tillsammans bygger vi Karlstad bättre

Idag har vi haft stadsmiljö-workshop, politiker, fastighetsägare, universitetsfolk, handlare, byggare och tjänstemän med temat go karlstad go! – stadsutveckling med hållbara förtecken.

Upprinnelsen till dagen var stadsmiljögruppens studieresa till Göteborg i våras. Stadsmiljögruppen består av politiker och tjänstemän från stadsbyggnadsnämnden, kultur- och fritidsnämnden och teknik- och fastighetsnämnden. Vi tittade på lite olika saker men blev framförallt imponerade av samarbetet mellan fastighetsägare, handlare och kommun i innerstaden.

Efter resan kände vi att vi inte ville vara sämre. Vi måste samverka mer, men också hitta gemensamma mål som tydliggör vår riktning. Det var också en del av syftet med den dagen.

Som jag tidigare nämnt så anger Delegationen för hållbara städer, 15 hinder för hållbar stadsutveckling i sin senaste rapport. Inför omställning i mer hållbar riktning konstateras att det krävs nya angreppssätt som bygger på helhetssyn, mer processinriktade arbetssätt och gränsöverskridande samarbeten mellan forskare, näringsliv, fastighetsägare, kommuner och medborgare. Det var väldigt bra att så många olika aktörer var delaktiga i dagens workshop, med olika kompetenser och olika infallsvinklar. Vi kan aldrig få en hållbar stadsutveckling utan ett brett stöd, olika kompetenser och olika aktörer. Hållbar stadsutveckling sker inte med en aktörs verk, lösningar eller ideer. Fler tänker bättre än en.

Idag spånade vi kring resecentrum, kollektivtrafiken i staden, handelns utveckling, stora torget och älvpromenaden. Alla kom med sina inspel och med våra olika ingångar lyckades vi ändå hitta förslag som jag tror de flesta tyckte var väldigt intressanta. Nu ska alla ideer sammanställas och tas med i den fortsatta processen med Karlstads stadsutveckling och utvecklingen av centrums olika delar – som ska bli en helhet. Detta är definitivt ett intressant sätt att bedriva samhällsplanering på, som vi bör (och ska) fortsätta utveckla.

Noterbart var att ingen från oppositionen var delaktig under dagen, vilket är djupt beklagligt. Karlstad bygger vi tillsammans och under lång tid. Uppenbarligen är Karlstads stadutveckling ingen prioriterad fråga för Socialdemokraterna i Karlstad, vilket är anmärkningsvärt med tanke på den höga svansföringen man haft kring byggande i staden.

Mer om workshopen på svt och i Nwt samt vf

inte riktigt så klimatskeptiska kommunpolitiker

I går skrev jag ett blogginlägg om klimatskeptiska kommunpolitiker. Den uppmärksamma läsaren såg sedan att jag uppdaterade med information om att den där undersökningen varit något vinklad. Något som både DN, TV4 och en hel del twittrare missat, men man är ju inte sämre än att man kan ge en annan bild i efterhand. På SMB skrivs också om detta idag.

Jag ska säga att jag blev något förvånad av att det skulle vara så många som 7 av 10 som var klimatskeptiker, jag träffar ju ganska många politiker och de flesta av dem verkar ju vara ense om att klimatfrågan är en viktig framtidsfråga att hantera nu, men jag träffar ju inte alla och jag tänkte väl att de där andra kanske….

Hur som helst, får lära sig av misstaget och kanske vara mer källkritisk framgent, men framförallt är det ju positivt att det är fler som jobbar för hållbarare samhällen!

med kommunpolitiska klimatförnekare blir behovet av klimatlag än större ( uppdaterad)

Det har pratats om problem med USAs skolor, som lär ut att klimathotet inte existerar. I dagens upplaga av dagens nyheter redovisas en studie, där det framkommer att så mycket som sex av tio svenska kommunpolitiker och chefer är klimatskeptiker. En av tio förnekar dessutom den globala uppvärmningen helt. 7 av 10 tror helt sonika alltså inte på vetenskapen.

Klimatförnekare visars sig, i rapporten, ofta vara ”en man i en liten kommun med konservativ hållning” medan ”den klimatövertygade” är ”kvinna i en större kommun och är miljöpartist”. Kommunala chefer och politiker ser dessutom mindre allvarligt än allmänheten på utmaningarna för Sverige och ännu mindre allvarligt på utmaningarna för kommunen.

