jordtimmen – om att inte ge jorden feber

Ikväll höll jag tal på torget med anledning av att Glokal Respekt anordnade Earth Hour-firande i Karlstad.

För några veckor sedan var jag sjuk med feber. Jag hade runt 39 grader i några dagar och kände mig ganska svag och bräcklig där jag låg hemma i soffan. När temperaturen sedan sjönk med två grader till de mer normala 37 kändes det som om livet lekte igen.

Varför berättar jag då det?

Jo för att den temperaturökning som jorden står inför handlar om 4 grader. Och även om det givetvis inte är direkt överförbart till människor tror jag att vi behöver något att relatera den temperaturökningen till. De två grader som min temp höjdes med gjorde mig helt utslagen, vad är det då vi egentligen gör med den jord vi lever på om vi inte gör något åt att vi står inför en fyra grader höjning av temperaturen?

Det känns som om det är väldigt svårt att ta på och det känns som om det är svårt att få världens makthavare att enas kring ett mål om att vi ska göra allt som står i vår makt för att det inte ska bli verklighet. Men vi kan inte ge upp hoppet. Det faktum att vi idag tillsammans släcker ljuset är en signal att vi är många som vill uppmärksamma frågan om klimatförändringar.

Förutom att släcka ljuset handlar Earth Hour om att försöka leva lite grönare i vardagen. Det finns mycket vi kan göra. Åker du bil till jobbet – testa att åk buss i en månad, eller varför inte cykla alla dagar det inte regnar? Mitt tips är att du gör ett val och utmanar dina kompisar att göra det lika bra – eller bättre. Om vi utmanar varandra att leva mer klimatsmart, så kan vi gemensamt hantera vår stora utmaning klimatförändringarna bättre.

Jag är politiker, mitt uppdrag, som jag ser det, är att underlätta för människor att göra miljösmarta val. Skapa strukturer i samhället som gör det enkelt att agera klimatsmart. Jag vill inte att karlstadbor och andra ska ha klimatångest över att det är svårt att hitta rätt produkter i affären, att det är svårt att välja kollektiva transporter eller otryggt att cykla eller gå. Jag tror vi alla vill göra det som är bra, politikens uppgift är att levererar lösningar på det. För alla.

När jag var sjuk, var det enda jag ville vara frisk. När jag väl sedan blev frisk, blev det en massa andra frågor som jag tyckte var viktigare än min hälsa. Men det är värt att tänka på och viktigt att komma ihåg. Jag är övertygad om att när vi står där med 4 graders temperaturökning bara kommer att prata om hur skönt det vore med normaltemp. Därför är det viktigt att vi nu ser till att vi agerar så gott vi kan innan.

Earth hour handlar ju dels om att skapa uppmärksamhet för klimatfrågan. Det handlar också om att visa på att vi tillsammans kan göra skillnad. Vikten av att visa på att saker spelar roll och att vi är många som bryr oss.

Det omöjliga tar bara lite längre tid. Tappa inte tron på att vi kan förändra världen.

centerpartiet – grönt eller ”grönt”?

EUs klimatmål 2050, innebär en minskning av växthusgaser med 80-95%, vilket innebär att Sveriges utsläpp av växthusgaser måste minska kraftigt de kommande åren. Istället visar det sig att minskningen av utsläpp går långsammare än vad som skulle behövas för att nå målet, och med den takt som klimatarbetet i Sverige nu håller, kommer det att ta 200 år för Sverige att nå dit.

I samband med den intensiva klimatdebatten i början av 2007 tillsatte regeringen en parlamentarisk utredning som fick till uppgift att komma med förslag på ny klimatpolitik. Avsikten var att resultatet skulle vara ett underlag för en klimatpolitisk proposition 2009. Den 18 februari 2008 presenterade Klimatberedningen sitt förslag med en rad åtgärder för att minska Sveriges inhemska klimatutsläpp. Fem år senare har endast två av de tio förslagen genomförts.

