centerpartiet – grönt eller ”grönt”?

EUs klimatmål 2050, innebär en minskning av växthusgaser med 80-95%, vilket innebär att Sveriges utsläpp av växthusgaser måste minska kraftigt de kommande åren. Istället visar det sig att minskningen av utsläpp går långsammare än vad som skulle behövas för att nå målet, och med den takt som klimatarbetet i Sverige nu håller, kommer det att ta 200 år för Sverige att nå dit.

I samband med den intensiva klimatdebatten i början av 2007 tillsatte regeringen en parlamentarisk utredning som fick till uppgift att komma med förslag på ny klimatpolitik. Avsikten var att resultatet skulle vara ett underlag för en klimatpolitisk proposition 2009. Den 18 februari 2008 presenterade Klimatberedningen sitt förslag med en rad åtgärder för att minska Sveriges inhemska klimatutsläpp. Fem år senare har endast två av de tio förslagen genomförts.

Centerpartiet poängterar gång på gång sitt miljöengagemang, som enda parti i Alliansen. Jag tvivlar verkligen inte på vissa centerpartisters engagemang i klimatfrågan, som tex Anna-Karin Hatts (vilket också påtalas i denna artikel) men däremot Centerpartiets förmåga att få med sig övriga partier i Alliansen på tåget i en fråga som är i särklass den viktigaste vi har att hantera nu och framöver. Eftersom övriga partier uppenbarligen inte tycker frågan är viktig, eller Centerpartiet inte lyckats få med sig flera i viktiga miljöfrågor är varje år med Alliansstyre ett förlorat år för klimatet och miljön.

Den som tydligast bär ansvaret för att dessa åtgärder inte genomförts är givetvis finansminister Anders Borg. Men med någon form av godkännande från övriga partier. Vinner C verkligen så mycket på samarbetet i övriga frågor att miljöfrågan är värd att offras? I så fall är väl inte miljö och klimatfrågor så prioriterade? Hur regeringen kommer att agera för att öka takten i klimatarbetet är svårt att se när man kategoriskt tar ställning emot de förslag som läggs fram. Och i takt med att de förlorade åren för klimatet blir allt fler verkar också stödet för centerpartiets politik minska. Borde ingen ta sig en funderare på det?

Min vision om ett starkt grönt mittenblock kvarstår dock. Jag tror att vi har tillräckligt många gemensamma frågor för att komma överens och sätta press på både grå, blå och röda partier i en rad viktiga framtidsfrågor. Miljöpartiet är visionsbärare, det är bara att hänga på, men då gäller det att bestämma sig om en vill vara grön eller ”grön”.

inga kommunala särkrav på klimatsmart byggande?

Vänsterpartiet har lagt en motion om att ställa krav på klimatsmarthet vid byggnation av hus i Karlstad. Idag behandlades den motionen på stadsbyggnadsnämnden för vidare behandling av kommunstyrelse och kommunfullmäktige. Ämnet är aktuellt i och med den byggkravsutredning som precis presenterats och som gör gällande att särkrav t ex gällande energi och miljö inte ska tillåtas, för att det fördyrar byggandet.

I dagsläget är det egentligen inte mycket annat än att vänta och se vad som beslutas på området. Intressant i sammanhanget är SKLs artikel på ämnet, där företrädare för alla partier (utom SD) skrivit under.

Att vänta och se blev också svaret på motionen på dagens sammanträde. Men det innebär ju inte att jag tycker att det är bra. Jag tycker verkligen att kommuner borde få gå före när det gäller miljösmart byggande.

Bostadsminister Attefall har gjort gällande att det inte är kommunerna som ska driva hållbar utveckling. Frågan som jag gång på gång ställt mig är då, vem som ska göra det? För regeringen gör ju inte mycket på den här fronten. Att inte få ställa kommunala särkrav är bara bra OM regeringen börjar prioritera miljö och klimat och låter Boverket ställa krav på byggbolagen och byggherrarna att bygga så klimatsmart som man faktiskt kan. Boverkets regler för t ex energiförbrukning är i dag ett slag i luften – när flertalet visar på att man faktiskt kan bygga mycket mer miljö- och klimatsmartare än så. Flertalet byggbolag har redan kört förbi både politik och riktlinjer för att de verkligen vill visa på att de vill vara med och bygga framtidens Sverige och framtidens bostäder. Varför kan då inte politiken stötta, snarare än att bromsa den utvecklingen?

bra betyg för centrumutveckling och kollektivtrafik

Igår presenterades en undersökning som Demoskop gjort på uppdrag av Fastighetsägarna. Bäst omdöme får kommunen för kollektivtrafiken och engagemanget och utvecklingen av stadskärnan.

