jordtimmen – om att inte ge jorden feber

Ikväll höll jag tal på torget med anledning av att Glokal Respekt anordnade Earth Hour-firande i Karlstad.

För några veckor sedan var jag sjuk med feber. Jag hade runt 39 grader i några dagar och kände mig ganska svag och bräcklig där jag låg hemma i soffan. När temperaturen sedan sjönk med två grader till de mer normala 37 kändes det som om livet lekte igen.

Varför berättar jag då det?

Jo för att den temperaturökning som jorden står inför handlar om 4 grader. Och även om det givetvis inte är direkt överförbart till människor tror jag att vi behöver något att relatera den temperaturökningen till. De två grader som min temp höjdes med gjorde mig helt utslagen, vad är det då vi egentligen gör med den jord vi lever på om vi inte gör något åt att vi står inför en fyra grader höjning av temperaturen?

Det känns som om det är väldigt svårt att ta på och det känns som om det är svårt att få världens makthavare att enas kring ett mål om att vi ska göra allt som står i vår makt för att det inte ska bli verklighet. Men vi kan inte ge upp hoppet. Det faktum att vi idag tillsammans släcker ljuset är en signal att vi är många som vill uppmärksamma frågan om klimatförändringar.

Förutom att släcka ljuset handlar Earth Hour om att försöka leva lite grönare i vardagen. Det finns mycket vi kan göra. Åker du bil till jobbet – testa att åk buss i en månad, eller varför inte cykla alla dagar det inte regnar? Mitt tips är att du gör ett val och utmanar dina kompisar att göra det lika bra – eller bättre. Om vi utmanar varandra att leva mer klimatsmart, så kan vi gemensamt hantera vår stora utmaning klimatförändringarna bättre.

Jag är politiker, mitt uppdrag, som jag ser det, är att underlätta för människor att göra miljösmarta val. Skapa strukturer i samhället som gör det enkelt att agera klimatsmart. Jag vill inte att karlstadbor och andra ska ha klimatångest över att det är svårt att hitta rätt produkter i affären, att det är svårt att välja kollektiva transporter eller otryggt att cykla eller gå. Jag tror vi alla vill göra det som är bra, politikens uppgift är att levererar lösningar på det. För alla.

När jag var sjuk, var det enda jag ville vara frisk. När jag väl sedan blev frisk, blev det en massa andra frågor som jag tyckte var viktigare än min hälsa. Men det är värt att tänka på och viktigt att komma ihåg. Jag är övertygad om att när vi står där med 4 graders temperaturökning bara kommer att prata om hur skönt det vore med normaltemp. Därför är det viktigt att vi nu ser till att vi agerar så gott vi kan innan.

Earth hour handlar ju dels om att skapa uppmärksamhet för klimatfrågan. Det handlar också om att visa på att vi tillsammans kan göra skillnad. Vikten av att visa på att saker spelar roll och att vi är många som bryr oss.

Det omöjliga tar bara lite längre tid. Tappa inte tron på att vi kan förändra världen.

byt ut kärnkraft till förnybart!

Miljöpartiet är den absolut största motståndaren till kärnkraft. Vi ser inte det som en del av framtidens energikällor och är tydliga med att vi vill, så fort det bara är möjligt, ha 100% förnybar energi. MP föreslår att all el- och värmeproduktion år 2030 ska vara helt förnybar, främst ska detta göras möjligt genom fördubblad utbyggnadstakt av förnyelsebart, vindkraft, ökad stöd till solkraft  och energieffektiviseringsprogram för te x företag.

I en artikel i lördagens nwt framgår att miljöpartiets lokalavdelning i Filipstad inte vill bygga ut vindkraften i kommunen. Argumentet för detta kan vara många, det kan te x handla om att platsen som är tänkt för de planerade vindkraftverken är olämplig, att det finns natur- och kulturvärden som man vill bevara och värna, vilket jag till fullo förstår och respekterar.

Argumentet som lyfts fram är däremot att vi har ett elöverskott och att ny el inte behövs, eftersom det finns kärnkraft. Det argumentet är för mig mycket märkligt eftersom det snarare är så att vi behöver byta ut och avsluta alla fossila energikällor. För att detta ska vara möjligt krävs att andelen förnybar energi ökar så att vi kan stänga kärnkraftverken – för att den energi vi behöver tillverkas genom bättre, säkrare och mer miljövänliga energikällor, tex genom vindkraft.

centerpartiet – grönt eller ”grönt”?

