byt ut kärnkraft till förnybart!

Miljöpartiet är den absolut största motståndaren till kärnkraft. Vi ser inte det som en del av framtidens energikällor och är tydliga med att vi vill, så fort det bara är möjligt, ha 100% förnybar energi. MP föreslår att all el- och värmeproduktion år 2030 ska vara helt förnybar, främst ska detta göras möjligt genom fördubblad utbyggnadstakt av förnyelsebart, vindkraft, ökad stöd till solkraft  och energieffektiviseringsprogram för te x företag.

I en artikel i lördagens nwt framgår att miljöpartiets lokalavdelning i Filipstad inte vill bygga ut vindkraften i kommunen. Argumentet för detta kan vara många, det kan te x handla om att platsen som är tänkt för de planerade vindkraftverken är olämplig, att det finns natur- och kulturvärden som man vill bevara och värna, vilket jag till fullo förstår och respekterar.

Argumentet som lyfts fram är däremot att vi har ett elöverskott och att ny el inte behövs, eftersom det finns kärnkraft. Det argumentet är för mig mycket märkligt eftersom det snarare är så att vi behöver byta ut och avsluta alla fossila energikällor. För att detta ska vara möjligt krävs att andelen förnybar energi ökar så att vi kan stänga kärnkraftverken – för att den energi vi behöver tillverkas genom bättre, säkrare och mer miljövänliga energikällor, tex genom vindkraft.

uranbrytnings-centern

Ibland fattar man inte riktigt.

24e september 2011: Centerpartiets stämma fastslår att Centerpartiet ska verka för att utreda möjligheten till en nationell lagstiftning mot uranbrytning. Detta för att stärka upp skyddet mot att företag kringgår det kommunala vetot. Det finns en tendens mot att företag som genomför prospektering och sedan får ett kommunalt nej ändå fortsätter sin planering för brytning av uran. För att motverka oklarheter vill centern därför utreda en nationell lagstiftning som förbjuder uranbrytning i Sverige.

Då: Det är en tydlig hållning att Centerpartiet aldrig kommer att acceptera uranbrytning i Sverige. En röst på Centerpartiet har varit, är och kommer alltid att vara en röst som sätter stopp för uranbrytning. 

14 e mars 2012:  Riksdagen behandlar frågan om att utreda ett förbud mot uranbrytning i Sverige. Trots att Centern har ett beslut från partistämman på att förbjuda uranbrytning röstade partiet idag nej till en sådan motion i riksdagens näringsutskott. Helena Lindahl (c) försvarar beslutet och säger: Att Centerpartiet skulle rösta emot allianskollegerna i utskottet skulle knappast föra oss framåt i arbetet med att få till stånd en utredning om en lagstiftning mot uranbrytning. Det skulle snarare försämra utsikterna för en sådan lagstiftning då vår position i alliansregeringen skulle försvagas.

Nu: Centerpartiet röstar emot att utreda ett förbud mot uranbrytning. Anledningen till varför är alltså för att det skulle göra det svårare att få igenom ett förbud mot uranbrytning. Istället hänvisas till alliansens energiöverenskommelse, som ju var den överenskommelse som öppnade upp för nya kärnkraftverk i Sverige.

kärnkraft och sannolikhet

Mljöpartiet är till mångt och mycket är sprunget ur ett motstånd mot kärnkraft. Och visst har senaste dagarna bara bekräftat det vi så länge pratat om. Att riskerna är alldeles för stora för att det inte ska vara intressant att fundera på alternativen på ett mer offensivt sätt.  Det som hänt i Japan händer inte här, så är det ju. Men andra saker kan hända här – som å andra sidan kanske inte kan hända där. Oavsett hur och vad och var det händer är konsekvenserna stora och det är också väldigt osmart att ha en alltför stor del av elförsörjningen från kärnkraften. Det är dags att regeringens beslut att tillåta nybyggnation av kärnkraftverk i Sverige omprövas, något som Carl Schlyter idag kräver. Han får medhåll av socialdemokraterna.

Kloka och älskade Tage på det berömda temat sannolikheten att det skulle hända här:

etik när det passar?

Läste i lördags en krönika i NWT som bland annat handlade om etanol och bilkörning. Problemet för skribenten med etanolbilar var ju att fattigas mat på andra sidan jorden används till vårt bränsle. Flera artiklar kring detta har också hittats i kvällstidningar och i dagens nyheter. Och, ok, jag är med på det resonemanget även om jag tror verkligheten är lite mer nyanserad än så. Jag har också tidigare nämnt att jag inte tror att etanol är det ultimata lösningen på drivmedelsproblematiken. 

Om man bara ser till detta resonemang kan det lätt uppfattas som om att fattiga människors rättigheter ska försvaras och värnas om. Och det är ju bra. Men om vi istället byter debattämne är det däremot inte lika solklart. För om vi diskuterar kärnkraft och uranbrytning finns inte stora uppslag i media kring arbetarna som tvingas arbeta i gruvorna under de mest vidriga förhållanden för att få pengar till mat. 

Kärnkraften ses av många som lösningen på västvärldens energiproblem och koldioxidutsläpp - precis som etanolen i stor utsträckning åtminstone har setts som en av lösningarna på bränsleproblematiken. Men när det ska diskuteras vilka förhållanden arbetarna har i gruvorna eller om uranbrytning ska tillåtas i Sverige då blir det inga stora debatter, krönikor eller artiklar likt de som diskuteras kring etanolen.

Jag kanske är konspiratorisk, men visst känns det som om man vill hitta alla tänkbara negativa konsekvenser av de få försök som har gjorts att få till en bättre miljö, hitta alternativa drivmedel och annat? Exempelvis finns artiklar där det står att Krav-produkter är inte bra, att rättvisemärkta produkter är inte bra, MEN, undrar jag, HUR BRA ÄR ALLA ANDRA PRODUKTER DÅ??? Varför granskas aldrig ”vanliga” produkters livscykler med besprutningar, arbetsförhållanden och annat?

För att ta ett till exempel skrivs det ju ofta att etanolen transporteras över hela världen – och det är ju inte bra. Vad det inte skrivs om är att olja faktiskt också gör det. Eller har Sverige blivit självförsörjande på olja nyligen?