medborgarinflytande

Under lång tid har Miljöpartiet drivit på medborgarinflytandet i Karlstads kommun. I våra handlingsprogram har vi haft med medborgarpanel, medborgarförslag, folkomröstning, rådslag, sänkt rösträttsålder. Vi tror nämligen att medborgare både kan och vill var aktiva och delaktiga i beslut som rör sin vardag.

Det finns dock alltid en rädsla för att det ska minska intresset för de politiska partierna, om man kan påverka kommunen utan att vara medlem i ett politiskt parti. Vi tror tvärtom att intresset för de demokratiska processerna och beslutsfattandet ökar. Är man intresserad av en fråga – och inte vill ställa upp på ett helt partipolitiskt program- är det väl också rött juste att man får vara delaktig i den fråga man berörs av. I ett senare skede kanske det är en annan fråga – och vips kanske man fattar tycke för att parti. Min personliga uppfattning är dock att det inte finns något självändamål med de politiska partierna.

I Karlstads kommun har vi sedan några år tillbaka medborgarförslag. Vi har också haft medborgarpanel – men avskaffat den och jobbar istället mer via sociala medier. Kommunen på facebook har på ett mycket positivt sätt bidragit till kommunens dialog med karlstadbor och andra. Hittills har det varit tjänstepersoner som haft dialog med medborgarna.

Idag lade den politiska majoriteten ett initiativ för att även politiken ska ta steget ut på facebook, twitter eller andra sociala medier. Jag och flera med mig tror att vi måste förnya vårt sätt att skapa och vara en del av samhällsdebatten. Vi måste ta frågorna till där människorna finns. Om än inte IRL.

resa till barcelona

I måndags tog kommunstyrelsens två utskott med vidhängande tjänstepersoner flyget till spanska Girona. Syftet med resan var att lära mer om hur Barcelona arbetat med stadsomvandling, turism, medborgardialog och integration.

Måndagen gick som vanligt av stapeln i Stadshuset, men istället för att åka hem, åkte vi istället till flygplats och åkte till Girona, och vidare bussresa till Barcelona. Vi kom fram sent på måndag kväll/natt och startade tidigt på tisdagen med ett studiebesök på 22@Barcelona.

22@Barcelona arbetar med att omvandla ett äldre industriområde till ett kompakt stadsdel där forskning, nyföretagande, och boende ska samsas. Konceptet går i korthet ut på att bygga upp en helt ny stadsdel med arbetsplatser, bostäder och fritidsaktiviteter utifrån att attrahera människor arbetande i de kluster man satsar på i Barcelona.

I gentrifikationen har man sett som viktigt att de människor som tidigare bott i området kan bo kvar och har därför tillskapat såväl billigare boende som mer exklusivt – därför att man tror på att olikheter berikar staden. I arbetet har man också satsat på att få in mer grönytor i staden, något det inte funnit mycket av tidigare. Besöket på 22@ var givetvis väldigt intressant för en planeringsnörd som jag, tillika stadsbyggnadsordförande – och även om Karlstad jobbar i en helt annan skala än mångmiljonstaden Barcelona finns en hel del att ta med sig hem och fundera över.

Samma dag besökte vi också Barcelona Activa – som jobbar med att få arbetslösa ut i arbetsliv – med nyföretagande som grundidé. Under ett och samma tak finns allt man kan tänka sig från idé, praktisk hjälp med att testa ideérna, marknadstester och finansieringshjälp. En Park124, i ett mycket större format!

Sista stoppet för dagen var ett besök på Barcelona Turisme – som är huvudinstitution för turistnäringen och samägs av kommun och handelskammare. Här har man ett helhetsgrepp på turismnäringen och gör alltifrån att föreslå ideér till att besluta och implementera.

Dag 2 åkte vi till grannkommunen Sitges, som är en kommun med ca 26 000 invånare som satsat mycket på medborgardialog. Bland annat använder man sig av olika råd för att kommunicera och involvera medborgarna i beslutsfattandet. Det kan handla om t ex  kultur, idrott eller barnfrågor.

Vidare reste vi till ESADECreapolis som är handelshögskolans center för tvärvetenskaplig innovation, där företag och forskare tillsammans arbetar för att ta fram nya produkter och tjänster.

På torsdagen träffade vi personer från Barcelona kommun som berättade hur deras kommunorganisation är uppbyggd, hur man jobbar med medborgardialog och dess olika processer. Det som ständigt påpekades här är vikten av att göra saker fullt ut om man verkligen menar allvar med medborgardialog. Avser man att låta medborgarna vara med och bestämma, måste de också få vara det, även om det slutliga ansvaret givetvis ligger på de valda politikerna. Här pratade vi också en del om medborgarbudget, där en del av den kommunala budgeten är medborgarstyrd. Något som givetvis är viktigt när det kommer till medborgarinflytande är att ha en fungerande organisation som sammanlänkar medborgarna med de styrande. möjliggör deltagande och underlättar dialog mellan medborgare med olika intressesfärer, samt skapar förtroende för representanter och engagemang för olika slags frågor. Det alla hade märkt av var att med ökad medborgardialog ökade också samhällsintresset, engagemang i föreningslivet  (tom i politiska partier) och jag tror att vi ska vara ödmjuka inför att det är lättare för människor att engagera sig i frågor som man brinner för – än att köpa ett helt koncept av frågor, som det innebär att vara med i ett parti. Däremot kan engagemang i en fråga leda vidare till att man har lättare att förstå processer och till slut engagerar sig öven i ett politiskt parti.