EUs klimatmål 2050, innebär en minskning av växthusgaser med 80-95%, vilket innebär att Sveriges utsläpp av växthusgaser måste minska kraftigt de kommande åren. Istället visar det sig att minskningen av utsläpp går långsammare än vad som skulle behövas för att nå målet, och med den takt som klimatarbetet i Sverige nu håller, kommer det att ta 200 år för Sverige att nå dit.

I samband med den intensiva klimatdebatten i början av 2007 tillsatte regeringen en parlamentarisk utredning som fick till uppgift att komma med förslag på ny klimatpolitik. Avsikten var att resultatet skulle vara ett underlag för en klimatpolitisk proposition 2009. Den 18 februari 2008 presenterade Klimatberedningen sitt förslag med en rad åtgärder för att minska Sveriges inhemska klimatutsläpp. Fem år senare har endast två av de tio förslagen genomförts.

Centerpartiet poängterar gång på gång sitt miljöengagemang, som enda parti i Alliansen. Jag tvivlar verkligen inte på vissa centerpartisters engagemang i klimatfrågan, som tex Anna-Karin Hatts (vilket också påtalas i denna artikel) men däremot Centerpartiets förmåga att få med sig övriga partier i Alliansen på tåget i en fråga som är i särklass den viktigaste vi har att hantera nu och framöver. Eftersom övriga partier uppenbarligen inte tycker frågan är viktig, eller Centerpartiet inte lyckats få med sig flera i viktiga miljöfrågor är varje år med Alliansstyre ett förlorat år för klimatet och miljön.

Den som tydligast bär ansvaret för att dessa åtgärder inte genomförts är givetvis finansminister Anders Borg. Men med någon form av godkännande från övriga partier. Vinner C verkligen så mycket på samarbetet i övriga frågor att miljöfrågan är värd att offras? I så fall är väl inte miljö och klimatfrågor så prioriterade? Hur regeringen kommer att agera för att öka takten i klimatarbetet är svårt att se när man kategoriskt tar ställning emot de förslag som läggs fram. Och i takt med att de förlorade åren för klimatet blir allt fler verkar också stödet för centerpartiets politik minska. Borde ingen ta sig en funderare på det?

Min vision om ett starkt grönt mittenblock kvarstår dock. Jag tror att vi har tillräckligt många gemensamma frågor för att komma överens och sätta press på både grå, blå och röda partier i en rad viktiga framtidsfrågor. Miljöpartiet är visionsbärare, det är bara att hänga på, men då gäller det att bestämma sig om en vill vara grön eller ”grön”.

inga kommunala särkrav på klimatsmart byggande?

Vänsterpartiet har lagt en motion om att ställa krav på klimatsmarthet vid byggnation av hus i Karlstad. Idag behandlades den motionen på stadsbyggnadsnämnden för vidare behandling av kommunstyrelse och kommunfullmäktige. Ämnet är aktuellt i och med den byggkravsutredning som precis presenterats och som gör gällande att särkrav t ex gällande energi och miljö inte ska tillåtas, för att det fördyrar byggandet.

I dagsläget är det egentligen inte mycket annat än att vänta och se vad som beslutas på området. Intressant i sammanhanget är SKLs artikel på ämnet, där företrädare för alla partier (utom SD) skrivit under.

Att vänta och se blev också svaret på motionen på dagens sammanträde. Men det innebär ju inte att jag tycker att det är bra. Jag tycker verkligen att kommuner borde få gå före när det gäller miljösmart byggande.