I dagsläget är miljöarbetet till stor del avhängigt det som händer i kommunerna. Regeringen undviker att fatta beslut som skulle underlätta för människor att fatta klimatvänliga beslut, det föreslås inga åtgärder och det finns ingen plan för hur Sverige ska minska utsläppen till nära noll 2050. Det tydligaste beviset på detta är att Sveriges klimatutsläpp ökade med 11 procent 2010. Men när Sveriges utsläpp ökar på grund av obefintlig klimatpolitik, uteblivna framtidsinvesteringar och nästan gratis utsläpp inom EU:s utsläppshandel kan faktiskt kommunerna gå före. Att då en så stor andel av de som verkligen kan driva på miljöfrågan lokalt och fatta viktiga beslut för landets framtid, inte ens tror på klimatproblematiken, är naturligtvis ett väldigt stort problem. Global uppvärmning är inte minst ett säkerhetsproblem för Sverige, det måste alla ta på allvar.

Gustav Fridolin pratade bla om det igår på partiledardebatten och Åsa Romson har skrivit om det på Dn debatt: Sverige behöver en klimatlag, med maxtak för utsläpp – precis som vi har utgiftstak i budgeten. Åsa skriver att ”Precis som ett budgettak var nödvändigt för att klara den ekonomiska krisen på 90-talet så är ett utsläppstak i dag nödvändigt för att möta klimathotet. … Med samma disciplin och tillförlitlighet som Sveriges riksdag har enats om ansvar för statsbudgeten måste vi även börja ta ansvar för klimatpolitiken.”

Miljöpartiet jobbar för att få med fler partier på en sådan klimatlag. Det är kanske viktigare än någonsin, om nu dessutom flertalet kommunpolitiker inte ens tror på klimathot, och inte tänker dra sitt strå till stacken genom aktiva åtgärder för att ställa om samhället i mer hållbar riktning.

—-
Som man frågar får man svar: Det visar det sig att den här undersökningen, så att säga, frågade på ett sådant sätt att fler än (troligtvis) annars skulle kategoriseras som klimatskeptiker. Läs mer här.

Detta motsäger dock inte behovet av en klimatlag eller att vi agerar lokalt i kommunerna gällande klimatfrågan.

nej, hallå där – inte över 2 grader!

Svt vetenskap har gjort ett reportage om vad som händer om vi ger upp 2-graders målet. Vissa politiker diskuterar nu nämligen istället för 2 grader - ett mål om 3,5 grader! Enligt flertalet forskare är det katastrof att ge upp 2 graders målet nu, eftersom det får så stora konsekvenser.

En av Sveriges ledande klimatforskare, Johan Rockström, vid Stockholm Resilience Centre menar att det är fullständigt vansinne att flytta tvågradersmålet till 3,5 grader. Redan två grader saknar vetenskapligt stöd som en ”säker” gräns. Det är snarare tydligt att vi får svåra problem redan vid 1.5 grader. Kom ihåg att 2 grader i medelvärde globalt innebär 3-4 grader i Arktis. Han fortsätter: – Om det här är en trend, att ge sken av att en större temperaturökning är acceptabel, så är det mycket farligt, djupt oetiskt, och totalt verklighetsfrånvänt.

Verklighetsfrånvänt är väl å andra sidan ganska mycket av politiken i dagsläget kan tyckas, men jag måste ta mig friheten att fundera över varför man är politiker om man inte är intresserad av att styra och förändra. Var är den politiska viljan är någonstans? Snacka om att bara lägga sig ner på marken och dö en smula, samt lämna efter sig en hel radda problem att lösa för kommande generationer. Det är smått vansinnigt. Det är dags att ta ansvar! Politik är ju till för att förändra – så varför inte göra det nu då? Visst kan vi nå ett mål på 2 grader om vi vill – jag tror t o m vi kan nå längre än så.

Jag tror mycket på att gräva där man står. Förändring på hemmaplan; energieffektivisering, bygga smart, smarta transporter mm mm. Jag och Per-Inge skriver idag i VF om att vi vill rädda världen - och att vi börjar i Karlstad. Jag vet dock att alla inte håller med. I senaste byggindustrin varnar bostadsminister Stefan Attefall (KD) för kommunala energikrav (för att det skulle blir färre antal byggprojekt med sådana)  och han har vid flera tillfällen sagt att det inte är kommunerna som räddar världen. Jag tror tvärtom att det faktiskt är det.

hoppet står till förhandlingarna i Durban!