Centerpartiet poängterar gång på gång sitt miljöengagemang, som enda parti i Alliansen. Jag tvivlar verkligen inte på vissa centerpartisters engagemang i klimatfrågan, som tex Anna-Karin Hatts (vilket också påtalas i denna artikel) men däremot Centerpartiets förmåga att få med sig övriga partier i Alliansen på tåget i en fråga som är i särklass den viktigaste vi har att hantera nu och framöver. Eftersom övriga partier uppenbarligen inte tycker frågan är viktig, eller Centerpartiet inte lyckats få med sig flera i viktiga miljöfrågor är varje år med Alliansstyre ett förlorat år för klimatet och miljön.

Den som tydligast bär ansvaret för att dessa åtgärder inte genomförts är givetvis finansminister Anders Borg. Men med någon form av godkännande från övriga partier. Vinner C verkligen så mycket på samarbetet i övriga frågor att miljöfrågan är värd att offras? I så fall är väl inte miljö och klimatfrågor så prioriterade? Hur regeringen kommer att agera för att öka takten i klimatarbetet är svårt att se när man kategoriskt tar ställning emot de förslag som läggs fram. Och i takt med att de förlorade åren för klimatet blir allt fler verkar också stödet för centerpartiets politik minska. Borde ingen ta sig en funderare på det?

Min vision om ett starkt grönt mittenblock kvarstår dock. Jag tror att vi har tillräckligt många gemensamma frågor för att komma överens och sätta press på både grå, blå och röda partier i en rad viktiga framtidsfrågor. Miljöpartiet är visionsbärare, det är bara att hänga på, men då gäller det att bestämma sig om en vill vara grön eller ”grön”.

miljöfrågan är en ekonomisk fråga!

Sydsvenskans politiska redaktör bloggar om samhällsutveckling och refererar till ett frukostmöte som arrangerades av miljöpartiet. Partisekreteraren Anders Wallner, tillsammans med MP-kommunalrådet Karolina Skog och MP-regionrådet Anders Åkesson diskuterade miljöpartiet som tredje kraften i svensk politik på ett frukostmöte .

Självklart kommer man in på regeringsmakten och frågan ställs vilka departement MP helst skulle vilja ha. Karolina Skog toppar sin lista med närings-, samhällbyggnads-, infrastruktur– och utbildningsdepartementen. Anders Åkesson med finans-, närings-, social- och utbildningsdepartementen.

Ingen av dem nämner inte ens miljödepartementet? Ganska självklart om man tänker efter, eftersom klimatfrågan knappast avgörs på miljödepartementet. Här har vi något att lära, både miljöpartister ute i kommunerna och centerpartister i regeringen. Möjligheten att påverka klimat och miljöfrågor från miljönämnden i en kommun är liten, än mindre från miljödepartementet. Finns inte frågorna med i budgeten och intresset från de som styr den, så blir det inga miljösatsningar. Vare sig i kommuner eller i regeringen. Då kan både miljöpartister ute i kommunernas miljönämnder och centerpartistiska miljöministrar skrika sig hesa vid sidan av där besluten egentligen fattas.

stort förtroende för S i frågor om skola, vård och arbete – men inte ekonomi

Idag presenterades en studie som gällde de politiska partiernas förtroende i olika frågor. Framförallt sjukvården ligger väljarna varmast om hjärtat och deras förtroende är där störst för S, vilket det även är för den näst viktigaste frågan, skola och utbildning, följt av sysselsättning och äldreomsorg. Ekonomi kom på femte plats.

Till en början måste jag ju naturligtvis beklaga att klimatfrågan, som är vår osökt största och viktigaste fråga att hantera, inte finns med på fem-i-topp. Orsaker till detta skulle jag tro är för att det, helt felaktigt, är en fråga som flertalet upplever som långsiktigt viktig, medan sjukvården och skolan är viktig här och nu. Detta trots, att jag tror det flesta vet att det är hög tid att göra något åt klimatproblematiken nu, eftersom det snart kommer vara försent.

