centerpartiet – grönt eller ”grönt”?

EUs klimatmål 2050, innebär en minskning av växthusgaser med 80-95%, vilket innebär att Sveriges utsläpp av växthusgaser måste minska kraftigt de kommande åren. Istället visar det sig att minskningen av utsläpp går långsammare än vad som skulle behövas för att nå målet, och med den takt som klimatarbetet i Sverige nu håller, kommer det att ta 200 år för Sverige att nå dit.

I samband med den intensiva klimatdebatten i början av 2007 tillsatte regeringen en parlamentarisk utredning som fick till uppgift att komma med förslag på ny klimatpolitik. Avsikten var att resultatet skulle vara ett underlag för en klimatpolitisk proposition 2009. Den 18 februari 2008 presenterade Klimatberedningen sitt förslag med en rad åtgärder för att minska Sveriges inhemska klimatutsläpp. Fem år senare har endast två av de tio förslagen genomförts.

Centerpartiet poängterar gång på gång sitt miljöengagemang, som enda parti i Alliansen. Jag tvivlar verkligen inte på vissa centerpartisters engagemang i klimatfrågan, som tex Anna-Karin Hatts (vilket också påtalas i denna artikel) men däremot Centerpartiets förmåga att få med sig övriga partier i Alliansen på tåget i en fråga som är i särklass den viktigaste vi har att hantera nu och framöver. Eftersom övriga partier uppenbarligen inte tycker frågan är viktig, eller Centerpartiet inte lyckats få med sig flera i viktiga miljöfrågor är varje år med Alliansstyre ett förlorat år för klimatet och miljön.

Den som tydligast bär ansvaret för att dessa åtgärder inte genomförts är givetvis finansminister Anders Borg. Men med någon form av godkännande från övriga partier. Vinner C verkligen så mycket på samarbetet i övriga frågor att miljöfrågan är värd att offras? I så fall är väl inte miljö och klimatfrågor så prioriterade? Hur regeringen kommer att agera för att öka takten i klimatarbetet är svårt att se när man kategoriskt tar ställning emot de förslag som läggs fram. Och i takt med att de förlorade åren för klimatet blir allt fler verkar också stödet för centerpartiets politik minska. Borde ingen ta sig en funderare på det?

Min vision om ett starkt grönt mittenblock kvarstår dock. Jag tror att vi har tillräckligt många gemensamma frågor för att komma överens och sätta press på både grå, blå och röda partier i en rad viktiga framtidsfrågor. Miljöpartiet är visionsbärare, det är bara att hänga på, men då gäller det att bestämma sig om en vill vara grön eller ”grön”.

uranbrytnings-centern

Ibland fattar man inte riktigt.

24e september 2011: Centerpartiets stämma fastslår att Centerpartiet ska verka för att utreda möjligheten till en nationell lagstiftning mot uranbrytning. Detta för att stärka upp skyddet mot att företag kringgår det kommunala vetot. Det finns en tendens mot att företag som genomför prospektering och sedan får ett kommunalt nej ändå fortsätter sin planering för brytning av uran. För att motverka oklarheter vill centern därför utreda en nationell lagstiftning som förbjuder uranbrytning i Sverige.

Då: Det är en tydlig hållning att Centerpartiet aldrig kommer att acceptera uranbrytning i Sverige. En röst på Centerpartiet har varit, är och kommer alltid att vara en röst som sätter stopp för uranbrytning. 

14 e mars 2012:  Riksdagen behandlar frågan om att utreda ett förbud mot uranbrytning i Sverige. Trots att Centern har ett beslut från partistämman på att förbjuda uranbrytning röstade partiet idag nej till en sådan motion i riksdagens näringsutskott. Helena Lindahl (c) försvarar beslutet och säger: Att Centerpartiet skulle rösta emot allianskollegerna i utskottet skulle knappast föra oss framåt i arbetet med att få till stånd en utredning om en lagstiftning mot uranbrytning. Det skulle snarare försämra utsikterna för en sådan lagstiftning då vår position i alliansregeringen skulle försvagas.

Nu: Centerpartiet röstar emot att utreda ett förbud mot uranbrytning. Anledningen till varför är alltså för att det skulle göra det svårare att få igenom ett förbud mot uranbrytning. Istället hänvisas till alliansens energiöverenskommelse, som ju var den överenskommelse som öppnade upp för nya kärnkraftverk i Sverige.

i fäders spår för framtids segrar

I morgon ställs politikerlaget mot tjänstemannalaget i Stafettvasan.

