källkritik

Jag gillar verkligen sociala medier. Jag gillar det snabba sättet att kommunicera med människor, få nyheter, kunna sprida nyheter, information och framförallt – få kontakt med människor jag förmodligen aldrig skulle vetat om annars. Jag ser nästan bara fördelar, men givetvis finns en baksida också.

Baksidan handlar om att alla människor kanske inte kritiskt granskar den information som kommer via bloggar, twitterkonton eller facebookinlägg. När det diskuteras källkritik i vetenskapliga sammanhang är vi ofta väldigt granskande och ifrågasättande, men när det kommer till sociala medier kan vilken blogg som helst betraktas som sanning – fast vi ofta har vetenskapen om att det är en människa med en specifik agenda som ligger bakom.

Exempel finns t ex hos den politiska oppositionens företrädare, som i sin fulla rätt beskriver den politiska verkligheten utifrån sitt perspektiv. Men det kräver också viss källkritiskt granskande av de som läser (och ja, jag tror att vi alla kan reflektera över det – det gäller bara att komma ihåg vem källan är och i vilket syfte inlägg, bloggar och artiklar skrivs och att det inte alltid överenstämmer med sanningen).

Jag tror det finns anledning för oss som är aktiva på sociala medier att i större utsträckning än idag reflektera över det som skrivs, vad vi själva skriver och vilken bild vi vill förmedla. Vill jag att min blogg ska vara kunskapsbaserad, politisk propaganda eller bara lite skojig? Det finns också all anledning att i olika sammanhang (inte bara i sociala medier) lyfta frågan kring källkritik.

att vara kvinna och ordförande i stadsbyggnadsnämnden

8 mars och internationella kvinnodagen. Idag presenterade NWT en lista över ”mäktigaste kvinnor i Värmland” där jag placerades på en 12:e plats. Hedersamt såklart. Motiveringen var mitt ordförandeskap i Stadsbyggnadsnämnden.

Byggbranschen är en traditionellt manlig bransch, men det blir allt fler kvinnor inom branschen, vilket inte bara är roligt utan också helt nödvändigt. Fler perspektiv och olika erfarenheter berikar och gör både plan och byggsektorn bättre. Dessutom är meningen att det ska byggas stad och nya stadsdelar för både män och kvinnor!

Jag är första kvinnan på ordförandeposten i Stadsbyggnadsnämnden. Givetvis har jag stött på både tveksamheter och fundersamhet över både det, och annat. Tex:

1. … mitt val att vara politiker ( samtidigt som jag har barn) generellt: jaha, du har barn. Ja, bor mormor i närheten och kan hjälpa till? Eller: Stackars barn!
2. …min kunskap om, och mitt intresse för byggande.
3. …det faktum att jag disputerat i kulturgeografi med tema samhällsplanering. Är jag egentligen inte lite för akademisk?
4. …det faktum att vara BÅDE kvinna och miljöpartist. VILL jag överhuvudtaget bygga något alls? Är det inte egentligen så att jag vill förbjuda bilar, byggande och vill att alla ska åka häst och vagn på gatorna?

Sammanfattningsvis kan sägas att jag aldrig, hittills, upplevt att tveksamheterna påverkat mig nämnvärt. Givetvis kan det vara tröttsamt ibland, att inte bli bemött med samma självklarhet som en man skulle blivit på den posten. Att jag faktiskt måste bevisa att jag kan frågorna, är oerhört intresserad, och att det faktum att jag har barn inte är några hinder, (precis på samma sätt som det sällan hindrat någon man att utföra sitt uppdrag).

Det brukar alltid sägas att kvinnor som vill göra karriär strategiskt ska rikta in sig på områden som är traditionellt manliga, sysslar med infrastruktur, byggande eller har med mycket pengar att göra. Jag har aldrig planerat det så, snarare är det de frågorna som ligger mig närmast hjärtat och därav ett naturlig intresse som jag nu har förmånen att få jobba med på uppdrag av medborgarna!

osakliga och osmakliga anklagelser om jäv

På ledarplats i gårdagens NWT diskuteras sviterna av att vindpark vänern drabbats av problem med växellådorna som måste repareras och därmed måste det till ekonomiskt tillskott från ägarna. Bortsett från detta tas också förra kommunalrådet Åke Pettersson Frykbergs engagemang i vindkraften upp, och anklagas för jäv.

Att NWTs ledarskribent inte hyser någon stor kärlek till varken vindkraft eller miljöpartiet är ingen nyhet. Men att gå till angrepp på en företagare som använder sina erfarenheter från sin tid som förtroendevald, är att gå över gränsen enligt min mening. Jag tycker det är anmärkningsvärt att ledarsidan inte är mer försiktig med påståenden om jäv. Miljöpartiets fd företrädare har startat ett eget företag tillsammans med andra inom vindkraftsbranschen. Det finns inga avtal med miljöpartiets företrädare och kommunen kring vindkraft. Därmed borde diskussionen om jäv vara avslutad. Vindpark vänern eller kommunen som helhet har heller inget att göra med de planer på nya verk som finns, annat än att det området, tillsammans med flera områden utpekats som lämpliga för vindkraft.

