omdebatterade biljettpriser i kollektivtrafiken

Ett nytt biljettsystem har införts i kollektivtrafiken i värmland. I samband med det införs också ny zonindelning.

Med anledning av detta har det den senaste veckan debatterats biljettpriser i media. Framförallt har det handlat om ett missnöje med höjningen för de resenärer inom Karlstads kommun, de som reser mellan Molkom/Väse/Vålberg och Karlstad.

SVT gjorde reportage i torsdags och fredags och NWT har gjort reportage både förra veckan och denna. Alla med temat att resenärerna tycker att det blir en för stor ökning för de som busspendlar mellan tätorterna i Karlstads kommun. Ökade priser upprör nästan alltid, speciellt om man inte upplever att man får något mer än förut, då man betalade det lägre priset. Från ett Karlstad-perspektiv är det naturligtvis viktigt att buss upplevs som ett attraktivt transportsätt och att det är enkelt och prisvärt att åka hållbart mellan kommunens olika delar. Vi satsar mycket på upprustning av kommunens mindre tätorter, just för att vi vill att det ska vara attraktivt att bo och verka där, även om vi vet att många av jobben finns i Karlstad. Arbetspendlingen är således ett viktigt kitt för att människor ska kunna leva, bo och verka i hela Karlstads kommun.

Det är också något vi framfört till värmlandstrafiks styrelse som lovat se över frågan igen. Från kommunens sida ser vi gärna att vi har en diskussion kring hur både priser och zoner inom kollektivtrafiken ska utformas. Beslut i frågan om nya zoner och biljettpriser fattades av Värmlandstrafiks styrelse i november förra året. I det avtal som värmlandstrafik hade med alla kommuner står att VTABs styrelse har ansvaret och rätten att fatta beslut om priser och produkter. Därför har inte Karlstads kommun varit delaktiga i det beslutet.

låt de som kan åka kollektivt!

Jag har tidigare skrivit både ett och två blogginlägg om kollektivtrafik, mestadels i stadsbyggnadsperspektiv eller generellt som en viktig del av en stad. Inte så ofta har mina kollektivtrafik-utspel handlat om kollektivtrafik på landsbygden.

Vi har en bra kollektivtrafik i Värmland, vi har fungerande tåg, vi har samhällen längs med järnvägen. Vi har stombusslinjer och håller på att bygga upp en bra turtäthet som baseras på attd et ska vara enkelt att hålla ordning på när och var bussarna går. Kollektivtrafiken har alla möjligheter att vara ryggraden i värmland och utgöra en bra grogrund för tillväxt och ge bra möjligheter till pendling.

Bra kan givetvis bli bättre. Men grundförutsättningen måste vara att de som kan åka kollektivt också gör det. Vi vet att det inte är möjligt i många människors vardagsliv med förskola, skola och en mängd aktiviteter som ska passa in mellan 00-24. Jag är övertygad om att bilen kommer att vara ett alternativ på svensk gles- och lansbygd, även framgent, fast med andra drivmedel än idag. Och eftersom många inte kommer att kunna få ihop vardagen med kollektivt åkande, är det ju desto viktigare att de som kan åka kollektivt gör det. Då är det ju också viktigt att inte minska möjligheterna till det, t ex genom att inte stanna tågen, i de samhällen där det idag finns flera som stiger på.

Just nu finns ett förslag om att stanna tågen på färre ställen än tidigare längs med värmlandsbanan och fryksdalsbanan, något som sägs förkorta restiden – för de som kan åka med. Istället borde man titta på hur tågen tidigare körts (där det funnits både snabbtåg och tåg som stannar) och se till hur man skulle kunna lösa det utan att försämra möjligheterna för några. Jag och Stina Bergström har skrivít debattartiklar i både nwt och vf på temat, Stina har också bloggat på temat. I veckan var det också ett fokusreportage i nwt kring frågan om tågstoppen, förutom flera andra artiklar som varit på temat: 1,   2,  3, 4, 5.