att vara kvinna och ordförande i stadsbyggnadsnämnden

8 mars och internationella kvinnodagen. Idag presenterade NWT en lista över ”mäktigaste kvinnor i Värmland” där jag placerades på en 12:e plats. Hedersamt såklart. Motiveringen var mitt ordförandeskap i Stadsbyggnadsnämnden.

Byggbranschen är en traditionellt manlig bransch, men det blir allt fler kvinnor inom branschen, vilket inte bara är roligt utan också helt nödvändigt. Fler perspektiv och olika erfarenheter berikar och gör både plan och byggsektorn bättre. Dessutom är meningen att det ska byggas stad och nya stadsdelar för både män och kvinnor!

Jag är första kvinnan på ordförandeposten i Stadsbyggnadsnämnden. Givetvis har jag stött på både tveksamheter och fundersamhet över både det, och annat. Tex:

1. … mitt val att vara politiker ( samtidigt som jag har barn) generellt: jaha, du har barn. Ja, bor mormor i närheten och kan hjälpa till? Eller: Stackars barn!
2. …min kunskap om, och mitt intresse för byggande.
3. …det faktum att jag disputerat i kulturgeografi med tema samhällsplanering. Är jag egentligen inte lite för akademisk?
4. …det faktum att vara BÅDE kvinna och miljöpartist. VILL jag överhuvudtaget bygga något alls? Är det inte egentligen så att jag vill förbjuda bilar, byggande och vill att alla ska åka häst och vagn på gatorna?

Sammanfattningsvis kan sägas att jag aldrig, hittills, upplevt att tveksamheterna påverkat mig nämnvärt. Givetvis kan det vara tröttsamt ibland, att inte bli bemött med samma självklarhet som en man skulle blivit på den posten. Att jag faktiskt måste bevisa att jag kan frågorna, är oerhört intresserad, och att det faktum att jag har barn inte är några hinder, (precis på samma sätt som det sällan hindrat någon man att utföra sitt uppdrag).

Det brukar alltid sägas att kvinnor som vill göra karriär strategiskt ska rikta in sig på områden som är traditionellt manliga, sysslar med infrastruktur, byggande eller har med mycket pengar att göra. Jag har aldrig planerat det så, snarare är det de frågorna som ligger mig närmast hjärtat och därav ett naturlig intresse som jag nu har förmånen att få jobba med på uppdrag av medborgarna!

plötsligt händer det

vår?

Det har varit några riktigt fina dagar. Värme, sol och ljusa mornar och allt längre kvällar. Påskliljorna börjar titta upp i rabatten och möjligheten att dricka kaffe utmed husknuten, utan att frysa, gör att livet känns lite lyxigare. Imorse när jag klev upp var det dock med blandade känslor jag såg att det behövdes skottas rätt mycket snö. Inte för att jag förväntat mig en rak väg mot vår och sommar, men behövde verkligen mina påskliljor snöas över med så mycket snö?

i morse

Fantastiskt fint från mitt fönster i Karlstad i morse.

gott nytt år!

Ambitionen var att på något fyndigt sätt försöka sammanfatta 2011. Det har hänt en hel del, både positiva och negativa saker som påverkat både mig personligen och samhället i stort under det gågna året.

Ganska snabbt insåg jag att jag inte hade lust att varken lägga ner tid eller energi på detta, men inte heller att tvingas prioritera mellan allt som hänt. De stora dragen sammanfattas ju alltid av nyhetsmedia och det behöver jag knappast skriva om.

Jag har hur som helst en rad visioner och idéer för 2012 – och vad är bättre på en nyårsafton än att blicka framåt? Precis som Fridolin och Romson skriver i dagens Aftonbladet ska man som politiker akta sig för att lova för mycket. Men en sak vill de lova – och jag också: Vi kommer att fortsätta ha visioner om ett bättre samhälle – det är vårt nyårslöfte 2012. Ur artikeln ” Utan visioner begränsas politiken till att handla om hur de system som redan finns bäst ska skötas. Utan visioner blir politiken inriktad på att försvara de system som finns, i stället för att ständigt vara på väg mot något bättre. När visionerna försvinner från politiken tappar partierna medlemmar. Det är egentligen inte så konstigt: Ingen går med i ett parti för att bevara och förvalta det som redan finns.”

Jag och flera med mig har idéer om hur vi vill utveckla Karlstad. Jag kommer att jobba med det hela nästa år (det är ju faktiskt mitt fantastiska jobb att göra det) och fler med mig gör det på allra bästa sätt. Nu när vi har ekonomiska förutsättningar som begränsar det utrymmet något , krävs ännu mer kreativitet för att hitta vägar att genomföra det vi vill. Det ligger en stor utmaning i det, som vi inte får förlamas av – utan istället sporras av!