Företrädare för oppositionen menar att  ”det är det mest extrema exemplet på jäv jag har sett. Det är bara egenintresset som styr!” Jäv på vilka grunder? Jäv är ett brott. Sådana anklagelser borde användas med lite mer försiktighet och enbart på saklig grund. Jäv är inget man kan slänga ur sig bara för att man ogillar personen eller projektet, något företrädare för oppositionen mycket väl borde veta.

Att man som kommunalråd tar med sig erfarenheter från sina år som förtroendevald och startar företag borde väl snarare vara en bra sak? Den möjligheten borde väl snarare uppmuntras än kritiseras. För är det något som kritiseras är det väl fd politiker som inte arbetar? Att människor kommer och går inom politiken ser jag som ett friskhetstecken. Jag vill att man ska kunna vara politiker en tid i livet för att sedan göra annat. Något jag tror speciellt socialdemokratin skulle må bra av. Jag brukar ofta ställa mig frågan om de politiska uppdragen är värt alla uppoffringar i form av tid från familjen och andra karriärmöjligheter. Jag har hittills alltid svarat ja på den frågan. Men är det meningen att man ska bli stigmatiserad resten av livet, även efter att de politiska förtroendeuppdragen är avslutade, är jag inte så säker längre.

bostadsministerns utspel för ökat byggande räcker inte

På dagens DN-debatt skriver bostadsminister Stefan Attefall (KD) om hur regelförenklingar ska gynna bostadsbyggandet och specifikt byggandet av studentbostäder.

Att det byggs för lite bostäder åt unga, dvs i större utsträckning billigare hyresrätter, är vi överens om. Attefall lyfter en rad förenklingar som han menar påverkar byggandet i positiv riktning, nya PBL och lyfter där 10 veckors regeln av hantering av bygglov, överklagandeprocessen som i viss mån skräps. Det pågår också en översyn av planprocessen, med syfte att förenkla från plan till färdigt bostad. Lovvärda initiativ. Men det går att göra mer. (Miljöpartiet presenterade så sent som för någon vecka sedan förslag till hur man skulle kunna öka bostadsbyggandet, men bland resurser från AP-fonderna som uttryckt önskemål om att få investera mer i fastigheter.)

Det som tar mest tid, från ide till färdig bostad är såklart den planprocess som måste genomgås med allt vad samråd, utredningar och granskningar innebär. Det är tidskrävande, men också en viktig del i den demokratiska processen där människor faktiskt måste kunna få vara delaktiga i samhällets och stadens utveckling. För att snabba på en planprocess skulle kanske någon form av gemensamma riktlinjer/regelverk kunna tillskapas med syfte att förenkla för planarkitekterna. I dagsläget är det en rad olika saker att förhålla sig till, buller, översvämning, trafik, natur, kultur och så vidare. Attefall menar att det i dagens regelverk finns ett stråk av social ingenjörskonst. En vilja från myndigheterna att berätta hur lägenheterna ska utformas. I viss mån kan jag hålla med om att det kan bli oflexibelt. Samtidigt är ju regelverket där för att skydda de som ska bo i lägenheterna och med den marknaden som finns behövs det med all sannolikhet riktlinjer för hur man ska bygga. Bara i Karlstad har flertalet studentlägenheter fått stor kritik för att lägenheterna inte håller måttet.

Det blir minst sagt spännande att se hur uppdraget utformas då Boverket får i uppdrag att skära i byggreglerna för studentbostäder. Än mer intressant blir det såklart att få se vilka regler och riktlinjer man kommer fram till är onödiga. Förhoppningen är dock att det kommer att göra skillnad och att vi får se fler företag som vill investera och bygga bostäder för unga. Organisationen jagvillahabostad.nu har tillsammans med byggare visat att det går att bygga smått och billigare om man tänker till ett extra varv, om man ifrågasätter och testar. Något som alla måste ta till sig och anamma, såväl byggare som kommuner.

