mellanrum och hybriditet som ny tillväxtfaktor?

Under ett flertal år har allt fler börjat prata om livet mellan husen, mellanrummen. Från att vi i vissa tider varit fokuserade på husen i sig tänker vi idag mer kring helhet och vad som finns mellan stadens olika rum och platser – hur dessa förhåller sig till varandra och samverkar.

Jag tror att vi helt enkelt inte är lika intresserade av att kategorisera eller bestämma sakers ”rätta natur” eftersom vi tenderar att använda rum lite mer som det passar oss själva. Vi använder inte alltid rum som andra tänkt ut att de ska användas, på så sätt blir ett kafé ett kontor eller mötesrum en stund på dagen, ett konferansrum på jobbet kan bli gym för ett träningspass på lunchen osv. Vi använder också rummen mellan husen mer för att träffa andra människor, umgås, träna osv istället för som det kanske är tänkt – förflyttningar mellan olika enheter. Det ställer högre krav på stadsmiljön, gator, passager och torg. Precis på samma sätt som många av oss ständigt flyter mellan arbete/fritid, så flyter också gränserna kring hur vi använder stadens olika rum. Och det har redan fått, och kommer att få konsekvenser för hur stadens olika rum ser ut (såklart), och hur vi planerar staden framgent.

Det ger också helt andra förutsättningar för företagande. Det är inte för inte som coffice är intressant som koncept, som science parks/innovation parks, och andra typer av lösningar där mötesplatser är i fokus, blir populära som tillväxtskapande medel i kommuners verktygslåda. Platser där man hittar människor som gör liknande saker som man själv sysslar med, men också hittar helt nya människor som kan bidra till ens verksamhet eller förståelse. Precis på samma sätt som vi inte vill inrätta oss i ett visst fack, vill vi heller inte placera varken vårt arbetsliv eller fysiska plats i sådana. Vi efterfrågar gränsöverskridande, eller hybrida rum om man så vill. Varför välja det ena om man kan få både-och?

Min avhandling, som nu börjar få ganska många år på nacken, handlar om hur vi på olika sätt kategoriserar världen och på så sätt förstår den – men att det sätt vi förstår den på inte alltid överenstämmer med verkligheten. Detta får senare konsekvenser när vi planerar och utvecklar vår omvärld, det hade betydelse i tunnelbygget genom Hallandsås, och det har betydelse i hur vi tänker kring samhällsplanering och stadsutveckling.

Det är minst sagt en spännande framtid vi går till mötes när det gäller att utforma stadens rum och andra platser så att möjligheterna till människors kreativitet och önskemål i så liten grad som möjligt inskränks. En stad som lyckas förmedla känslan av att man inte behöver välja, där kan man få både och, kommer vara vinnare om både medborgare och företag framgent. Jag är därför övertygad om att det är någonstans här vi har en av flera nycklar till fortsatt hållbar tillväxt.