Bostadsminister Attefall har gjort gällande att det inte är kommunerna som ska driva hållbar utveckling. Frågan som jag gång på gång ställt mig är då, vem som ska göra det? För regeringen gör ju inte mycket på den här fronten. Att inte få ställa kommunala särkrav är bara bra OM regeringen börjar prioritera miljö och klimat och låter Boverket ställa krav på byggbolagen och byggherrarna att bygga så klimatsmart som man faktiskt kan. Boverkets regler för t ex energiförbrukning är i dag ett slag i luften – när flertalet visar på att man faktiskt kan bygga mycket mer miljö- och klimatsmartare än så. Flertalet byggbolag har redan kört förbi både politik och riktlinjer för att de verkligen vill visa på att de vill vara med och bygga framtidens Sverige och framtidens bostäder. Varför kan då inte politiken stötta, snarare än att bromsa den utvecklingen?

osakliga och osmakliga anklagelser om jäv

På ledarplats i gårdagens NWT diskuteras sviterna av att vindpark vänern drabbats av problem med växellådorna som måste repareras och därmed måste det till ekonomiskt tillskott från ägarna. Bortsett från detta tas också förra kommunalrådet Åke Pettersson Frykbergs engagemang i vindkraften upp, och anklagas för jäv.

Att NWTs ledarskribent inte hyser någon stor kärlek till varken vindkraft eller miljöpartiet är ingen nyhet. Men att gå till angrepp på en företagare som använder sina erfarenheter från sin tid som förtroendevald, är att gå över gränsen enligt min mening. Jag tycker det är anmärkningsvärt att ledarsidan inte är mer försiktig med påståenden om jäv. Miljöpartiets fd företrädare har startat ett eget företag tillsammans med andra inom vindkraftsbranschen. Det finns inga avtal med miljöpartiets företrädare och kommunen kring vindkraft. Därmed borde diskussionen om jäv vara avslutad. Vindpark vänern eller kommunen som helhet har heller inget att göra med de planer på nya verk som finns, annat än att det området, tillsammans med flera områden utpekats som lämpliga för vindkraft.

Företrädare för oppositionen menar att  ”det är det mest extrema exemplet på jäv jag har sett. Det är bara egenintresset som styr!” Jäv på vilka grunder? Jäv är ett brott. Sådana anklagelser borde användas med lite mer försiktighet och enbart på saklig grund. Jäv är inget man kan slänga ur sig bara för att man ogillar personen eller projektet, något företrädare för oppositionen mycket väl borde veta.

Att man som kommunalråd tar med sig erfarenheter från sina år som förtroendevald och startar företag borde väl snarare vara en bra sak? Den möjligheten borde väl snarare uppmuntras än kritiseras. För är det något som kritiseras är det väl fd politiker som inte arbetar? Att människor kommer och går inom politiken ser jag som ett friskhetstecken. Jag vill att man ska kunna vara politiker en tid i livet för att sedan göra annat. Något jag tror speciellt socialdemokratin skulle må bra av. Jag brukar ofta ställa mig frågan om de politiska uppdragen är värt alla uppoffringar i form av tid från familjen och andra karriärmöjligheter. Jag har hittills alltid svarat ja på den frågan. Men är det meningen att man ska bli stigmatiserad resten av livet, även efter att de politiska förtroendeuppdragen är avslutade, är jag inte så säker längre.

halvvägs – 2 år!

För exakt 2 år sedan tillträdde jag tillsammans med en rad andra fantastiska människor som kommunalråd i Karlstad. Maktskiftet var ett faktum efter en månads förhandlingar åt olika håll och vi enades kring ett ”handlingsprogram för fyra kreativa år”.

Mina kommunalrådskollegor träffar jag oftast mer än min egen familj. Ibland är vi oense (jo, det händer att vi blir arga) men alltid löser vi eventuella problem och för det mesta har vi väldigt trevligt tillsammans. Något som inte setts med blida ögon hos oppositionen – att ha roligt tillsammans verkar inte ses som en framgångsfaktor hos socialdemokraterna i Karlstad. Jag skulle säga att det kanske är en av de bästa framgångsfaktorerna som finns. Jag vet inte, men är det någon som hört talas om ett framgångsrikt lag (hockey, fotboll eller whatever) som varit framgångsrikt trots att man haft interna konflikter och missämja i gruppen? Bra lagspel bygger på att man trivs tillsammans. Därmed inte sagt att man också måste vara påläst, ihärdig och resultatinriktad för att nå målen.

Livet som kommunalråd i Karlstad är intressant, jobbigt, lärorikt och fantastiskt roligt mestadels av tiden. Fem partier med egna viljor, ideologier och målbilder ska enas och styra gemensamt. Tiderna, den nationella politiken och världsläget är minst sagt utmanande. Med respekt och ödmjukhet når man långt, längre än vad andra kanske tror. Det har hur som helst inte varit en dag jag ångrat att jag ställde upp i valet eller senare kände att jag ”såklart” ville vara kommunalråd för miljöpartiet ihop med Per-Inge Lidén.