Det som saknas i dagens utspel, men som skulle ha stor betydelse, är ekonomiska stimulanser för att öka byggandet för unga. Det är såklart ingen slump att de som bygger lägenheter bygger bostäder med både höga insatser och höga avgifter. I Karlstad slår vi gång på gång rekord i insatser och avgifter på de nyproducerade lägenheterna. Detta trots att efterfrågan på hyresrätter torde vara högre än någonsin. Vore det stora vinster i att bygga studentbostäder och specifikt hyresrätter skulle marknaden göra det. I dagsläget är det fortfarande de som inte har de pengarna som krävs för insats eller lån som drabbas och inte tar sig in på bostadsmarknaden. Byggbranschen är konservativ. Vi behöver fler som ifrågasätter och kommer med nya idéer så att det blir lättare att få tag på en bostad till ett pris unga har råd att efterfråga.

stort förtroende för S i frågor om skola, vård och arbete – men inte ekonomi

Idag presenterades en studie som gällde de politiska partiernas förtroende i olika frågor. Framförallt sjukvården ligger väljarna varmast om hjärtat och deras förtroende är där störst för S, vilket det även är för den näst viktigaste frågan, skola och utbildning, följt av sysselsättning och äldreomsorg. Ekonomi kom på femte plats.

Till en början måste jag ju naturligtvis beklaga att klimatfrågan, som är vår osökt största och viktigaste fråga att hantera, inte finns med på fem-i-topp. Orsaker till detta skulle jag tro är för att det, helt felaktigt, är en fråga som flertalet upplever som långsiktigt viktig, medan sjukvården och skolan är viktig här och nu. Detta trots, att jag tror det flesta vet att det är hög tid att göra något åt klimatproblematiken nu, eftersom det snart kommer vara försent.

Men om jag återvänder till just fem-i-topp har alltså S störst förtroende i fyra av frågorma gällande vård, skola, sysselsättning och social trygghet, medan M har störst förtroende när det gäller landets ekonomi. För mig hänger inte det ihop. Om man ser till varje enskild fråga för sig, ja – men om väljarna tror att S är de som bäst kan fixa skola och bra vård, medan M tar hand om landets ekonomi utan att ha förtroende i frågor som skola och vård blir det svårare för mig att förstå. Landets ekonomi är ju naturligtvis avhängigt hur människor mår, hur bra det går för barn och unga i skolan, att människor har arbete. Det är väl kanske just det som i så fall är en bra hushållning med landets resurser?

nya partistrukturer?

Gång på gång möter jag politiker från andra partier som tycker det är lite lustigt eller konstigt att Miljöpartiet har riktlinjer om att inte sitta för länge på samma post, att inte behöva födas in i partiet för att kunna få politiska förtroendeuppdrag och att vi på ett öppet (och förhoppningsvis hjärtligt) sätt välkomnar alla medlemmar för att fatta gemensamma beslut om handlingsprogram, riktlinjer eller hur partiet ska hantera en aktuell kommunpolitisk fråga.  

Jag (och vi) har hela tiden anfört som argument att det är viktigt att alla människor ska ha kunskap om och kunna vara delaktiga i politiken. Att man kan göra det en period i livet – och att egentligen alla borde vara politiker i någon form någon gång i livet som någon politisk värnplikt. Kort sagt: Politik ska inte vara nåt konstigt som bara några sysslar med.

Miljöpartiet har också inför kommande partiprogramsrevidering gått ut och sagt att vi vill samtala med 250000 människor för att lyssna och prata om vad som är viktigt i deras liv och hur de vill att samhället ska utvecklas. Vi har öppna möten på olika platser för att nå olika typer av människor i olika skeden av livet. Kort sagt försöker vi vara där folk är – på jobbet, lunchen, fikat, på nätet osv..  Centerpartiet har också greppat detta med medborgardialog, om än på ett annat sätt än Miljöpartiet. De vill att folk ska bege sig till deras hemsida och där göra avtryck om hur man vill forma politik för framtiden. Jag tycker det är en bra början till öppenhet och vilja till dialog.

Om nu Miljöpartiets idéer anammas av allt fler partier återstår att se, men jag tror att det vore bra för både samhället och förtroendet för politiker om fler gjorde det. Därför måste jag också lovorda dagens debattartikel från SSU:s värmlandsordförande Kenny Svensson i dagens VF. Han menar att socialdemokratin måste vara mer delaktig i folks vardag, lyssna på människor utanför partiet och att man borde tidssätta uppdrag för att få in nya människor i politiken. 

Jag tror han har helt rätt. De gamla partistrukturerna är just gamla och i dagens mediaklimat måste det finnas en öppenhet. Nyheter sprider sig snabbt i cyberspace och hänger man inte på det tåget, tror jag att det blir en lång väntan på stationen innan det går något nytt tåg.

politik för tåg i tid

Har Sverige har en dålig tågpolitik? Ja! Tåg är politik och Sveriges regeringar har satsat för lite på tåg. Samtidigt har ansvaret för järnvägarna splittrats upp. Det gör att samordning försvåras och att kortsiktig vinst kan gå före ditt bästa som resenär.

Miljöpartiet har en bättre tågpolitik ger en modern järnväg som fungerar året om. Mer pengar i budgeten och ett stopp för avregleringen behövs för att tågen ska komma i tid. Det är vad du och alla vi som åker tåg förtjänar.