Jag önskar er alla ett händelserikt och fantastiskt gott nytt 2012!  …och avslutningsvis önska S-politikern Christian Norlin lycka till med nyårslöftet om att sluta röka. =)

fjärde advent

Fyra ljus brinner som bäst i staken. Det som kändes som en ganska lång period, är nu snart över – det är ju bara en vecka kvar till julhelgen är på gång att gå över i nåt slags mellandagsreahysteri. Granen är klädd, de flesta julklappar är fixade och i det stora hela känns det som det blir lite mer andrum och kanske något av julefrid. Något säger mig att sista veckan innan jul kommer att bli händelserik och förhoppningsvis väldigt trevlig.

omställning

Omställning kan handla om att klimatanpassa samhället, men också av klockan. Smart drag av partiet att placera 30årsfesten på den natt man får sova (eller festa) en timme extra.

Tycker egentligen inte att en timme skulle spela så stor roll, men mörkret på kvällen har en stor effekt på både mig och barnet – och att gå och lägga sig kl 21-22 så här ”dagen efter” känns helt ok..

svamp

Lunchen idag intogs i skogen. Och så hittade vi lite svamp också!

om varför jag röstade på KD

Jo, jag vet att man inte behöver berätta vem man röstar på i det här landet. Samtidigt vet jag också att det finns uppfattningar om att jag skulle vara väldigt ”höger”. Ska väl börja med att säga att jag inte tycker det är fel att vara ”höger” eller ”vänster” – men att jag själv inte känner mig hemma i något av begreppen, och därför känner ett behov av att klargöra bakgrunden till detta felaktiga påstående – om att jag är ”höger”.

Det hela grundar sig på att jag i en tidningsintervju berättade att jag bla röstat på kristdemokraterna vid ett tillfälle. Jag hade innan dess också röstat på M och S i olika frågor. Så här i efterhand ska ju erkännas att jag röstade på M mest bara för att visa att jag minsann inte var S – som ”alla andra” i den valkrets jag röstade i för första gången.

Vad var då anledningen till min röst på KD? Jag skulle nog kunna säga att det handlar om att jag, som så många andra, var fokuserad på en eller några enskilda frågor. Jag hade under flera somrar jobbat inom äldreomsorgen – kristdemokraterna ville ha mer pengar till äldreomsorgen. Jag var också intresserad av miljöfrågor – och kristdemokraterna vill se en grön skatteväxling. Dessutom tyckte jag på den tiden att Alf Svensson var en ganska trovärdig och karismatisk politiker. Mer än så krävdes således inte för att få min röst 1998.

I samma val röstade jag också på FP och S i landstings- respektive kommunval. Av ungefär samma anledningar som jag röstade på KD i riksdagsvalet.

Så här i efterhand kan man ju undra varför jag inte röstade på MP. Men sanningen var nog den att partiet inte riktig nådde ut med sin politik då. Inte i min något begränsade studentvärld i allafall, och jag var heller inte speciellt intresserad av politik. Jag fick lite broschyrer, läste på lite – och gick och röstade. Det var liksom inte mer med det.

Jag har alltid varit intresserad av miljöfrågor, men inte av politik. Men ju mer jag läste kulturgeografi och fick mer kunskap om relationer mellan rika och fattiga länder, miljöpolitik och samhällsplanering desto mer växte också intresset. Efter valet 1998 blev jag uppringd av SCB, som undrade hur jag röstat och jag uppmanades att gå in på deras valenkät – för att se om mina åsikter stämde överens med det parti jag röstat på. Det gjorde det ju inte.Jag blev istället kategoriserad som MP-ist.

Jag blev således nyfiken – och läste på mer. Ungefär ett år senare gick jag med i miljöpartiet, efter att ha läst ett partiprogram och känt att ”det här partiet tycker ju precis som jag”. Sedan dess har jag enbart röstat på MP i alla kommun-, lanstings- och riksdagsval, men var således klassisk röstsplittrare, innan jag hittade ”hem” till MP. Och en av de absolut mest tilltalande idéerna med partiet att man inte ens behöver fundera på ”höger” eller ”vänster” utan formulerar vår politik utifrån solidaritet med det ekologiska kretsloppet, kommande generationer och världens alla människor.

oxhälja

Idag var vi i Filipstad på Oxhälja. Helgen då hela stan blir nästintill oigenkännlig och förvandlas till en stor marknadsplats.

Numera är det (personligen) en ganska lugn företeelse, (medan det förr om åren var mest aktivitet efter kl 20.) Som kommuninvånare och kanske specifikt gymnasieelev i Filipstad var oxhälja verkligen årets händelse.

I år blev det karusell, munkar, blommor och en ny stekpanna innan vi tröttnade på trängseln och åkte hem.