75 procent av företagarna tycker att kommunen är engagerad i utvecklingen av centrumkärnan och Karlstads stadskärna placerar sig på tredje plats bland de 20 kommunerna i undersökningen när det gäller konkurrenskraft. 69 procent av fastighetsägarna tycker att kommunen gör rätt prioriteringar när det gäller infrastruktursatsningar, vilket är 10 procent högre än riksgenomsnittet.

Karlstads kommun lyckas också mycket bättre än genomsnittet med att göra rätt prioriteringar av bygg- och stadsutvecklingsfrågor – det anser 64 procent av de tillfrågade fastighetsägarna.

Däremot finns det flera förbättringsområden, te x när det gäller handläggningstiderna för plan- och bygglovsärenden, och det upplevs också att kontakten med politiker är dålig. Båda jobbar vi för att förbättra. På förvaltningarna pågår arbete med att få bättre flyt i plan- och byggprocesserna, medborgardialogsfrågor är viktiga, vårt näringslivskommunalråd gör verksamhetsbesök.

Sist men inte minst: Är det någon som vill prata stadsbyggnadsfrågor med mig så är det bara att höra av sig!

osakliga och osmakliga anklagelser om jäv

På ledarplats i gårdagens NWT diskuteras sviterna av att vindpark vänern drabbats av problem med växellådorna som måste repareras och därmed måste det till ekonomiskt tillskott från ägarna. Bortsett från detta tas också förra kommunalrådet Åke Pettersson Frykbergs engagemang i vindkraften upp, och anklagas för jäv.

Att NWTs ledarskribent inte hyser någon stor kärlek till varken vindkraft eller miljöpartiet är ingen nyhet. Men att gå till angrepp på en företagare som använder sina erfarenheter från sin tid som förtroendevald, är att gå över gränsen enligt min mening. Jag tycker det är anmärkningsvärt att ledarsidan inte är mer försiktig med påståenden om jäv. Miljöpartiets fd företrädare har startat ett eget företag tillsammans med andra inom vindkraftsbranschen. Det finns inga avtal med miljöpartiets företrädare och kommunen kring vindkraft. Därmed borde diskussionen om jäv vara avslutad. Vindpark vänern eller kommunen som helhet har heller inget att göra med de planer på nya verk som finns, annat än att det området, tillsammans med flera områden utpekats som lämpliga för vindkraft.

Företrädare för oppositionen menar att  ”det är det mest extrema exemplet på jäv jag har sett. Det är bara egenintresset som styr!” Jäv på vilka grunder? Jäv är ett brott. Sådana anklagelser borde användas med lite mer försiktighet och enbart på saklig grund. Jäv är inget man kan slänga ur sig bara för att man ogillar personen eller projektet, något företrädare för oppositionen mycket väl borde veta.

Att man som kommunalråd tar med sig erfarenheter från sina år som förtroendevald och startar företag borde väl snarare vara en bra sak? Den möjligheten borde väl snarare uppmuntras än kritiseras. För är det något som kritiseras är det väl fd politiker som inte arbetar? Att människor kommer och går inom politiken ser jag som ett friskhetstecken. Jag vill att man ska kunna vara politiker en tid i livet för att sedan göra annat. Något jag tror speciellt socialdemokratin skulle må bra av. Jag brukar ofta ställa mig frågan om de politiska uppdragen är värt alla uppoffringar i form av tid från familjen och andra karriärmöjligheter. Jag har hittills alltid svarat ja på den frågan. Men är det meningen att man ska bli stigmatiserad resten av livet, även efter att de politiska förtroendeuppdragen är avslutade, är jag inte så säker längre.

ny teknik hjälp för utökad medborgardialog gällande stadsutveckling?

Den nyligen avslutade utställningen kring älvpromenaden genererade rekordmånga synpunkter från karlstadborna gällande stadsutveckling i Karlstad. I projektet har det också satsats resurser på att utöka medborgardialogen, varför utställningen flyttades bl a till Mitt i City-gallerian under en tid för att göra medborgare uppmärksamma på förslagen till förändringar av Karlstads centrala delar. Det är frågor som engagerar och som är viktiga att få till en bra dialog med medborgarna i.