Miljöpartiet vill:

- Satsa på upprustning av tågbanor för gods och persontrafik i hela landet.

- Anslå mer pengar till underhåll av järnvägen.

- Ge SJ uppdraget att öka resandet, inte bara att gå med vinst.

- Bygg bort flaskhalsarna nu, inklusive fler spår på Mälarbanan.

- Ge Trafikverket uppgiften att sköta underhållet i egen regi.

- Håll alla stationer öppna, även vid förseningar.

- Bygg nya spår för snabba tåg,inkusive Ostlänken, Götalandsbanan och Norrbotniabanan.

Vad tycker du om det här? Verkar det bra, nödvändigt eller helt åt fanders? Gå in på MP:s enkät och tyck till!

att prata med eller om?

Igår hade jag och Per-Inge vår första kommunalrådslunch. Vi fick sällskap av två intresserade karlstadbor som ville diskutera trygghet i stadsmiljön, skola, samhällsplanering och demokrati. Det var ett intressant samtal, och en bra början på något som kan utvecklas vidare.

Vi diskuterade bland annat varför det känns som att politiker främjar sig från medborgare och orden ” politiken är som en svarta låda” nämndes. Jag tror vi som jobbar med politik måste ta oss en allvarlig funderare på hur vi kan bli mer närvarande i människors vardag, och då menar jag inte enbart för att kunna ta upp dem som exempel i en debatt i riksdagen eller kommunfullmäktige. Webben, twitter och facebook är en del, men vi kanske också måste skapa fysiska platser för att prata om saker som engagerar människor utan att de behöver sätta partipolitiska förtecken på sina tankar och idéer. Jag har naturligtvis inte några färdiga lösningar på det, men tror att lite prat-över-mat kan vara ett sätt att göra. Jag är i första hand intresserad av att prata med människor, inte om dem.

det går att förändra världen – vi börjar i Karlstad!

Ibland blir man bara så obeskrivligt glad och stolt över att vara ordförande i en stadsbyggnadsnämnd med ansvar för kollektivtrafik och stadsutveckling. 

Tankesmedjan Global utmaning skriver: Mest tankeväckande var ändå det som hänt inom kollektivtrafiken i Karlstad. Det kommunala bolaget Karlstadsbuss gör det möjligt att leva stadsliv utan bil. Med stort engagemang driver bolagets chef, Sören Bergerland, stadsbyggnadsfrågor, busslogistik, marknadsföring och opinionsbildning – allt med det imponerande resultatet att resandet med buss ökat med mer än 50 % på sex år. Samma antal bussar, en medveten strategi och bra samspel med stadsplaneringen i Karlstad är några nyckelfaktorer för framgången. Det enda man undrar över är varför inte fler städer arbetar på samma sätt? Handlar framstegen om hur busstrafiken planeras, förankras eller organiseras? Kan det röra sig om några andra särskilt goda förutsättningar i Karlstad? Carl-Johan Engström, KTH, har utvärderat arbetet i Karlstad och ser den största framgångsfaktorn i samspelet; genom dialoger med brukarna, bra management och strategisk stadsplanering.

Det går att förändra världen! … och början sker ute i kommunerna, kära vänner.

får politiker lämna kommunen för att studera goda exempel?

I mitten på veckan gjorde lokala svt-redaktionen ett reportage om att kommunstyrelsens utskott var på studiebesök i Barcelona. Vinklingen var att vi reste dit på skattebetalarnas bekostnad och det visades bilder på badstränder och hotell med pool.  Däremot sades egentligen inget om vad syftet med resan var och vad vi skulle kunna ta med oss hem som skulle kunna bidra till Karlstads utveckling.

Visst är det skattebetalarna som står för notan, det är de som betalar hela kommunens organisation, skola, vård, omsorg och den politiska organisationen. Helt riktigt. Men det fanns definitivt inte någon tid för bad, sol och liggande vid poolen (och de flesta hotell i Spanien har nog faktiskt pool – det var inget lyxhotell!) Istället var det långa dagar, vi var där för att lära oss av de som är bland de bästa i Europa på innovation, samarbeten och dialog. Det är klart att det underlättar att vi har en direkt flyglinje till Girona! Om vi skulle kunna få till samarbeten över nationsgränser kring de här frågorna och dessutom utveckla turism både här och där är jag övertygad om att varje satsad krona på den här resan återbetalas flerfaldigt.

Jag känner egentligen inget behov av att försvara resan, möjligen att genom detta och tidigare inlägg tydliggöra syftet med den, för som kommundirektören och kommunstyrelsens ordförande uttryckte sig: De flesta människor i världen bor utanför Karlstads kommun. Och visst vore det både insnöat, inskränkt och oansvarigt om vi inte skulle intressera oss för det som var utanför kommungränsen?