I en FN-rapport som släpptes i onsdags är de globala ansträngningarna för att minska utsläppen av växthusgaser långt ifrån tillräckliga. Avståndet mellan vad som krävs för att klara klimatutmaningarna och vad som görs är skriande stort redan till år 2020. Världen är på väg mot mycket farliga nivåer av klimatförändringar om det inte vidtas kraftfulla åtgärder.

Den goda nyheten är att UNEP bekräftar att vi fortfarande kan komma på rätt spår. Bland annat måste vi agera snabbt för att stoppa avskogningen och satsa på en övergång till förnybar energi.

Lösningarna finns för att komma tillrätta med problemen, och enligt WWFs chef för Globala klimat och energiinitiativ, handlar det enbart om politisk vilja och ledarskap. Mod helt enkelt. Frågan är om de som åker till Durban har det modet med sig eller mandat av mod från sina länder. Jag hoppas verkligen det.

En del är naturligtvis att minska utsläppen, en annan del är att sluta använda sig av kreativ bokföring för att komma undan så billigt som möjligt. Det gäller till exempel i beräkningsregler för hur marken används som koldioxidsänka, där Sverige tidigare fått skarp kritik för sin linje. Något för den svenska regeringen att verkligen ta itu med och visar att man menar allvar med att driva miljöpolitik.

Det som behövs är snabba åtgärder för ökad energieffektivitet, övergång till förnybar energi, minskad avskogning och förbättrade jordbruksmetoder. Åtgärder för att bekämpa utsläpp från internationellt flyg och sjöfart – som nu är oreglerade – kan också bidra.

Sedan måste EU åta sig minst 30 procents utsläppsminskningar till 2020, och JA här borde alla svenska EUparlamentariker tillsammans med EUs miljöministrar (inkl Lena Ek) att driva på för att minska utsläppen från dagens 20 procent till 2020 till 30% inom samma tidsspann.

Durbanmötet, COP17, äger rum 28 november – 9 december. Kyotoprotokollet är den bindande grunden i det internationella klimatsamarbetet med 176 länder som undertecknare. Målet är att halterna av växthusgaser ska stabiliseras så att medeltemperaturen inte stiger mer än 2 grader. USA står utanför och Kina, Indien, Brasilien och Sydafrika m fl omfattas inte av några åtaganden men har rapporterat in sina ambitioner till 2020 till FN. Kyotoprotokollet är indelat i olika åtagandeperioder där den första löper från 2008 till 2012.

fler flyglinjer från Karlstad

Häromdagen blev det klart att Karlstads flygplats får nya flyglinjer, en till Oslo och en till Bromma. En nyhet som naturligtvis är väldigt dubbelbottnad för en miljöpartist. Inrikesflyg på så korta sträckor är inget vi jublar över, oavsett vad om vi sitter i majoritet i kommunledningen eller inte. Samtidigt är det med dagens osäkra järnvägsförbindelser viktigt med bra kommunikationer för näringsliv och kan på sikt också medföra att skattebetalarnas kostnader för flygplatsen minskar.

Det som var skönt var att klimatfråga lyftes i nyhetsrapporteringen kring de nya linjerna. Något som inte hade skett på samma sätt som för några år sedan, och säkert inte heller om miljöpartiet inte hade drivit på frågan om att korta flygsträckor är av ondo för klimatet. På nåt vis känns det som en liten vinst i allt annat.

När det kommer till flygplatsen har Miljöpartiet i Karlstad sagt att vi på sikt vill att den avvecklas genom att den blir utkonkurrerad av bra järnvägsförbindelser. Med den här takten på utbyggnaden av järnvägen känns det ibland tveksamt om det någonsin kommer att ske, men man ska ju inte ge upp hoppet. Dessvärre kommer det alltid att blir problematiskt för Per-Inge och mig, och partiet, om det blir stora nysatsningar på flyglinjer och järnvägssatsningarna lyser med sin frånvaro. Inte minst kommer det att bli problematiskt för klimatet och miljön.

När vi skulle ta över flygplatsen ville vi att regionen skulle ta ett större ansvar – så att det blev en regional flygplats och ingen kommunal. Tyvärr ville inte regionen ta ett ansvar och Karlstad kommun står nu ensam som ägare. Miljöpartiet ville då att vi åtminstone minskar skattebetalarnas kostnad för flygplatsen – och där fick vi igenom att de som flyger och använder flygplatsen ska betala mer. Vi har dock ännu inte fått någon återrapportering i den fråga, så några detaljer kring hur det går finns ännu inte att berätta om. Verksamheten ska också klimatkompenseras, för att minska miljöpåverkan. Vi tyckte att vi gjorde vad vi kunde för att driva på verksamheten i någorlunda rätt riktning. Tilläggas ska också att vi som parti har varit ganska ensamma om att diskutera flygplatsen och dess verksamhet i termer av klimatpåverkan. Inga andra partier har på samma tydliga sätt tagit strid i frågan.