Idag är den som vill komma med synpunkter på stadsutvecklingen anvisad att skriva ett brev, mejla, ringa till stadsbyggnadskontoret eller delta i samrådsmöten. Bra möjligheter att påverka och inkomma med synpunkt, men det är tillvägagångssätt som troligtvis inte appellerar till den yngre generationen. Genom att använda ny teknik hoppas vi kunna locka fler yngre att delta i diskussionen om stadsutveckling och Karlstads framtida utveckling.

På årets första nämnd nu i januari kommer den politiska majoriteten därför att lägga ett initiativ där stadsbyggnadsförvaltningen får i uppdrag att tillsammans med eleverna på TIME-utbildningen utveckla en applikation, som antingen kan användas direkt i telefonen eller på datorn, med syfte att hämtar in åsikter om stadens utveckling.

Förhoppningen är att med hjälp av den nya applikationstekniken ta fram ett nytt interaktivt sätt för Karlstadsborna att komma med sina åsikter och kommentarer. Genom att samarbeta med TIME-eleverna vill man ta till vara deras kreativitet och kunnande och förhoppningsvis få hjälp att väcka fler ungdomars intresse för stadsutveckling.

Liknande idéer har prövats i andra städer, bland annat Göteborg och Stockholm. I vissa fall handlar det främst om att skapa debatt, medan man i andra faktiskt kan påverka det slutgiltiga resultatet. I Karlstad är förhoppningen att både få till en ökad debatt om stadsutveckling och att få till ett nytt verktyg där Karlstadsbornas och idéer kan sparas och tas till vara.

2013 – mer frihet, jämställdhet och systerskap

2013 skulle det sitta fint med lite mer frihet, lite mer jämställdhet och lite mer systerskap.

Frihet. Varje persons önskan om att få vara just det hen vill vara. Inte krav på grund av normer, pålagda önskemål från samhället eller någon annan. Frihet. Och respekt för varandra.

Jämställdhet. Majoriteten av föräldradagar tas fortfarande ut av kvinnor, precis som det oavlönade arbetet också utförs av dem. Samtidigt som vi ska göra karriär ska vi också få livet att gå ihop med familjebildning – på en kanske allt osäkrare arbetsmarknad. att i större utsträckning dela på föräldraledigheten ger båda föräldrarna möjlighet till karriär – och till tid för barn och familj.

Systerskap. Det finns en speciellt plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra. väl?

bildkavalkad 2012

i mitt land öppnar vi fler dörrar

Jag har alltid hävdat att fler tänker bättre än en. Jag är lika övertygad om att mångfald och olika kunskaper gör oss bättre rustade för framtidens olika utmaningar.

Det har också övertygat mig om vikten av att invandring berikar vårt land. Något som vi måste bli bättre på att både se och faktiskt utnyttja. Det kan inte vara ok att människor som kommer hit för att få skydd och hjälp, lämnas i något slags vakuum, där hen inte får möjlighet att utvecklas, arbeta eller utbilda sig. Här finns mycket att göra, där det civila samhället också måste steppa upp lite för att det ska fungera.

När jag var ungefär 10 år, pågick kampanjen Flykting 86 – en mängd iranier kom till Sverige och till min hemort.  Den lokala RödaKors-föreningen engagerades och skaffade fadderfamiljer åt alla som kom dit. På så sätt fick vi ta del av deras kultur, och de av vår. Vi umgicks, åt mat, åkte skidor, hälsade på vänner och släktingar. De flesta av de som kom till min hemort flyttade sedan vidare till större städer, men vi hade kontakt fler år efter det och jag tror mina föräldrar fortfarande har viss kontakt. Det var ett fantastiskt sätt att få kunskap om andra människor och ett fantastiskt sätt för de som kom till vår ort att komma in i, och förstå, det svenska samhället. Vi kunde hjälpas åt med de utmaningar vi stod inför. Det fanns ingen rädsla för det som var annorlunda.

Något har uppenbarligen hänt sedan dess. Riksdagsledamöter och högt uppsatta talespersoner för ett av Sveriges riksdagspartier kan numera gå på stan och på fullt allvar säga att ”det här är inte ditt land”. Begreppen de använder i samma film tyder på ett, för mig, helt främmande synsätt på andra människor.

Så nej, det är verkligen inte i mitt land man beter sig på det viset. I mitt land är Soran Ismail, Jimmie Åkessons hejdukar och ungarna på gatan här på precis lika villkor. Lika mycket värda och med lika mycket rätt till det här landet.

