några spridda tankar kring stadsplanering

Att bygga stad är ingen lätt uppgift. Än svårare är kanske att bygga i befintlig stad. Jag var för något år sedan på en konferans om den hållbara staden. Jag var där som stadsbyggnadspolitiker, men möttes av många kända ansikten från forskarvärlden vilket gjorde att även den sidan hos mig fick sitt lystmäte tillgodosett. På konferensen togs en rad frågor upp, social aspekter, men också hur vi förhåller oss till buller, grönområden och trafikseparering. Speciellt kan den här föredragningen om bilsamhället rekommenderas om man är intresserad av att veta mer om varför våra städer ser ut som de gör.

För några årtionden sedan praktiserades trafikseparering vid planering av nya bostadsomrden och stadsdelar. Nu är förhållandet snarare det motsatta, och istället pratas det om trafik på de gåendes villkor. Vilket också ger en trygghetsaspekt till området om det inte är helt separerat från alla trafikrörelser. Busstrafiken är givetvis en del i detta. En annan del är buller, vibrationer och närheten till tåg. I flera av våra svenska städer har vi järnvägen som ett stråk genom staden. Vi har tvingats att inte bygga bostäder eller annan verksamheter i närheten av denna just pga ljudnivå och liknande. Det gör att det nu ses med lystna blickar på områden, som skulle kunna förtätas – om det bara inte bullrade så.

I Karlstad finns plan på bostäder i ett sådant läge – som just nu är överklagat och behandlas av högsta förvaltningsdomstolen. Domen i ärendet är förståss intressant eftersom det skulle kunna öppna upp för bostadsbebyggelse i liknande lägen, både i Karlstad och i andra orter där järnvägen är en stor barriär i staden. Boverket har riktlinjer som man ska förhålla sig till, och som hittills gjort det svårt att bygga i de här områdena. Nu verkar det möjligen som att det kan vara ändring på detta, och utifrån några förutsättningar kan jag tycka att det är bra. Det ska naturligtvis gå att säkerställa en bra boendemiljö, men kanske måste man inte kunna garantera tystnad åt alla håll och kanske kan man i större utsträckning framgent dämpa buller och vibrationer. Kanske får man också tåla mer som boende i en stad, jämfört med boende på landsbygd eller mindre tätorter?  En av forskarna på nämnda konferens menade att vi visst ska bygga i de här lägena, men vissa undantag kanske. Men mer än vad vi hittills gjort.

Fördelarna är att man i dessa lägen kan utnyttja redan befintlig infrastruktur och minska bilåkandet genom att det finns gott om kollektiva transporter. Vi kommer behöver utnyttja marken på ett alltmer effektivt sätt i centrala lägen i samtliga Sveriges städer. Dels har vi har inte råd att sprida ut vår byggnation på värdefull jordbruksmark, eller skogsmark heller för den delen, men det är också ineffektivt transportmässigt. Framöver kommer vi också att behöva producera mat lokalt i större utsträckning än hittills, eftersom matpriserna stiger kraftigt när oljepriset stiger och det därför också blir orimligt med långa transporter.

Det finns verkligen många aspekter att väva in, och det händer verkligen mycket på planeringssidan just nu. Jag märker att jag som varit borta från akademin några år, har tappat greppet om ”forskningsfronten”. Nu är ju det enkelt att råda bot på, men under det gågna året har tiden helt enkelt inte funnits. Först efter ett år, när jag ungefär vet hur arbetet fungerar så känns det som att läsning av en vetenskaplig artikel skulle nog tillföra något i min praktiska verklighet.

bättre kollektivtrafik, helt enkelt

Idag anordande Karlstads kommun och Region Värmland en konferans om tåg mellan Oslo och Stockholm på 2 timmar och 55 minuter. Visst låter det för bra för att vara sant? Sanningen är dock att det finns en utredning som visar på att det är möjligt, om än inte samhällsekonomiskt lönsamt. Trafikutskottets ordf, Anders Ygeman, påpekade dock att det finns flera av de investeringar som gjorts som inte varit samhällseknomiskt lönsamma, men som ändå varit nödvändiga för att samhället ska utvecklas. Han tog utvecklingen och utbyggnaden av stambanorna för en herrans massa år sedan, som exempel. Där några drev projektet att det skulle satsas på järnväg, medan andra stod bredvid och undrade varför vi skulle åka så snabbt  – när vi redan hade järnväg som gick i 40 km/h ! Idagsläget är vi väldigt glada att det var några som drev det där ”höghastighetsprojektet”.