Det är på ett sätt intressant att Socialdemokraterna, som bara för någon vecka sedan, anklagade majoriteten och miljöpartiet för att vara dåliga på att driva miljöpolitik, inte gör sin röst hörd när det gäller flygplatsen och dess klimatpåverkan. Hur går det ihop med de ökade kraven i klimat- och miljöstrategin?

dagens groda 1: Bachmann

Läste idag att mer än 90 % av den amerikanska befolkningen har kunskap om klimatförändringarna, men att andelen som tror att klimatet kan påverkas av människan minskar.

Klimatförnekarna och oljelobbyisterna vinner mark och samtidigt säger en av republikanernas presidentkandidat, Michele Bachmann, att orkanen Irene var ett tecken från Gud om att Washington behöver en annan politik. Jag skulle väl snarare säga att det är ett tecken från naturen om att använda mindre olja. Senare kom dementi från Bachmanns administration som hävdade att hon skojade – något som i sig också är högst opassande när orkanen orsakat flera människors död och stora materiella skador.

orkan och tromb

Kan inte låta bli att tänka på hur mycket Irene kostar för USA och specifikt NY. Bortsett från allt mänskligt lidande, som givetvis är svårt att sätta en pengasumma på.

Det som ligger nära tillhands att fortsätta fundera kring är att orkaner och kraftiga oväder kommer att bli allt vanligare men klimatförändringarna. Och alla som tycker omställningen till ett klimatsmartare samhälle är dyr eller missgynnsam måste ställa det mot att vi inte gör något alls. Det är också ett beslut som får ekonomiska konsekvenser.

På närmare håll var det i norra kommundelen, Sutterhöjden, en tromb som drog fram igår. Givetvis inte alls att jämföra med det som händer i NY, men för dem som bor där var det säkert ganska omtumlande.

långt kvar till vår?

I helgen regnade det, vilket resulterade i halkigt väglag, inställda bussar och avåkningar. Moddiga gator och en hel del blöt snö att skotta var också ett faktum i morse. Och visst kändes det lite vårlikt under dagen igår, med plusgrader, aningens blå himmel och fågelkvitter. Men det är ju trots detta långt kvar till vår, och visst vore det fint om det kunde vara snö en bit till in på det nya året?

Det har ju varit en del snack om klimathot under de gågna månaderna. ”Småroliga” kommentarer om att det där klimathotet inte alls existerar eftersom det ju är så ofantligt kallt och varit så mycket snö.

Jag tror inte man kan ha mer fel än så. Jag tror att vi kommer att se mycket mer nederbörd i form av regn och snö framöver, vi kommer också att få extremare väder, så väl varmare som kallare. Att tro att vi kommer att få sommar året året om, kan inte vara mer fel än just så, för trevligt sommarväder kan vi nog glömma. Det kommer bli regnigare, varmare, snörikare och kallare. Extremare helt enkelt.

På många platser i världen har det varit stora översvämningar och i Australien upplever de emellertid kanske århundradets översvämning just nu. Kanske kan den hittills kalla och snörika vintern tyda på att golfströmmen ändrat riktning lite och inte längre förser oss med varm luft? I så fall är vi illa ute, och det är dags att vi anstränger oss mycket mer för att minska klimatpåverkan. Det är dags att vi ser utanför våra egna väggar och ser till helheten.

Behöver våra barn ha mängder av nya leksaker varje år? Behöver vi ha en ny tv, en ny kaffemaskin, en ny bil eller en ny soffa? Har vi råd att inte handla ekologiskt, krav och rättvisemärkt? Behöver vi äta kött varje dag, eller ens varje vecka? Planerar vi vårt resande, eller tar vi en extrasväng med bilen för att det är ju ändå ” så praktiskt?”  Förstår vi ens vad det handlar om att leva klimatsmart, eller tror vi att andra ska göra det åt oss?

Det har varit dags att vi förändrar beteende under lång tid,  men det går för sakta. Eller det händer ingenting alls.

Det är tid för förändring.

NU.