stadsbyggnadsdagar

Har under två dagar fått massor av intryck om svenska kommuner och städers tankar, strategier och visioner för attraktiv hållbarhet och stadsutveckling.

Det som är slående är att alla kommuner pratar om samma sak, om förtätning, om bilberoende, om aktiva och kreativa människor som shoppar, fikar och arbetar lite varstans, om parkeringsnormer, om transporter och om att ha ett attraktiv stadskärna.

Det sätts upp mål, och politik i hop med tjänstepersoner fattar beslut och försöker kompromissa visioner med mål och verklighet. Det är inte utan att jag kommer att fundera på hur svenska städer kommer att se ut om 20-30 år. Det är tydliga trender och fokus måste vara att göra detta utifrån platsen och stadens unikitet om inte alla städer ska se likadana ut 2050.

Det kanske låter dystert, men det är inte det jag vill förmedla, bara att vi inte får köpa en modell och applicera på valfri stad, utan utveckla en modell utifrån den staden det gäller. Därmed inte sagt att vi ska göra det rakt motsatta, jag är precis som många andra övertygad om att vi ska jobba med förtätning – för både miljön och samhällsekonomins skull.

Så, för det första måste vi göra det vi säger, visioner och mål måste förverkligas. För det andra måste vi beakta att varje stad med sitt omland har sina speciella förutsättningar, liksom lösningar för att människor ska trivas och tycka att det är attraktivt.