Men om jag återvänder till just fem-i-topp har alltså S störst förtroende i fyra av frågorma gällande vård, skola, sysselsättning och social trygghet, medan M har störst förtroende när det gäller landets ekonomi. För mig hänger inte det ihop. Om man ser till varje enskild fråga för sig, ja – men om väljarna tror att S är de som bäst kan fixa skola och bra vård, medan M tar hand om landets ekonomi utan att ha förtroende i frågor som skola och vård blir det svårare för mig att förstå. Landets ekonomi är ju naturligtvis avhängigt hur människor mår, hur bra det går för barn och unga i skolan, att människor har arbete. Det är väl kanske just det som i så fall är en bra hushållning med landets resurser?

vad vinner vi på att människor har miljöångest?

Igår medverkade jag tillsammans med Måns Hallen, stadsarkitekt och Robert Sahlberg, marknadsanalytiker på Karlstadsbuss på en konferens om Plats för stadsliv, fotgängare, cyklister och kollektivtrafik. Konferensen arrangerades av Delegationen för hållbara städer.

Det pratades mycket om hur man utvecklar och bygger staden så att vi i allt större utsträckning når ekologisk och social hållbarhet. Minska klyftor mellan stadsdelar, men också underlättar för människor att förflytta sig till fots eller med cykel och buss.

En punkt i dagordningen var en paneldebatt där jag tillsammans med representanter från Västerås kommun, Norrköpings kommun, Trafikverket, forskare från LTH, och representant från Volvobussar samtalade om bilens roll i samhället, normer kring transporter och hur miljöarbete och stadsutvecklingen bör fortgå.

Många lyfte behovet av en ny statspolitik för miljö- och stadsutvecklingsområdet. Och visst behövs en bättre miljöpolitik för det här landet! Regeringen borde ta sitt ansvar för att få utvecklingen i landet att gå åt rätt håll så att vi når närmare en hållbar utveckling, både socialt och ekonomiskt. Det behövs framförallt stora satsningar på kollektiva transporter som tåg. Jag är dock tveksamt till att man från riksdag och regering skulle styra hur vi i kommunerna ska planera och i detalj driva miljöfrågor. Dessutom tror jag mer på att göra allt man kan utifrån sina förutsättningar för att jobba med hållbarhetsfrågor, inte förlita sig på att någon annan borde ta mer ansvar.

Att jag inte är överförtjust i styrning ovanifrån baserar jag främst på hur miljömålen har fungerat som styrmedel. Miljöpolitiken och den ekologiska hållbarheten har styrts ovanifrån, med resultat att länsstyrelsen får inrätta ansvariga som driver och följer upp arbetet. Det är dock inte så många ”vanliga” människor som har vetskap/kunskap/intresse att jobba med miljömål. Det blir lite för abstrakt och lite för långt ifrån människors vardag. Ska vi vara framgångsrika i hållbarhetsarbetet tror jag vi måste få en bred massa att vilja agera klimatsmart. Jag tror att människor vill vara klimatsmarta – och då blir politiker och styrandes roll att se till att verktygen för att vara det finns. Och att det fungerar att vara det.

Vill man så kan man. Vill man inte så går det inte.

Vi kan informera oss till döds om hållbar utveckling, men är det for svårt, fungerar det inte i vardagen eller vill man inte – så blir hindren nästan oöverstigliga.

Mycket av miljöarbetet måste bygga på att människor faktiskt vill göra smarta o miljövänliga val. Inte att ge människor dåligt samvete och ångest över att man inte kan eller orkar göra rätt. Det ska vara enkelt att välja miljövänliga produkter när man handlar, det ska fungera att åka kollektivt osv. Där har politiker ett ansvar att se till att göra det så enkelt som möjligt för människor, av alla möjliga slag i olika situationer att få sina vardagsliv att fungera.

Ingen vinner på att människor går runt och har miljöångest.

hoppet står till förhandlingarna i Durban!