Hur fungerar det då för miljöpartiet i Karlstad att jobba ihop med de borgerliga partierna? En vanlig fråga som allt som oftast kommer då man träffar andra miljöpartister. Jag skulle säga att det fungerar bra. Kanske bättre än vi trodde. Den absolut största fördelen är att vi är flera partier och fler människor med olika intressen, där vi stödjer varandra i olika frågor och gemensamma intressen att driva framåt (utan att veta vad Folkpartiet, Centerpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna exakt tycker om Miljöpartiet som samarbetspartner).

Och så, en gång för alla: Miljöpartiet är inget borgerligt parti för att vi jobbar ihop med borgerliga partier, vi var heller inget vänsterparti då vi jobbade ihop med den ”röda” sidan i några mandatperioder innan denna. Miljöpartiet kommer alltid att vara ett grönt alternativ i svensk politik. I vissa frågor ligger vi närmare de röda partierna, i andra frågor ligger vi närmare de blåa. Oavsett vilka miljöpartiet arbetar tillsammans med kommer det att uppstå meningsskiljaktigheter, och det är en sund del av svensk politik och en naturlig del av demokratin.

satsning på resecentrum och infrastruktur i Värmland

Under några dagar är kommunstyrelsen i Karlstad på studieresa i Stockholm. Syftet är bl a lobbying, för att få till våra viktiga infrastruktursatsningar, inte minst då projektet tåg i tid som handlar om att få bra framkomlighet på tågtrafiken till och från Karlstad. Ett resecentrum med stadsutvecklingsfokus och, just det, tåg i tid.

Under dagen presenterade miljöpartiet lämpligt nog sitt motionssvar på den infrastrukturproposition som regeringen lade för en tid sedan. Huvudfokuset i den är att få ett mer tydligt klimatfokus på transportpolitiken. Att fokus ligger på tåg, är väl ingen stor överraskning. Fantastiskt också att en satsning på både Värmlandsbanan, Fryksdalsbanan och resecentrum i Karlstad finns med där. En oerhört viktigt satsning för både Karlstad och Värmland.

Miljöpartiets trafikpolitiska talesperson Stina Bergström och språkröret Åsa Romson skriver idag om detta på DN debatt . I motionen föreslår MP bland annat att man faktiskt ska följa de råd som Trafikverket ger kring transporternas klimatpåverkan, minska detta, samt använda sig av fyrstegsprincipen för att minska transporter generellt. Fokus ligger på att skapa en helhet i transportsystemet och transportpolitiken istället för att lappa och laga det system som finns.

miljöfrågan är en ekonomisk fråga!

Sydsvenskans politiska redaktör bloggar om samhällsutveckling och refererar till ett frukostmöte som arrangerades av miljöpartiet. Partisekreteraren Anders Wallner, tillsammans med MP-kommunalrådet Karolina Skog och MP-regionrådet Anders Åkesson diskuterade miljöpartiet som tredje kraften i svensk politik på ett frukostmöte .

Självklart kommer man in på regeringsmakten och frågan ställs vilka departement MP helst skulle vilja ha. Karolina Skog toppar sin lista med närings-, samhällbyggnads-, infrastruktur– och utbildningsdepartementen. Anders Åkesson med finans-, närings-, social- och utbildningsdepartementen.

Ingen av dem nämner inte ens miljödepartementet? Ganska självklart om man tänker efter, eftersom klimatfrågan knappast avgörs på miljödepartementet. Här har vi något att lära, både miljöpartister ute i kommunerna och centerpartister i regeringen. Möjligheten att påverka klimat och miljöfrågor från miljönämnden i en kommun är liten, än mindre från miljödepartementet. Finns inte frågorna med i budgeten och intresset från de som styr den, så blir det inga miljösatsningar. Vare sig i kommuner eller i regeringen. Då kan både miljöpartister ute i kommunernas miljönämnder och centerpartistiska miljöministrar skrika sig hesa vid sidan av där besluten egentligen fattas.

våga ta ställning, öppna fler dörrar

Det har varit intensiva dagar. Hela förra helgen gick åt till glada och intressanta seminarier på miljöpartiets kommun- och landstingsdagar. Och när man jobbar en vecka, helgen och en vecka till blir det till slut lite för mycket. Ska bli skönt med ledig helg!

