både snabbtåg och tåg som stannar) och se till hur man skulle kunna lösa det utan att försämra möjligheterna för några. Jag och Stina Bergström har skrivít debattartiklar i både nwt och vf på temat, Stina har också bloggat på temat. I veckan var det också ett fokusreportage i nwt kring frågan om tågstoppen, förutom flera andra artiklar som varit på temat: 1,   2,  3, 4, 5.

inte riktigt så klimatskeptiska kommunpolitiker

I går skrev jag ett blogginlägg om klimatskeptiska kommunpolitiker. Den uppmärksamma läsaren såg sedan att jag uppdaterade med information om att den där undersökningen varit något vinklad. Något som både DN, TV4 och en hel del twittrare missat, men man är ju inte sämre än att man kan ge en annan bild i efterhand. På SMB skrivs också om detta idag.

Jag ska säga att jag blev något förvånad av att det skulle vara så många som 7 av 10 som var klimatskeptiker, jag träffar ju ganska många politiker och de flesta av dem verkar ju vara ense om att klimatfrågan är en viktig framtidsfråga att hantera nu, men jag träffar ju inte alla och jag tänkte väl att de där andra kanske….

Hur som helst, får lära sig av misstaget och kanske vara mer källkritisk framgent, men framförallt är det ju positivt att det är fler som jobbar för hållbarare samhällen!