I en FN-rapport som släpptes i onsdags är de globala ansträngningarna för att minska utsläppen av växthusgaser långt ifrån tillräckliga. Avståndet mellan vad som krävs för att klara klimatutmaningarna och vad som görs är skriande stort redan till år 2020. Världen är på väg mot mycket farliga nivåer av klimatförändringar om det inte vidtas kraftfulla åtgärder.

Den goda nyheten är att UNEP bekräftar att vi fortfarande kan komma på rätt spår. Bland annat måste vi agera snabbt för att stoppa avskogningen och satsa på en övergång till förnybar energi.

Lösningarna finns för att komma tillrätta med problemen, och enligt WWFs chef för Globala klimat och energiinitiativ, handlar det enbart om politisk vilja och ledarskap. Mod helt enkelt. Frågan är om de som åker till Durban har det modet med sig eller mandat av mod från sina länder. Jag hoppas verkligen det.

En del är naturligtvis att minska utsläppen, en annan del är att sluta använda sig av kreativ bokföring för att komma undan så billigt som möjligt. Det gäller till exempel i beräkningsregler för hur marken används som koldioxidsänka, där Sverige tidigare fått skarp kritik för sin linje. Något för den svenska regeringen att verkligen ta itu med och visar att man menar allvar med att driva miljöpolitik.

Det som behövs är snabba åtgärder för ökad energieffektivitet, övergång till förnybar energi, minskad avskogning och förbättrade jordbruksmetoder. Åtgärder för att bekämpa utsläpp från internationellt flyg och sjöfart – som nu är oreglerade – kan också bidra.

Sedan måste EU åta sig minst 30 procents utsläppsminskningar till 2020, och JA här borde alla svenska EUparlamentariker tillsammans med EUs miljöministrar (inkl Lena Ek) att driva på för att minska utsläppen från dagens 20 procent till 2020 till 30% inom samma tidsspann.

Durbanmötet, COP17, äger rum 28 november – 9 december. Kyotoprotokollet är den bindande grunden i det internationella klimatsamarbetet med 176 länder som undertecknare. Målet är att halterna av växthusgaser ska stabiliseras så att medeltemperaturen inte stiger mer än 2 grader. USA står utanför och Kina, Indien, Brasilien och Sydafrika m fl omfattas inte av några åtaganden men har rapporterat in sina ambitioner till 2020 till FN. Kyotoprotokollet är indelat i olika åtagandeperioder där den första löper från 2008 till 2012.

att inte glömma varför

Igår blev jag intervjuad av karlstadtidningen och idag var det två elever från sundsta-älvkullegymnasiet här för att intervjua mig. Vid båda tillfällena kom frågan om hur mitt miljöengagemang startat upp.

Både igår och idag blev det lite av en aha-upplevelse, ung.. ”just, så var det ju ja..”. kanske beror det av att almenackan är full av så många uppgifter som dagligen ska lösas att den där lusten och nyfikenheten som en gång fanns glöms bort. För visst vill jag fortfarande rädda världen, rädda östersjön och försöka lösa att små barn i Sudan inte behöver växa upp utan sina föräldrar. kanske behöver vi påminna oss lite oftare om varför vi sysslar med det vi gör, vad drivkrafterna och nyfikenheten kom ifrån från början.

Ni förstår säkert problemet. Mitt i processer av detaljplaner, förhandbesked och bygglov kanske Östersjön känns långt borta. Men det vi gör här, spelar roll där, och att komma ihåg hur det en gång började är nog nyttigt för att stå med båda fötterna på jorden.

långt kvar till vår?

I helgen regnade det, vilket resulterade i halkigt väglag, inställda bussar och avåkningar. Moddiga gator och en hel del blöt snö att skotta var också ett faktum i morse. Och visst kändes det lite vårlikt under dagen igår, med plusgrader, aningens blå himmel och fågelkvitter. Men det är ju trots detta långt kvar till vår, och visst vore det fint om det kunde vara snö en bit till in på det nya året?

Det har ju varit en del snack om klimathot under de gågna månaderna. ”Småroliga” kommentarer om att det där klimathotet inte alls existerar eftersom det ju är så ofantligt kallt och varit så mycket snö.

