I måndags tog kommunstyrelsens två utskott med vidhängande tjänstepersoner flyget till spanska Girona. Syftet med resan var att lära mer om hur Barcelona arbetat med stadsomvandling, turism, medborgardialog och integration.
Måndagen gick som vanligt av stapeln i Stadshuset, men istället för att åka hem, åkte vi istället till flygplats och åkte till Girona, och vidare bussresa till Barcelona. Vi kom fram sent på måndag kväll/natt och startade tidigt på tisdagen med ett studiebesök på 22@Barcelona.
22@Barcelona arbetar med att omvandla ett äldre industriområde till ett kompakt stadsdel där forskning, nyföretagande, och boende ska samsas. Konceptet går i korthet ut på att bygga upp en helt ny stadsdel med arbetsplatser, bostäder och fritidsaktiviteter utifrån att attrahera människor arbetande i de kluster man satsar på i Barcelona.
I gentrifikationen har man sett som viktigt att de människor som tidigare bott i området kan bo kvar och har därför tillskapat såväl billigare boende som mer exklusivt – därför att man tror på att olikheter berikar staden. I arbetet har man också satsat på att få in mer grönytor i staden, något det inte funnit mycket av tidigare. Besöket på 22@ var givetvis väldigt intressant för en planeringsnörd som jag, tillika stadsbyggnadsordförande – och även om Karlstad jobbar i en helt annan skala än mångmiljonstaden Barcelona finns en hel del att ta med sig hem och fundera över.
Samma dag besökte vi också Barcelona Activa – som jobbar med att få arbetslösa ut i arbetsliv – med nyföretagande som grundidé. Under ett och samma tak finns allt man kan tänka sig från idé, praktisk hjälp med att testa ideérna, marknadstester och finansieringshjälp. En Park124, i ett mycket större format!
Sista stoppet för dagen var ett besök på Barcelona Turisme – som är huvudinstitution för turistnäringen och samägs av kommun och handelskammare. Här har man ett helhetsgrepp på turismnäringen och gör alltifrån att föreslå ideér till att besluta och implementera.
Dag 2 åkte vi till grannkommunen Sitges, som är en kommun med ca 26 000 invånare som satsat mycket på medborgardialog. Bland annat använder man sig av olika råd för att kommunicera och involvera medborgarna i beslutsfattandet. Det kan handla om t ex kultur, idrott eller barnfrågor.
Vidare reste vi till ESADECreapolis som är handelshögskolans center för tvärvetenskaplig innovation, där företag och forskare tillsammans arbetar för att ta fram nya produkter och tjänster.
På torsdagen träffade vi personer från Barcelona kommun som berättade hur deras kommunorganisation är uppbyggd, hur man jobbar med medborgardialog och dess olika processer. Det som ständigt påpekades här är vikten av att göra saker fullt ut om man verkligen menar allvar med medborgardialog. Avser man att låta medborgarna vara med och bestämma, måste de också få vara det, även om det slutliga ansvaret givetvis ligger på de valda politikerna. Här pratade vi också en del om medborgarbudget, där en del av den kommunala budgeten är medborgarstyrd. Något som givetvis är viktigt när det kommer till medborgarinflytande är att ha en fungerande organisation som sammanlänkar medborgarna med de styrande. möjliggör deltagande och underlättar dialog mellan medborgare med olika intressesfärer, samt skapar förtroende för representanter och engagemang för olika slags frågor. Det alla hade märkt av var att med ökad medborgardialog ökade också samhällsintresset, engagemang i föreningslivet (tom i politiska partier) och jag tror att vi ska vara ödmjuka inför att det är lättare för människor att engagera sig i frågor som man brinner för – än att köpa ett helt koncept av frågor, som det innebär att vara med i ett parti. Däremot kan engagemang i en fråga leda vidare till att man har lättare att förstå processer och till slut engagerar sig öven i ett politiskt parti.
Vi fick också guidning i deras fantastiskt vackra stadshus, som var imponerande på många sätt, innan vi åkte vidare till grannkommunen Sant Boi de Llobregat, som var det sista besöket för resan, där borgmästaren och andra politiker som berättade om sitt arbete med integrationfrågor. Kommunens invånarantal har sjudubblats på 20 år, vilket inneburit stor utveckling i form av infrastruktur, men också krävt ett stort arbete med att få in nya invånare i gemenskapen. Vikten av att lära sig språk och att få ett arbete var något som poängterades här. Generellt har landet och området en ganska hög inflyttning och man välkomnar alla som vill komma till området. Kravet för att vara ”katalan” är att kunna katalanska, vilket de flesta också lär sig. Det finns ett stort befolkningsproblem i Spanien där nativiteten är låg och man i stort sett kommer att halvera befolkningen på en generation, så inflyttningen är verkligen en viktig del i landets framtida möjlighet att ta hand om äldre och ekonomin i stort. Inte helt olikt Värmland. Anledningen till den låga nativiteten är förmodligen arbetstiderna, som är mellan 9-14 och 16-19, (dagis stänger kl 18) vilket gör det svårt att kombinera familjeliv och arbetsliv. Man blir beroende av att ha far- eller morföräldrar i närheten, svart arbetskraft eller att en av föräldrarna helt enkelt jobbar halvtid/deltid. jag har personligen svårt att se hur man skulle få ihop livet med de arbetstiderna – och hålla ihop förhållanden och sig själv. Enligt uppgift är spanjorerna de som sover minst av europeerna och det kan jag förstå. Jag behöver definitivt mer sömn än vad det livet skulle kunna ge mig.
Under fredagen var det fri tid fram tills det att bussen avgick mot flygplatsen kl 13.30. Några gick på museum, andra turistade och några shoppade. Generellt sett var dagarna långa och mycket innehållsrika och det det var garanterat inte bara jag som kände mig trött och mör efter planet landat i Karlstad på fredagskvällen.