Jag kan dock inte låta bli att kommentera senaste tidens media, som ju alltid hanterar stor och smått, och som oftast överraskar. I veckan som gått har det i Aktuellt varit debatt om huruvida man som gammal sportjournalist kan kalla någon för svarting eller inte. Frågor som man aldrig trodde skulle debatteras om huruvida det är rätt eller fel, utan enbart konstatera att: Det är inte ok att kalla någon svarting. Ändå sker denna debatt i ett av landets främsta nyhetsprogram på bästa sändningstid.

Jag vet inte om detta är ett tecken på något, men jag känner att vi möjligen är lite lätt naiva.

Bilden av Sverige håller på att förändras, Aktuellt hade den 10 september ett inslag om att bilden av Sverige i utländska medier börjat förändras. Bilder och rubriker av tårtskärande kulturministern, rasistmord och judehat i Malmö och sverigedemokraten som vill förbjuda islam flimrade förbi. En svensk-amerikansk översättare har efter sex år i Sverige publicerat en artikel om vårt land som alltmer rasistiskt, baserat på egna erfarenheter.

Imorse twittrade jag bittert ” Sverige är fantastiskt. Här finns säker kärnkraft, ingen rasism, alla jämlika och jämställda. #förnekelse.

För det är så jag upplever det. Vi tror att vi är så duktiga, vi är snälla mot främlingar, trevliga, glada och tillmötesgående. Ändå kryper historier fram om rasistiska åsikter på arbetsplatser, utanförskap på grund av hudfärg eller kulturell identitet och svårigheten att hitta vänner utanför den absolut egna kretsen. Inget som direkt karaktäriserar ett öppet och generöst samhälle.

På helgens kommun- och landstingsdagar lanserades miljöpartiets samtalskampanj ”öppna fler dörrar”. Det handlar om att fler ska våga ta debatten och att vi som människor, samhälle och land – behöver välkomna fler människor i landet och in i våra liv. Dels för att vårt samhälle berikas av det, för att vi behöver fler som arbetar, startar företag och kommer med nya ideer, för att vi ska stå oss i konkurrensen, för att vi ska vara solidariska, generösa och hjälpa människor som har det svårt.

Vi är många som vill se en sådan utveckling. Fler än vi kanske tror. Men vi måste vara beredda att ta diskussionen på arbetsplatsen, på släktkalaset, på bussen och våga ta ställning för det vi tycker är rätt. Vi måste sluta tro att vi är så duktiga och att allt redan är så bra. Först då kan vi göra skillnad.

gör Sverige grönare

Miljöpartiet presenterade idag en budget som tar ansvar för välfärd, samhällsekonomi och klimat, samtidigt som den skapar fler jobb och nya möjligheter. Det är en politik som moderniserar Sverige. Miljöpartiets alternativa budget har fokus på att skapa jobb som stärker ekonomin, minskar klimathoten och ökar människors trygghet.

Miljöpartiet alternativ till budget prioriterar bland annat:

- sänkning av bolagsskatten, och sänkt arbetsgivaravgift.

- avskaffning av sjuklöneansvaret och inför sen ärskild sänkning av arbetsgivaravgiften för små företag.

- grön innovationsfond för industrin, för att utveckla miljöanpassade produkter.

- särskilt ROT-avdrag för energieffektivisering och stöd till kommuner som vill investera klimatsmart.

- investeringar i kollektivtrafik och järnväg.

- 15 000 traineeplatser, och vill erbjuda sommarjobb åt alla 16- och 17-åringar.

- reformera arbetslöshetsförsäkringen så att fler inkluderas, och höja taket i a-kassan.

- fem miljarder kronor på tre år på stöd till lärarnas samlade kompetens- och löneutveckling. Det stärker skolan och gör det möjligt för fler elever att nå sina mål.

Det är livsnödvändigt att ta ansvar för klimatet. Men tvärtom vad många verkar tro står inte det i motsats till en stabil ekonomi, snarare är det så att smarta investeringar, effektiva miljöskatter och stöd till modernisering skapar nya jobb, samtidigt som vi minskar slöseri och utsläpp.