Henrik Lander, tillika kommunalråd för C, startar med 24 härliga km, växlar över till oppositionsgruppledaren för V, Håkan Svenneling, som med en enastående sanbbhet kommer skida 24 härliga km till. Sedan ska Håkan växla över till Hannah Österberg, politisk sekr för majoriteten som ska ta sig genom 14 fina km, varav många är i uppförsbacke. Sista sträckorna körs av Per-Inge Liden på näst sista sträckan, 9 km, och jag själv, som får äran att förhoppningsvis gå i mål efter 19 km. Imorse var jag, Henrik Lander och Håkan Svenneling med på SR Värmlands morgonradio på just detta tema. Du hittar det i arkivet här.

Vi är laddade, peppade och aningen nervösa. Nu ska vi genomföra det här med bravur! Givetvis kommer vi hålla alla intresserade ajour via twitter (#054pol, #stafettvasan) under dagen! För den som vill ha oberoende information går det att ladda ner appen ”vasaloppet” till iphone och android och välja att bevaka lagen 436 och 437.

nya partistrukturer?

Gång på gång möter jag politiker från andra partier som tycker det är lite lustigt eller konstigt att Miljöpartiet har riktlinjer om att inte sitta för länge på samma post, att inte behöva födas in i partiet för att kunna få politiska förtroendeuppdrag och att vi på ett öppet (och förhoppningsvis hjärtligt) sätt välkomnar alla medlemmar för att fatta gemensamma beslut om handlingsprogram, riktlinjer eller hur partiet ska hantera en aktuell kommunpolitisk fråga.  

Jag (och vi) har hela tiden anfört som argument att det är viktigt att alla människor ska ha kunskap om och kunna vara delaktiga i politiken. Att man kan göra det en period i livet – och att egentligen alla borde vara politiker i någon form någon gång i livet som någon politisk värnplikt. Kort sagt: Politik ska inte vara nåt konstigt som bara några sysslar med.

Miljöpartiet har också inför kommande partiprogramsrevidering gått ut och sagt att vi vill samtala med 250000 människor för att lyssna och prata om vad som är viktigt i deras liv och hur de vill att samhället ska utvecklas. Vi har öppna möten på olika platser för att nå olika typer av människor i olika skeden av livet. Kort sagt försöker vi vara där folk är – på jobbet, lunchen, fikat, på nätet osv..  Centerpartiet har också greppat detta med medborgardialog, om än på ett annat sätt än Miljöpartiet. De vill att folk ska bege sig till deras hemsida och där göra avtryck om hur man vill forma politik för framtiden. Jag tycker det är en bra början till öppenhet och vilja till dialog.

Om nu Miljöpartiets idéer anammas av allt fler partier återstår att se, men jag tror att det vore bra för både samhället och förtroendet för politiker om fler gjorde det. Därför måste jag också lovorda dagens debattartikel från SSU:s värmlandsordförande Kenny Svensson i dagens VF. Han menar att socialdemokratin måste vara mer delaktig i folks vardag, lyssna på människor utanför partiet och att man borde tidssätta uppdrag för att få in nya människor i politiken. 

Jag tror han har helt rätt. De gamla partistrukturerna är just gamla och i dagens mediaklimat måste det finnas en öppenhet. Nyheter sprider sig snabbt i cyberspace och hänger man inte på det tåget, tror jag att det blir en lång väntan på stationen innan det går något nytt tåg.

dags för ett grönt block i svensk politik?

Nyheten om att Centerpartiets partiledare Maud Olofsson förmodligen avgår spred sig snabbt strax innan lunch. Jag kan inte annat än att hoppas på att en ny partiledare, leder in partiet på en mer offensiv klimatpolitik och att vi i framtiden öppnar vägar för ett stort, starkt och offensivt grönt block i svensk politik. Inte för saken skull, utan för att det behövs en offensiv klimatpolitik för att klara utmaningarna vi står inför.

Jag tror att vi har många frågor gemensamt, kanske fler än vi tror – även om Centerpartiet på senare tid alltmer kompromissat fler av sina viktiga frågor, som te x kärnkraften. Ibland ligger fokus alltför mycket på att ”alliansen” tycker så och de ”rödgröna” så. För det första är blockpolitik oerhört tråkigt, men det leder också till onödiga låsningar, som skadar snarare än skapar kreativa lösningar på framtidens utmaningar. Inte minst i Karlstad har vi nog upplevt att vi delar fler frågor än vad vi först trodde. Sen finns det såklart skillnader, både stora och små. Men så ska det ju vara – det är ju därför vi har fler partier i det här landet.