Nu kanske man heller inte behöver välja antingen eller. Oskar Fröidh, forskare inom trafik och logistik på KTH, berättade om Gröna tåget. Gröna tåget syftar till att göra vad man kan med befintliga spår, men med små justeringar och nya tåg, samt med fokus på framtiden och att inte bygga in sig i ett system som inte är kompatibelt med eventuella framtida höghastighetssatsningar. Om höghastighetsbanor och tåg ligger med en planeringsfront på 2050 så kan gröna tåget vara på banan betydligt snabbare än så. Möjligen redan på ett 5-årigt planeringsstadium.

För övrigt talade också Trafikverkets tf GD Lena Erixon om fyrstegsprincipen. Varje enskilt steg i fyrstegsprincipen täcker in olika aspekter och skeden i utvecklingen av transporter och av våra vägar.

  1. Åtgärder som kan påverka transportbehovet och val av transportsätt. (dvs helst inte resa alls, och om resa: välja hållbart transportslag)
  2. Åtgärder som ger effektivare utnyttjande av befintlig infrastruktur och fordon. (trafikplanering, stadsplanering)
  3. Begränsade ombyggnadsåtgärder. (bygga om befintlig infrastruktur)
  4. Nyinvesteringar och större ombyggnadsåtgärder. (bygga nytt)

Mycket av det vi gör i kommunen handlar naturligtvis om de två första, dvs planera staden så att behovet av resande minskar, samt underlätta för kollektiva transporter. Här kommer naturligtvis också attityder och att framhålla och marknadsföra hållbara resval in. Erixon påpekade också att ekonomiska styrmedel är ett bra sätt att förändra beteenden. Dvs både underlätta hållbara val, och låta ”dåliga ” val kosta. Här skulle jag gärna vilja veta hur regeringen tänker framgent när det gäller att ställa om Sverige till mer hållbara transporter. Inte kan det väl vara förbifart Sthlm man avser vara morot för mer kollektivt resande?

Sist men inte minst krävs att vi enas kring frågor och utvecklingsprojekt för att nå någonvart. Vill vi ha bra kollektiva transporter mellan Sthlm – Oslo? Ska vi jobba och lobba gemensamt för det? I framtiden kommer vi alltmer vara beroende av att vi snabbt kan förflytta oss. Bilen går för långsamt och flyget missar delmålen, sa Ygeman inledningsvis. Tåget är lösningen! Låt oss således arbeta tillsammans för att få till en bra tågtrafik mellan Oslo och Stockholm – som av en händelse ligger på var sin sida om Karlstad.

att utveckla en stad

I går hade vi medlemsmöte i partiet. Det stora ämnet för kvällen var förtätning – hur , var och varför..  Vi diskuterade det underlag som nämnderna har att ta ställning till och hur vårt förhållningssätt ska vara till detta i partiet. Det blev en ganska spännande debatt, med många kloka inlägg.

Något som diskuterades var Gula Villan i viken och det som nu sker på vikengatan. Jag bodde ju tidigare i viken och gick förbi där varje dag, men som numera boende på rakt motsatt sida stan är jag ju inte där så ofta. I morse tog jag således vägen förbi där när jag åkte till jobbet. Oj, vilket skillnad! Även om det är långt ifrån klart, så ser gatan inte alls lika levande ut som den gjorde förut. Men det är ju heller inte så konstigt, en rad 3-4 vånings betonghus är ju inte detsamma som en trävilla med trädgård och andra mindre hus.

Om jag inte vetat att partiet så långt det gick arbetade emot rivning och etableringen av betonghus, skulle jag blivit riktigt förbannad. Nu blev jag bara ledsen, eftersom det som gjordes inte riktigt räckte till…