Kan vi inte enas om att det räcker nu? Att vårt land är både ditt och mitt. Att vi tar Sverige tillbaka. Istället för att stänga dörrar, öppnar vi fler! Till landet, samhället, politiken, styrelserummen, makten och livet.

kollektivtrafik med resenärsperspektiv

Karlstadsbuss ligger i framkant av Sveriges kollektivtrafik. Hög andel nöjda kunder, stor resandeökning och ett ständigt utvecklingsarbete gör att det hela tiden finns nya mål att sträva mot, uppnå och studera resultaten från.

Kanske är det också just utvecklingsarbetet som gör det intressant att vara politiker (och för den del också forskare) i karlstadsbuss närhet. Här diskuteras framtidens kollektivtrafik, inte bara utifrån vilka busslinjer vi ska köra nästa år, utan på ett generellt plan, utifrån individers vardag, marknadens möjligheter och anpassningar, känslan av att åka buss, hållplatsens utformning – Kort sagt: Hela upplevelsen av att vara kollektivtrafikresenär från det att jag går ut från dörren hemma tills dess jag kommer till jobbet.

Ständigt diskuteras resenärsperspektivet i kollektivtrafiken. Men vad menar vi egentligen med det? Och hur utvecklar vi vår kollektivtrafik för att få fler att åka, och kanske framförallt, underlättar vi tillräckligt för människor att åka kollektivt när vi planerar bostäder, skolor, shopping, arbetsplatser och hur gör vi det tillräckligt attraktivt? Hur stor roll spelar hållplatsen, resan och bussen för helhetsintrycket? Många av de frågorna finns det svar på i den vinnovarapport ”en permanent världsutställning i Karlstad” som precis blivit klar på Karlstadsbuss.

Mer om den kan läsas här och den kommer också att presenteras på persontrafikdagarna i Göteborg om någon vecka, missa inte det!

halvvägs – 2 år!

För exakt 2 år sedan tillträdde jag tillsammans med en rad andra fantastiska människor som kommunalråd i Karlstad. Maktskiftet var ett faktum efter en månads förhandlingar åt olika håll och vi enades kring ett ”handlingsprogram för fyra kreativa år”.

Mina kommunalrådskollegor träffar jag oftast mer än min egen familj. Ibland är vi oense (jo, det händer att vi blir arga) men alltid löser vi eventuella problem och för det mesta har vi väldigt trevligt tillsammans. Något som inte setts med blida ögon hos oppositionen – att ha roligt tillsammans verkar inte ses som en framgångsfaktor hos socialdemokraterna i Karlstad. Jag skulle säga att det kanske är en av de bästa framgångsfaktorerna som finns. Jag vet inte, men är det någon som hört talas om ett framgångsrikt lag (hockey, fotboll eller whatever) som varit framgångsrikt trots att man haft interna konflikter och missämja i gruppen? Bra lagspel bygger på att man trivs tillsammans. Därmed inte sagt att man också måste vara påläst, ihärdig och resultatinriktad för att nå målen.

Livet som kommunalråd i Karlstad är intressant, jobbigt, lärorikt och fantastiskt roligt mestadels av tiden. Fem partier med egna viljor, ideologier och målbilder ska enas och styra gemensamt. Tiderna, den nationella politiken och världsläget är minst sagt utmanande. Med respekt och ödmjukhet når man långt, längre än vad andra kanske tror. Det har hur som helst inte varit en dag jag ångrat att jag ställde upp i valet eller senare kände att jag ”såklart” ville vara kommunalråd för miljöpartiet ihop med Per-Inge Lidén.

Hur fungerar det då för miljöpartiet i Karlstad att jobba ihop med de borgerliga partierna? En vanlig fråga som allt som oftast kommer då man träffar andra miljöpartister. Jag skulle säga att det fungerar bra. Kanske bättre än vi trodde. Den absolut största fördelen är att vi är flera partier och fler människor med olika intressen, där vi stödjer varandra i olika frågor och gemensamma intressen att driva framåt (utan att veta vad Folkpartiet, Centerpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna exakt tycker om Miljöpartiet som samarbetspartner).

Och så, en gång för alla: Miljöpartiet är inget borgerligt parti för att vi jobbar ihop med borgerliga partier, vi var heller inget vänsterparti då vi jobbade ihop med den ”röda” sidan i några mandatperioder innan denna. Miljöpartiet kommer alltid att vara ett grönt alternativ i svensk politik. I vissa frågor ligger vi närmare de röda partierna, i andra frågor ligger vi närmare de blåa. Oavsett vilka miljöpartiet arbetar tillsammans med kommer det att uppstå meningsskiljaktigheter, och det är en sund del av svensk politik och en naturlig del av demokratin.