Vi fick också guidning i deras fantastiskt vackra stadshus, som var imponerande på många sätt, innan vi åkte vidare till grannkommunen Sant Boi de Llobregat, som var det sista besöket för resan, där borgmästaren och andra politiker som berättade om sitt arbete med integrationfrågor. Kommunens invånarantal har sjudubblats på 20 år, vilket inneburit stor utveckling i form av infrastruktur, men också krävt ett stort arbete med att få in nya invånare i gemenskapen. Vikten av att lära sig språk och att få ett arbete var något som poängterades här. Generellt har landet och området en ganska hög inflyttning och man välkomnar alla som vill komma till området. Kravet för att vara ”katalan” är att kunna katalanska, vilket de flesta också lär sig. Det finns ett stort befolkningsproblem i Spanien där nativiteten är låg och man i stort sett kommer att halvera befolkningen på en generation, så inflyttningen är verkligen en viktig del i landets framtida möjlighet att ta hand om äldre och ekonomin i stort. Inte helt olikt Värmland. Anledningen till den låga nativiteten är förmodligen arbetstiderna, som är mellan 9-14 och 16-19, (dagis stänger kl 18) vilket gör det svårt att kombinera familjeliv och arbetsliv. Man blir beroende av att ha far- eller morföräldrar i närheten, svart arbetskraft eller att en av föräldrarna helt enkelt jobbar halvtid/deltid. jag har personligen svårt att se hur man skulle få ihop livet med de arbetstiderna – och hålla ihop förhållanden och sig själv. Enligt uppgift är spanjorerna de som sover minst av europeerna och det kan jag förstå. Jag behöver definitivt mer sömn än vad det livet skulle kunna ge mig.

Under fredagen var det fri tid fram tills det att bussen avgick mot flygplatsen kl 13.30. Några gick på museum, andra turistade och några shoppade. Generellt sett var dagarna långa och mycket innehållsrika och det det var garanterat inte bara jag som kände mig trött och mör efter planet landat i Karlstad på fredagskvällen.

all makt åt EU?

Idag har gröna studenter en lunchföreläsning/seminarium med Max Andersson, språkrör för GS och riksdagsledamot (mp). Han ska prata om EU och det nya fördraget, samt vikten av att människor måste få folkomrösta om detta nya fördrag.

Tyvärr verkar det blivit så att flertalet politiker inte vågar ”lita på att folket röstar rätt”, vad är annars problemet med en folkomröstning? Det känns som om politikerna bestämt sig för att skriva på och anta fördraget, medan folk ute i landet inte gärna vill se att EU får mer makt och inflytande över deras vardag.  EU-anhängarna har insett att de inte kan skapa sitt Europa om de frågar människor om de vill ha det. Olyckligtvis har dock inte denna insikt fått dem att ifrågasätta om de är på rätt spår. Istället väljer de bara att inte fråga, skriver Max Andersson.

Han fortsätter: Enligt en opinionsundersökning från Open Europe anser 59 procent av svenskarna istället att EU borde ha mindre att säga till om, medan det bara är 4 procent av svenskarna som säger att EU ska ha mer makt.

Vad är då skillnaden mellan detta nya fördrag och det gamla (det som flera länder ratat – just för att det gav Eu för mycket makt)? Inte så stor. De största skillnaderna är att det inte kallas konstitution, att EU-flaggan inte nämns i texten, och att EU:s nya utrikesminister får den något mindre pampiga titeln Hög Representant för Utrikes- och Säkerhetspolitik. Om man jämför förslagen paragraf för paragraf så är hela 96 procent desamma. Fördraget innehåller fortfarande inget svenskt undantag från EMU. EU får mer makt på ett 60-tal områden. Röstfördelningen i ministerrådet förändras rejält så att makten kantrar till de stora ländernas förmån, och det blir dessutom lättare att köra över minoriteten. Sveriges förmåga att stoppa dåliga EU-beslut kommer att halveras. I framtiden kommer EU att ledas av en president. Medlemsstaterna förbinder sig till militär upprustning, och det nya fördraget innehåller också ett principbeslut om att EU ska skaffa ett gemensamt försvar.

Det mest intressanta är kanske att Lissabonfördraget innebär så stora förändringar att det egentligen krävs en ändring av Sveriges grundlag om det ska kunna antas. Hur kommer det sig att frågan inte debatteras mer, att människor inte är medvetna om dessa stora förändringar? Givetvis beroende på att angelägna politker i så stor utsträckning som möjligt försöker att tysta ned frågan.

Just därför ska jag avvara den där timmen idag, för lite EU -debatt och lära mig lite mer om frågan – så att åtminstone jag kan sprida något slags budskap i min närmiljö. Ta ditt ansvar för Sveriges demokrati du också!