Jag tror inte man kan ha mer fel än så. Jag tror att vi kommer att se mycket mer nederbörd i form av regn och snö framöver, vi kommer också att få extremare väder, så väl varmare som kallare. Att tro att vi kommer att få sommar året året om, kan inte vara mer fel än just så, för trevligt sommarväder kan vi nog glömma. Det kommer bli regnigare, varmare, snörikare och kallare. Extremare helt enkelt.

På många platser i världen har det varit stora översvämningar och i Australien upplever de emellertid kanske århundradets översvämning just nu. Kanske kan den hittills kalla och snörika vintern tyda på att golfströmmen ändrat riktning lite och inte längre förser oss med varm luft? I så fall är vi illa ute, och det är dags att vi anstränger oss mycket mer för att minska klimatpåverkan. Det är dags att vi ser utanför våra egna väggar och ser till helheten.

Behöver våra barn ha mängder av nya leksaker varje år? Behöver vi ha en ny tv, en ny kaffemaskin, en ny bil eller en ny soffa? Har vi råd att inte handla ekologiskt, krav och rättvisemärkt? Behöver vi äta kött varje dag, eller ens varje vecka? Planerar vi vårt resande, eller tar vi en extrasväng med bilen för att det är ju ändå ” så praktiskt?”  Förstår vi ens vad det handlar om att leva klimatsmart, eller tror vi att andra ska göra det åt oss?

Det har varit dags att vi förändrar beteende under lång tid,  men det går för sakta. Eller det händer ingenting alls.

Det är tid för förändring.

NU.

inget sker per automatik

I går rapporterades att Sverige inte kommer att uppfylla miljömålen . En av orsakerna till detta är att människor inte gör tillräckligt för att de ska uppfyllas. Det förväntas att det ska lösa sig automatiskt. 

Jag skulle vilja hävda att felet är att vi matas med att vi kan konsumera bort problemen. Lösningen nr ETT är Hållbar Tillväxt! Bara vi konsumerar rätt produkter kan vi fortsätta att konsumera med gott samvete. Då behöver vi inte tänka på ökade transporter, ökade utsläpp och rovdrift på resurser i fattiga länder.

Det här synsättet är inte alls märkligt med regeringens politik – som fortfarande går ut på att tillväxt och miljövänlighet går hand i hand. Hållbar tillväxt är per definition något som inte riktigt går ihop, men utan att inse det – eller att fundera över vad som egentligen menas med hållbarhet och tillväxt är det (ur mitt perspektiv) ganska svårt att få till en bra miljöpolitik.    

Regeringens miljöpolitik handlar bland annat om att ge pengar till de som köper nya miljöbilar. Detta blev så populärt att regeringen får lägga till nya pengar till miljöbilar. Konsumtionen ökas och Sverige blir lite miljövänligare – hållbar tillväxt, eller? Ja, kanske om det vore så att alla de som köpte miljöbilar skrotade den gamla bilen, men eftersom den gamla bilen förmodligen har ett liv på vägarna i 10 år till blir effekten just nu ganska liten. Att det ”kostar” lika mycket resurser i form av metaller etc i framställningen av en miljöbil som en bensinbil tas heller inte med i beräkningen. Men visst, måste man köra och köpa bil är det givetvis bra om man gör det så miljövänligt som möjligt.

Hur som helst finns en otrolig tröghet i ”systemet” och om vi fortsätter att försöka konsumera bort problemen kan vi nog drömma om att nå de där miljömålen…  för de tar inte hänsyn till hur stor tillväxt vi har. De ser enbart till de utsläpp och annat som vårt samhälle och vår livsstil producerar. 

*

Något annat som inte sker per automatik är att gå till SM-final i ishockey. Vilket FBK fick erfara igår i en ganska bedrövlig match. Jag sorterade böcker samtidigt som matchen spelades och det blev ganska mycket gjort eftersom spänningen inte var väl direkt olidlig.