hoppet står till förhandlingarna i Durban!

I en FN-rapport som släpptes i onsdags är de globala ansträngningarna för att minska utsläppen av växthusgaser långt ifrån tillräckliga. Avståndet mellan vad som krävs för att klara klimatutmaningarna och vad som görs är skriande stort redan till år 2020. Världen är på väg mot mycket farliga nivåer av klimatförändringar om det inte vidtas kraftfulla åtgärder.

Den goda nyheten är att UNEP bekräftar att vi fortfarande kan komma på rätt spår. Bland annat måste vi agera snabbt för att stoppa avskogningen och satsa på en övergång till förnybar energi.

Lösningarna finns för att komma tillrätta med problemen, och enligt WWFs chef för Globala klimat och energiinitiativ, handlar det enbart om politisk vilja och ledarskap. Mod helt enkelt. Frågan är om de som åker till Durban har det modet med sig eller mandat av mod från sina länder. Jag hoppas verkligen det.

En del är naturligtvis att minska utsläppen, en annan del är att sluta använda sig av kreativ bokföring för att komma undan så billigt som möjligt. Det gäller till exempel i beräkningsregler för hur marken används som koldioxidsänka, där Sverige tidigare fått skarp kritik för sin linje. Något för den svenska regeringen att verkligen ta itu med och visar att man menar allvar med att driva miljöpolitik.

Det som behövs är snabba åtgärder för ökad energieffektivitet, övergång till förnybar energi, minskad avskogning och förbättrade jordbruksmetoder. Åtgärder för att bekämpa utsläpp från internationellt flyg och sjöfart – som nu är oreglerade – kan också bidra.

Sedan måste EU åta sig minst 30 procents utsläppsminskningar till 2020, och JA här borde alla svenska EUparlamentariker tillsammans med EUs miljöministrar (inkl Lena Ek) att driva på för att minska utsläppen från dagens 20 procent till 2020 till 30% inom samma tidsspann.

Durbanmötet, COP17, äger rum 28 november – 9 december. Kyotoprotokollet är den bindande grunden i det internationella klimatsamarbetet med 176 länder som undertecknare. Målet är att halterna av växthusgaser ska stabiliseras så att medeltemperaturen inte stiger mer än 2 grader. USA står utanför och Kina, Indien, Brasilien och Sydafrika m fl omfattas inte av några åtaganden men har rapporterat in sina ambitioner till 2020 till FN. Kyotoprotokollet är indelat i olika åtagandeperioder där den första löper från 2008 till 2012.

Skäms regeringen!

Igår kom så kraven från EU gällande minskandet på medlemsländernas klimatpåverkande utsläpp. Sverige ska således vara ledande när det gäller att minska på utsläppen och också skapa förnybara energikällor! Regeringen var emellertid inte stolt över detta , istället påpekade man stolt att man hade lyckats förhandla ner Sveriges ambitioner och åtaganden något ”eftersom vi redan hade gjort så mycket”. Nu var det minsann andra länder som också var tvungna att dra sitt strå till stacken menade regeringen.

 I dagens NWT finns en liten notis på ledarsidan där man uttrycker att EU:s politik havererat när man gör det så orättvist som när de som redan har gjort mest ska göra ännu mer och så vidare…  

Är det verkligen så jobbigt att vara bäst i klassen, undrar jag. Har det inte snarare varit regeringens politik att man ständigt ska förbättra sig och att alla ska kunna utvecklas  individuellt? Vad är det för j-kla sosse-snack om att alla ska göra precis på samma sätt och att det ska vara millimeter-rättvisa? Skärpning! Givetvis ska Sverige gå före i klimatarbetet och göra allt vad vi kan för att få till en bättre miljö och mindre utsläpp samt smartare energilösningar med förnybara bränslen.